Livets ord är inte bara en församling - det är ett stort företag med många delar. På sina 25 år har man hittills omsatt 2,1 miljarder kronor.
Den frimodiga undervisningen om pengar och valet att driva verksamheten i stiftelseform har skapat spekulationer om girighet och vinstintresse. Eller handlar det om goda förvaltare med goda intentioner?
Del 5 i serien om Livets ord handlar om ekonomin.
Sverige hade så god utveckling att decenniet kom att kallas "det glada 1980-talet". Möjligheten till välfärd och materialistiskt unnande ökade. I det sammanhanget föddes en församling vid namn Livets ord, vars grundare och pastor Ulf Ekman blivit inspirerad av amerikanska pastorer och talade mycket om framgång.
"Vad jag tror att den helige Ande bara vill lägga in i dig är en absolut visshet att du är född för att bära mycket frukt. Du är född för att det du gör ska lyckas, det är onormalt att det inte lyckas. Det normala är att det Gud gör har framgång, lyckas, bär frukt, växer till och övervinner; det är det normala kristna livet", säger han exempelvis vid en ledarskapskonferens i församlingen 1987. [fig 1]
Ekmans och jämlikars undervisning kategoriserades bland kritiker snabbt som "framgångsteologi". I P1-programmet "En exportvara från USA" i mars 1986 uttalade sig bland andra Jonas Jonson, professor på teologiska institutionen i Uppsala.
"Det här passar ju som hand i handske i ett allmänt management-klimat, det man kallar för new age eller en positiv livshållning; 'var positiv, lev lycklig och om du tar din situation i egna händer så kan du bli en övervinnare'. De här budskapen får vi i dag från alla håll och framför allt från USA, de har sköljt över oss några år nu med en mängd olika rörelser och det här är bara en religiös variant av det temat."
Men det höll inte Ulf Ekman med om då, och han gör det inte i dag heller.
"Somliga menade att det bara var en spegelbild av 1980-talet. Och i enskilda fall kanske det var så, hos en och annan amerikansk gästtalare exempelvis. Men mitt och vårt generella driv var och är att Gud bryr sig om hela människans liv. Han är inte inlåst i en predikstol, han är inte bara i himlen där han är upptagen med att lyssna på senaste kören. Han är aktivt engagerad i konkreta saker i våra liv. Det menar jag är bibliskt." [fig 2]
Att vissa genom åren reagerat starkt på undervisningen tror Ulf Ekman beror på åtminstone tre saker.
För det första att det i vissa kristna sammanhang i stort sett inte alls talats om pengar, det har ansetts fult och världsligt. Mot det har Livets ords konkreta undervisning i ämnet upplevts främmande.
För det andra: skilda synsätt i grunden.
"Jag minns att någon predikade mot oss i detta och sa att det var larvigt att tro att Gud svarar på små böner. Den uppfattningen delar inte jag. Gud är ingens tjänare, men han tar hand om sina barn och välsignar. Han mättar och möter behov. Det menar jag är praktisk kristendom. Praktisk kristendom för mig är inte 'Hur utvecklar vi en bra studiegrupp här?' utan att Gud gör under i min vardag och kan hjälpa när jag behöver jobb, kläder, bostad."
Och för det tredje tror han att det beror på att citat ofta har ryckts ur sitt helhetssammanhang så att det verkat som att synen är materialistisk och girig.
Lyssnar man till Ulf Ekmans fyra undervisningspass från 1985 med rubriken "Ekonomisk välsignelse" kan man ana vad han menar med att helheten ger en annan bild än enskilda citat.
Vid sidan om betoningen att Gud vill och kan välsigna till välstånd på livets alla områden, helt enkelt för att han älskar sina barn, så trycker han på en rad punkter. Bland annat varnar han vid upprepade tillfällen för en felaktig syn på ägodelar, pengar och rikedom.
"Gud har ingenting emot att du är rik, men han är emot om rikedomen har dig. Han har inget emot rikedomar, men väldigt mycket emot girighet. Viljan att bli rik, begäret efter saker - 'Jag måste ha det, det och det' - är inte bra. Du måste inte ha någonting, du är fullkomligt fri i Kristus ... Gud varnar i Bibeln: 'När du förvärvat rikedom, se till att du tjänar mig och dyrkar mig av hjärtans lust i ditt överflöd'."
Men, fortsätter Ekman i undervisningen, om grunden är korrekt kan pengar och rikedom vara till stor välsignelse. Dels för det egna livet, eftersom vetskapen att Gud försörjer minskar oron, dels i ett större sammanhang.
"Miljontals människor har gått förlorade för att Guds folk varit gnidna, giriga och okunniga om de välsignelser som Gud har lagt ner i sitt ord för varje enskild troende så att vi inte vågat vandra i det utan lyssnat på religiösa andemakter, lyssnat på gnostisk förkunnelse som säger att det materiella är farligt och felaktigt och något vi inte ska ägna oss åt ... Gud välsignar för att du ska kunna välsigna andra", säger han till församlingen 1985.
