Då: varning från kyrkorna Nu: påven välkomnas varmt

När påven förra gången besökte Sverige muttrade de svenska frikyrkoledarna. 27 år har gått. I dag låter det helt annorlunda.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Han var känd som en karismatisk person, påven Johannes Paulus II. Så till den grad att Missionskyrkans teolog Lars Lindberg varnade övriga kyrkor. Han tyckte att de inte skulle stå tysta – med mössan i hand – när påven med sin ”personliga charm och värme tågade in”. Livets ord-pastorn Ulf Ekman gick längst av alla. Han kallade de katolska dogmerna för vidskepelse. Han undrade vad påven hade i Uppsala att göra. Hävdade till och med att katolska kyrkans religiösa system var antikristligt.

Som bekant är Ulf Ekman av en annan åsikt i dag. Han har numera gjort Johannes Paulus II till sitt skyddshelgon. Tiderna förändras.

För att förstå den frikyrkliga kritiken mot påven bör man också ha med missionsperspektivet. Mycket av frikyrkans mission har skett i katolska länder (till exempel Brasilien). Där har det inte varit friktionsfritt att lämna katolicismen. I ekumenikens tidevarv river detta minne upp sår hos den del av frikyrkans folk som är starka kritiker av den katolska tron. De frågar sig retoriskt om 1900-talets mission egentligen var onödig – om nu alla ändå trodde på samma sak. I slutet av 1980-talet valde till exempel den finländska pingstledaren Kenneth Grönroos att, i solidaritet med förtryckta trosfränder i katolska länder, säga nej till att möta påven. 

Samtidigt märks en kluvenhet inför katolska kyrkan. Då som nu. Å ena sidan tar man avstånd från läran om jungfru Marias ställning. Samma sak gäller idén om påvens ofelbarhet och de stängda katolska nattvardsborden. Å andra sidan beundras katolska kyrkan för att stå orubblig inför kristendomens övernaturliga inslag, som lutherska samfund ofta tonat ner.

Påvens besök 1989 tydliggjorde en ambivalens inom frikyrkan, att man varken kände sig hemma bland katoliker eller lutheraner. Som att man hamnade någonstans mittemellan.

Så kom då Johannes Paulus II – ständigt påpassad och iakttagen – till en fullsatt Globenarena i Stockholm. Mötte sedan ärkebiskopen i Uppsala. Han talade om andeuppfyllelse, om fred, om dialog. "Efter 400 år av separation är tiden inne för återförenande och helandets process", sa han i sin predikan. Besöket var över snabbt. På den tiden stod katolska kyrkan som ensam inbjudare. Påven gjorde ett så kallat pastoralbesök till de sina i Norden. I år är besöket ett samarrangemang mellan Lutherska världsförbundet och katolska kyrkan. På plats i Skåne finns också flera frikyrkliga ledare. Från Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan, Pingst och Frälsningsarmén.

Ekumeniken må ha fördjupats sedan 1989. Ändå hålls – paradoxalt nog – just denna helg flera kristna jättesamlingar i svenska arenor. Mellan dessa är samordningen obefintlig.

10 000 biljetter har sålts till det väckelsekristna eventet Awakening Europe i Friends arena i Solna. Påven tros samla uppemot 30 000 människor i Malmö. Awakening Europe vill se Sverige frälst. Påvebesökets arrangörer vill se fördjupad dialog mellan kyrkans folk.Oavsett gruppernas (o)intresse för varandra kan man lätt konstatera: Aldrig tidigare i historien har så många kristna samlats i arenor vid en och samma tidpunkt. Det blir – minst sagt – en historisk vecka för kristenheten i Sverige.

 

Läs mer om påvens besök i Sverige

Alla tidigare artiklar

Fakta:

Equmeniakyrkan: Lasse Svensson, kyrkoledare.

Pingst: Daniel Alm, föreståndare.

Evangeliska Frikyrkan: Daniel Norburg, missionsdirektor.

Frälsningsarmén: Johnny Kleman, ledare i Sverige och Lettland.

Sveriges kristna råd: Karin Wiborn, general- sekreterare.

EFS: Stefan Holmström, missions- föreståndare.

Allians- missionen: Kjell Larsson, missions- direktor.

Fakta: Några av ledarna som kommer till Malmö:

Val 2018
Skogsbränderna
Annons
alkohol i kyrkan
Annons