Ärkebiskopens hemliga resa till Irak

Svenska kyrkans ärkebiskop träffade kyrkoledare och kristna som tvingats från Islamiska staten. Som närmast var hon några mil från krigets Mosul.– När Daesh är besegrat återstår kampen mot den islamistiska ideologin, säger Antje Jackelén till Dagen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Av säkerhetsskäl har det rått tystnad inför att Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén åkte till det kurdiska självstyret i norra Irak, inte långt från där striderna pågår mot Islamiska staten.

Hon åkte dit tillsammans med en delegation från Kyrkornas världsråd, och i tisdags kväll kom hon tillbaka till Sverige, efter fem intensiva dagar.

Varför var det viktigt för dig att resa till Irak?

– Det är något som jag har velat göra länge, för att få en bild av situationen där. Jag är inte den första från Svenska kyrkan att åka dit, men nu fick jag möjlighet att åka tillsammans med en delegation från Kyrkornas världsråd, säger Antje Jackelén till Dagen.

Ville lyssna och lära

Hon berättar att hon främst var där för att lyssna och lära. Bland annat har Kyrkornas världsråd, tillsammans med Kyrkans nödhjälp i Norge, tagit fram en rapport som handlar om hur man bäst hjälper de utsatta minoriteterna i Irak. Antje Jackelén berättar att även Svenska kyrkan har varit med om att ta fram rapporten och arbetar för att bland annat kristna ska få stöd och kunna bo kvar i regionen.

– Vi har träffat människor i flyktingläger, vi har träffat kristna ungdomar, kyrkoledare, kristna parlamentariker och flera ministrar i det kurdiska självstyret, berättar Antje Jackelén.

– Det som de betonade var säkerhet, säkerhet, säkerhet.

Kriget mot IS pågår fortfarande, även om de är på tillbakagång.

– Sinjar, Nineveslätten och stora delar av Mosul är befriade, och man räknar militärt med att Daesh inom kort är besegrat. Men när det militära är över, då återstår kampen mot den islamistiska ideologin, och den kan vara svårare, säger Antje Jackelén.

Daesh – en markering

Ärkebiskopen använder ordet Daesh, istället för Islamiska staten, en markering många använder sig av för att markera avstånd från IS.

– Många fruktar att även efter att Daesh är historia så kommer det att finnas mycket sekterism kvar. Det är en stor utmaning att bygga förtroende, säger Jackelén.

– Vi lyssnat mycket på vad de kristna har att säga, men även andra grupper, och de är måna om att det finns garantier för deras säkerhet när de nu vill flytta tillbaka till sina områden. Det var väldigt starkt att lyssna till dem.

Flera som flytt från IS har fått sina hem förstörda, och många har levt i flera år som flyktingar.

– Det finns en stor vrede över allt som hänt, och en stor frustration. En ung kvinna sa, på utsidan ser jag levande ut, men på insidan känner jag mig helt död. De unga flyktingar vi har mött undrar var deras framtid är. Vågar de flytta tillbaka hem, eller måste de lämna landet?

Vad kan du säga till dem?

– Framförallt är det viktigt att lyssna, för att sedan fråga hur vi kan gå vidare med vårt stöd, så att vi satsar våra resurser rätt.

– Mycket handlar om tillit. De berättar att de har förlorat tilliten, att det var grannar som utlämnade dem när de flydde.

Behöver mer resurser

Antje Jackelén berättar att Svenska kyrkan arbetar mycket med psykosocialt stöd i flyktinglägren, och där behövs det mer resurser. Kyrkans arbete riktar också in sig på kvinnor och barn.

Under sin resa till Irak var Antje Jackelén med och firade söndagsgudstjänst uppe i en bergsby dit många flyktingar sökt sig.

– Det var en syrisk-ortodox gudstjänst, där jag fick säga hälsningsord och välsigna församlingen, berättar hon.

”Tack för ni kommer”

I samtalet med gudstjänstbesökarna kom det fram att många var glada över det utländska besöket, det var en bekräftelse på att omvärlden såg deras situation.

– En man kom fram till mig och sa tack för att ni kommer, berättar Antje Jackelén.

– Han hade bott två år i Södertälje, och pratade svenska.

Hur nära kriget har du varit?

– Vi var omkring två, tre mil från Mosul. I normala fall kör man igenom staden när man åker mellan Erbil och Dahok, men vi fick ta en väg runt.

Märkte du av att du var i närheten av en krigszon?

– Ja, man slås av alla säkerhetsåtärder, alla check-points som finns.

Antje Jackelén berättar att samtidigt som allt detta är närvarande, pågår livet som vanligt. Hon träffade själv en ung yazidisk man som stolt berättade att han var på väg att gifta sig.

Vad säger kyrkoledarna du har träffat?

– De pratade mycket om hur viktigt det är med säkerhet, och vi lyssnade också till vad de berättade om spänningen mellan Kurdistan och Iraks centralregering i Bagdad.

– Vanligt folk berättade också vad prästerna betyder för dem, att de är väldigt närvarande, och att det är dem man frågar; ska vi stanna eller lämna? Var finns vår framtid?

Bland kristna flyktingar blev det också tydligt hur viktig deras tro var, att kristendom inte bara var något man sysslade med på fritiden, för många har tron bokstavligt talat varit en fråga om liv och död.

Kommer ditt besök att påverka hur Svenska kyrkan jobbar tillsammans kristna i Irak och Mellanöstern?

– Både ja och nej. Vi har varit på plats sedan tidigare, så det är inte extraordinärt att jag varit där. Samtidigt kommer det att påverka vårt arbete utifrån den respons vi har fått, vi kommer att kunna vässa vårt stöd.

De som under en längre tid anklagat Svenska kyrkan och dig personligen för att inte engagera er för förföljda kristna, är de motbevisade nu?

– De har egentligen varit motbevisade länge. Men i vissa fall tycks det inte hjälpa vad man än säger eller gör.

Annons
Annons
Annons
Annons