Prästen som hjälper flyktingar på plats

Människor som kommer gående ur skogen mitt i natten. Utmattade småbarn som ligger på marken. Jag har sett mycket elände, men det här är det värsta jag har sett, säger prästen Hans Bratt Hernberg som åkte till Ungern för att hjälpa flyktingar och nu är hemma igen.

Nyheter

Hans Bratt Hernberg är präst i Hallunda utanför Stockholm. Tillsammans med sin församling samlade han in över 45000 kronor på kort tid. Sedan åkte han tillsammans med en ungdoms­ledare och en medlem i kyrkorådet till Ungern för att hjälpa främst de syriska flyktingar, som nu tar sig till Ungern och sedan vidare i Europa.

Stängt för flyktingar

De åkte först till Budapest i Ungern, men Ungern nu är nästan helt stängt för flyktingar och flyktingarna väljer i stället att gå från Serbien och genom Kroatien. Därför fortsatte den svenska gruppen från Budapest till Bukovar i Kroatien, där stora flyktingläger finns uppsatta. Väl på plats tog svenskarna kontakt med Röda Korset och UNHCR, som organiserar lägren.

 Vi hjälpte till att ta emot först 7 000, som fick stanna i lägret och sedan gå vidare. Sedan kom det 5 000 till. Sista natten, när vi skulle åka, kom det ytterligare 500. De kom gående genom skogen klockan tre på natten, berättar Hans Bratt Hernberg.

Tacksamma för all hjälp

 Det har sagts i svenska medier att hjälporganisationerna helst inte ser att man åker ner för att hjälpa till som privatperson, utan att det är bättre att skänka pengar till organisationerna. Hans Bratt Hernberg ger inte den bilden.

 Nej, de var tacksamma över att få hjälp. I flyktinglägren får flyktingarna bara akuthjälp, sedan skjutsas de vidare upp mot österrikiska gränsen. I lägren är det brist på allt. Läkare utan gränser är där, men det finns inte mediciner så det räcker. De var glada över det vi hade med oss.

Kaotisk situation

Situationen är mycket kaotisk, säger Hans Bratt Hernberg. Han berättar om småbarn som ligger på marken, om klungor av barn som sprang omkring i skogen helt vettskrämda, om föräldrar som letar efter sina barn. Det råder brist på många förnödenheter.

 Det finns inte resurser så att det räcker. Flyktingarna är undernärda, chockade, traumatiserade … Det fanns filtar bara till de minsta barnen, jag såg äldre människor som hade lung­inflammation och det fanns inte filtar till dem.

 Vi åkte iväg och köpte pallar med vatten och leksaker.

Befolkningen chockade

Lokalbefolkningen är både chockad och samtidigt mycket hjälpsam, säger han. Flyktingarna är ofta i ett bedrövligt tillstånd, de har lämnat områden som Aleppo som nu bara består av grusvägar. Sedan har de tagit sig med gummibåtar över havet, en farlig färd där det inte heller går att ta något med sig. De har alltså bara kläderna de går och står i.

Hemma igen

Hans Bratt Hernberg är märkbart rörd när han ska berätta om det sista minnet, innan den svenska gruppen åkte hem:

 Vi hade med oss klistermärken. Det var det sista jag hade kvar att ge innan vi åkte, och ungarna blev överlyckliga bara de såg dem … Jag gav bort allt jag hade, bara Bibeln följde med hem igen.

Nu är gruppen från Hallunda hemma igen. Men Hans Bratt Hernberg tvekar inte när det gäller att åka tillbaka:

 Vi hade svårt att slita oss och åka hem. Jag kommer absolut att åka tillbaka.

Annons
Annons
Annons
Annons