Egoistiska böner är inte bra, fortsätter Ekman, och man ska inte ge för att få. Motivet till givandet måste vara kärlek, inte själviskhet. Om de principerna hamnar rätt kommer det som ges, sådden, dock att ge skörd, säger Ulf Ekman och hänvisar till bibelcitat. Och den skörden gäller såväl världen och dess frälsning som i det egna livet.
Därutöver säger han att det inte ska ses som ett tvång att ge sitt tionde till lokalförsamlingen, i detta fall Livets ord, men att det är naturligt att göra det om man har sitt hjärta där och vet om behoven samt vill att arbetet ska expandera.
"Om du inte vill ge, så snälla ge inget. Låt bli. Det är ingen välsignelse med pengar som ges av tvång, vi vill inte ha sådana pengar, de luktar illa därför att hjärtat inte är med. Gud älskar en glad givare, kan du inte ge med glädje så ge inte."
Tidigare medlemmar ger olika bilder av hur centralt det är med pengar på Livets ord. Per Kornhall, som i dag kallar församlingen för en sekt och varnar för den, säger att det på vartenda möte han var på under sina 17 år hölls kollekttal på temat "ge så ska du få" och samlades in pengar. Det säger något om fokus, menar han.
"Johannes" är inte heller medlem längre, men i hans fall beror det endast på att han numera bor i en annan stad. Han har goda erfarenheter av Livets ord i stort, även kring ekonomin.
"Det var aldrig någon press eller piska att man skulle ge", säger han.
Andreas Glandberger växte upp på Livets ord och är i dag kritisk till somligt i nutiden och annat i historien. Bland annat tyckte han att fokus var så stort på talet om ekonomiskt överflöd att konsekvensen blev dålig.
"Jag anser att det skapade en generation med självupptagna karriärmänniskor, där det materialistiska genomsyrat deras livsstil. Att nå framgång är inget fel i sig, men det fokus man hade, i alla fall inledningsvis, skapade en kultur av snobbar. Livets ord var en elitistisk församling med fokus på framgång och succé på livets alla områden."
Ulf Ekman håller absolut inte med om den typen av beskrivningar, men säger att han förstår frågan om det inte finns en risk att människor blir materialister när det talas så mycket om pengar.
"Jag förstår risken, utan tvekan; att folk skulle använda Gud som någon slags ursäkt för att få materiellt välstånd. Och det kan säkert finnas fall där det blivit så, men jag tror att Gud tar hand om det också. Vi har förkunnat vad vi menar är bibliskt - att Gud välsignar även på ekonomins område för att vi ska vara glada givare. Syftet är inte att jag ska få tusentals kronor, men att jag ska kunna leva oberoende så att jag kan ge till ett gott verk. Den som missbrukar det här för egna syften kommer att få se den välsignelsen springa all världens väg."
Livets ords tydliga undervisning kring pengar i kombination med att man från början bedrivit verksamheten i stiftelseform, där insynen är begränsad i jämförelse med exempelvis föreningsformen, följdes tidigt av spekulationer kring att allt skedde för egen vinnings skull. Att det var ett lurendrejeri från stiftelsens styrelse helt enkelt, där man profiterar på andras andliga längtan.
Påståendena och antydningarna har alltid förnekats, som hos Göran Skytte den 29 oktober 1991. Efter att ha använt en god stund av programmet till samtal om pengar vill journalisten Göran Skytte byta ämne. Innan dess vill han bara konstatera en sak. Han lutar sig framåt i fåtöljen och slänger ett öga på pappren på glasbordet som står placerat i tv-studions mitt.
"Ni är en stiftelse, och har deklarerat att ni har inkomster noll kronor och jag vill bara ha sagt det, jag kan inte kontrollera det".
Ulf Ekman låter inte Göran Skytte gå vidare i samtalet utan håller fast ämnet.
"Ja visst, det är sant för det går ut lika mycket som det går in. Vi är ju en filantropisk rörelse i den bemärkelsen, vi sysslar med mission och barmhärtighetstjänst ... därför tycker jag nästan att det är roligt att du frågar om pengar, för vi har gott samvete, församlingen har gott samvete. Vi tror att vi kan hantera pengar på ett myndigt och förnuftigt sätt därför att vi har rena hjärtan i det här. Vi vill ge och sprida evangeliet."
Den intentionen har många litat på hela tiden: skänkt och satsat pengar i församlingen och dess verksamhet i Sverige och utöver världen. Och med tiden har kritiken utifrån minskat avsevärt, kanske helt enkelt för att de ekonomiska skandalerna uteblivit.
En utomstående revisionsbyrå har genom alla år tittat på finanserna och godkänt skötseln. I den handfull årsredovisningar som Dagen tittat på finns inget att anmärka på av negativ art.
Ett och annat löst rykte om oegentligheter cirkulerar, men inga som på något sätt går att belägga. Däremot finns det röster som talar väl om församlingens sätt att hantera pengar. Som förre medlemmen "Johannes", som citerades tidigare i artikeln.
