Även Anders Wejryd tog tillfället att tala tre minuter inför Kyrkomötet i äktenskapsdebatten. Men han är ju ändå ärkebiskop, så låt gå att det tog fyra.
På den tiden hann han bland annat citera Paulus ord om det sammanfattande budet, slå fast Svenska kyrkans roll i nationell och internationell ekumenik, samt uppmana till respekt gentemot den grupp som i morgon inte får sin vilja igenom.
Här läser du hela ärkebiskop Anders Wejryds tal - ord för ord:
"Under de många år som vi diskuterat partnerskap och äktenskap, bland annat genom teologiska kommitténs första bok i frågan, "Uppdrag samliv", förstärkt av den andra som kom i år, "Kärlekens förändrande landskap", blev jag med tiden övertygad om att jag faktiskt inte hade tillräckligt teologiska skäl för att ha skilda begrepp och namn på partnerskap och äktenskap. Det skulle kunna vara äktenskap, även om kontrahenterna är av samma kön.
Skillnaden ligger nog i om vi ser äktenskapet som ett uttryck för ett grundläggande skapelsemönster som bara är till för par som har en könstillhörighet som gör att de i princip kan avla par. Eller om det är en ordning som kan förändras så länge den svarar mot att värna paret, svagare parter som barn och ofta kvinnan, och samhällets sammanhållning och utveckling på sikt.
Paulus skrev: Hela lagen sammanfattas i detta enda bud, du ska älska din nästa som dig själv.
Om olika ordningar tjänar det budet bättre eller sämre kan inte avgöras lättvindigt och en gång för alla, men detta är faktiskt något vi måste ta ställning till nu. För vår tid.
Kvalitet på teologi mäts inte i antalet bibelcitat. Både synsätt som utgår från skapelsemönster, från Jesus Kristus, och kärleksbudet är teologi.
Det talas om att vi isoleras vi i Svenska kyrkan. Visst kritiseras vi... Visst ställs frågor om vi genom att ta det här beslutet förändrar äktenskapet? Jag menar som så många andra att det är ett beslut att öppna, och vi öppnar dessutom för människor som håller äktenskapet mycket högt. De får gå in under de krav och ordningar som finns för de mönster av tvåsam ömsesidigt ansvarstagande samlevnad som det heterosexuella parförhållandet uttrycker.
Vi finns kvar som ekumenisk partner. Nationellt och internationellt. Vi har inte smugit med våra överväganden eller åsikter. Men visst, tiden har varit begränsad.
Lutherska världsförbundet tog 2007 beslut i frågan där vi var högst indragna genom vårt beslut och våra ställningstaganden tidigare där man stryker under att frågor om samlevnad och äktenskap inte är kyrkoskiljande. Man vet om vår diskussion.
Diskussion pågår också naturligtvis i kyrkornas världsråd som inte är en lika bunden gemenskap som Lutherska världsförbundet eftersom man inte har nattvardsgemenskap och ämbetsgemenskap. Vi är inte heller ensamma om att öppna för erkännande av samkönad kärlek. Också kyrkor i syd talar om det. Och här i Sverige har ju svenska Baptistsamfundets ledande församling, Norrmalmskyrkan, i söndags fattat beslut om det.
Men vigseluppdraget då? Det kan vi, enligt min mening, både ha och mista ur principiell synpunkt. Men varför ska vi krångla till det för våra medlemmar när det inte är en plikt för alla präster att viga? Det är inte mindre ansvarsfullt för en kyrka att välsigna borgerligt ingångna äktenskap. Den springande punkten blir fortfarande - är äktenskapet mellan dessa två som kommer till oss något som kan understödjas?
Vilken uppfattning vi än har - värna generositet och hänsynstagande! Särskilt ansvar på dem som får sin vilja igenom i morgon, och till oss alla: Karikera inte de andra!"