Med Amanda Lind väntas ingen vidare tillväxt för MP

Under söndagen väljer Miljöpartiet ett nytt kvinnligt språkrör. Då det inte finns några andra kandidater än valberedningens förslag är det hela redan klart på förhand: det blir Amanda Lind som kommer väljas. Miljöpartiet vänder i och med valet av Lind blad. De konflikter som funnits runt Märta Stenevi och motsättningarna mellan henne och det manliga språkröret Daniel Helldén läggs till handlingarna.

Lind har framför allt gjort sig känd som kulturminister i regeringen Löfven 2019-2021, då hon också var ansvarig för samfundsfrågorna. Politiskt förändras dock inte mycket i och med valet av prästdottern Amanda Lind.

Språkrörskandidaten berättar i en intervju med DN om hur hon med oro ser på hur planeten, med dess begränsade resurser, brukas och missbrukas. Därför behöver politiken sätta ett tak på den ekonomiska utvecklingen, menar Lind.

Långt bort är den tid när MP stod som en vågmästare mellan höger och vänster. I dag är man stabilt parkerad på den röda sidan i politiken, något som Linds uttalande om tillväxt är ett tecken på. Även i värderings- och kulturkrigsfrågor placerar man sig i dag långt ifrån klassiska borgerliga värderingar med förslag som att förbjuda konfessionella friskolor, att man vill samla in data om etnicitet och religiös tillhörighet, att man vill utreda möjligheterna till dödshjälp samt att man gick i bräschen för den nya könstillhörighetslagen. MP är i dag ett utpräglat vänsterparti – men så har inte alltid varit fallet. Under Wetterstrands och Erikssons ledarskap balanserades höger mot vänster.

Det finns bland aktiva miljöpartister gott om kristna, både lokalt och på riksplanet. Exempelvis var Daniel Helldéns motkandidat i det manliga språkrörsvalet prästen Magnus P Wåhlin. Andra namnkunniga kristna miljöpartister är europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke och Gustav Fridolin. Amanda Lind kallar sig i dag inte kristen, säger hon till Dagen, men har en kristen bakgrund.

I kyrkan har traditionellt frågor som rört engagemang för flyktingar och internationell solidaritet varit viktiga. På senare tid har även många samfund aktivt engagerat sig i klimatet, antirasism och även hbtq-frågor. Frågor som även ligger Miljöpartiet varmt om hjärtat.

Men om Amanda Lind – eller hennes manlige kollega för den delen – skulle bli någon röstmagnet för kristna väljare skulle det vara något av en överraskning. När Valu presenterar hur kyrkobesökarna – oaktat samfund – väljer att lägga sina röster sticker inte Miljöpartiet ut. Kristna väljare röstar på MP ungefär lika mycket – eller rättare sagt lika lite – som väljare i allmänhet gör.

[ Daniel Helldén - tror man itne på Gud ska man inte vara medlem i kyrkan ]

Bland frikyrkoväljare är siffrorna något mer osäkra men när Dagen 2022 frågade besökare på frikyrkokonferenserna Nyhem, Torp, Gullbranna, Lappis och Europakonferensen samlade MP runt 3 procent. Alltså något lägre än bland väljarkåren i stort.

Att inte fler kristna tilltalas av Miljöpartiets gröna och solidariska politik kanske beror på att denna i allt högre grad kommit att präglas av kulturkrigsfrågor; vissa kanske skulle kalla dessa woke. Även om en hel del kyrkaktiva med oro ser på hur klimatet förändras och hur omvärlden blir mellanmänskligt alltmer kylig avskräcker de frifräsande rödrosa åtgärderna i MP:s verktygslåda.

Att så börja tala om tak för tillväxt, som Amanda Lind gör, lär inte locka fler sympatisörer. Visst kan man sympatisera med hennes problembild att jordens resurser förbrukas i för hög takt och att klimatförändringarna behöver åtgärdas snarast. Utan tvekan. Men ett stopp på ekonomisk utveckling?

Att så börja tala om tak för tillväxt, som Amanda Lind gör, lär inte locka fler sympatisörer.

—  Steven Crosson

I realiteten skulle detta innebära att alla de som lever under fattiga förhållanden inte skulle få en chans att få förbättrade livsvillkor. Till katastrof för världens alla fattiga. Klassresor för människor boende i Sveriges socioekonomiskt svaga områden skulle omöjliggöras. En annan konsekvens av ett samhälle utan tillväxt vore ständiga neddragningar i allt från offentlig sektor till människors privatekonomi.

De samhällen och civilisationer som hamnat i negativa spiraler där levandskvalitet, tillväxt och välstånd försämrats bortom räddning har till slut upplösts. Kanske inte så vidare lockande ens för den delen av väljarkåren som delar en uppriktig oro för klimatet. Dessutom är grundantagandet fel – det går, som den här sidan skrivit tidigare, att kombinera tillväxt och hållbarhet.

Liberalerna skrev i sin senaste valanalys att det största hotet mot det egna partiet faktiskt var det egna partiet. Samma sak skulle kunna sägas om Miljöpartiet. Ska MP ha en chans att gro bortom fyra procents stöd behöver de släppa woke-frågorna och i stället fokusera på klimat- och miljöfrågorna. Men då vi vet att partiet är emot alla typer av tillväxt lär så knappast ske.

[ Kyrkopolitiker tar timeout poserade med kartbild utan Israel ]