"Jag fick intrycket att det var enormt välskött, precis som allt annat i församlingen. Det fanns mycket noggranna rutiner kring hur man hanterade pengar vid konferenser och så, så att allt skulle gå rätt till."
En person som följt Livets ord på nära håll under alla år, men som inte är medlem i dag, konstaterar:
"Om man tänker på hur mycket medier önskat att de skulle hitta något som bekräftade bilden av Ekman och övriga som giriga så är det anmärkningsvärt att de aldrig funnit något. Mig veterligen finns det ingen ekonomisk skandal alls".
Hösten 2003 befann sig församlingen dock i ett läge med en ansträngd likviditet som gjorde att kostnaderna behövde hållas nere. Någon konkurs var inte nära förestående enligt Ulf Ekman, utan det var den "typ av svacka som kan uppstå i en ideell organisation som är beroende av gåvor". En av åtgärderna blev "att erbjuda de anställda att avstå en månadslön".
"Vi talade med personalen om detta och betonade väldigt tydligt att detta givetvis var en frivillig åtgärd. Man behövde inte ge en hel månadslön på en gång, flera gav en del av sin lön, andra delade upp det på några månader, andra avstod ingen lön alls. Detta var en av flera åtgärder och en engångsåtgärd som knappast är aktuell i dag. Det är viktigt i det här sammanhanget att betona att vi tror att givande och uppoffringar är något positivt och som står i samklang med god kristen livsstil. De första som avstod sina löner var pastorerna och ledningen."
Närmare än så går det inte att komma något som kan likna stora problem på ekonomins område. Det enda som egentligen vållat viss debatt de senaste åren är Ulf och Birgitta Ekmans löner och bostad. Upsala Nya Tidning skrev hösten 2007 med rubriken "Rikast i frikyrkosverige" att Ekmans hade 46000 respektive 37000 kronor i månadslön (2006) och citerade anonyma församlingsmedlemmar som tyckte det var anmärkningsvärt att de köpt ett hus utanför Uppsala för 6,6 miljoner.
"Priserna på bostadsmarknaden har gått upp de senaste åren och därför har Ulf Ekman haft råd med husköpet. Han har tjänat pengarna på fastighetsaffärer, det är det många som har gjort", svarade Livets ords presschef Magnus Dahlberg som även kommenterade lönesättningen:
"I Frikyrkosverige är Livets ord ingen liten församling utan snarare en av de största med sina drygt 3 000 medlemmar. Man kan inte heller jämföra Ulf Ekmans jobb med en pastorstjänst i en liten församling. Livets ord har 283 anställda."
Med det perspektivet menar man att lönen är marknadsanpassad, om inte till och med i underkant. I jämförelse med ledare i andra kristna samfund och rörelser med stort antal anställda ligger Ulf Ekman varken i bott eller topp.
Hur är det i övrigt då Ulf Ekman, har du bara månadslön?"Ja, det händer att jag får arvoden som är relaterade till mig personligen när jag är ute och talar på konferenser men de allra flesta går till Livets ord."
Har du intäkter för böckerna du skriver?"Nej, inte en krona, det går in i Livets ords ekonomi och verksamhet." [fig 3]
Enligt uppgifter från Livets ord rör det sig om åtminstone sex miljoner kronor som Ekman avstått.
Och inga andra stiftelser i andra länder som ger dig pengar, som en del spekulerar kring?"Nej, vi heter 'Ulf Ekman ministries' utomlands, av två anledningar: De är mer personfixerade och vårt engelska namn 'Word of life' är upptaget av andra organisationer. Så 'Ulf Ekman ministries' är totalt integrerat med Livets ord."
Församlingen får, det säger både medlemmar och ledning, regelbundna genomgångar av ekonomin. 2008 trycktes årsredovisningen upp och delades ut, den som har frågor därutöver är välkommen till ekonomiavdelningen. [fig 4]
Så är det nu och så har det alltid varit, säger andrepastor Robert Ekh.
Varför valde man då att organisera sig som stiftelse, om det inte var för egen vinnings skull, som det spekulerades kring? Svaret är enkelt och samstämmigt från alla man talar med. Robert Ekh, som suttit i stiftelsens styrelse sedan starten, berättar:
"Vi gjorde inga djupa studier av olika former egentligen, vi tog det som verkade bra för vårt syfte helt enkelt. Och den stora fördelen med stiftelseformen var att det gav möjligheten att skriva in Livets ords intention i stadgarna enligt det uppdrag vi upplever oss ha fått av Gud. I en stiftelse går det inte att ändra ändamålsparagrafen, vilket man kan i en förening. Det var ett sätt att säkra inriktningen, först och främst". [fig 5]
Han fortsätter:
"Det viktigaste är inte vilken organisationsform man har: förening, stiftelse, bolag. Alla former kan missbrukas. Det viktigaste är ett ärligt ledarskap."