Står Katolska kyrkan bakom denna förlegade kvinnosyn?

Som SFI-lärare har jag ofta katoliker i mitt klassrum. Många kommer från patriarkala kulturer i Mellanöstern, Afrika och Sydamerika där hederskultur och våld mot kvinnor är utbrett. Jag blir därför oroad över vad våra invandrare får lära sig i sin katolska kyrka i Sverige.

Jag tittade till exempel in på den hemsidan ”Kroppens teologi”, döpt efter påven Johannes Paulus II:s verk. Den vänder sig till unga katoliker med frågor om sex och äktenskap. En av dess upphovsmän är syster Sofie Hamring O.P, som synts i flera sammanhang på senare tid. Hennes bok Och där var många kvinnor … blev omskriven och hyllad, inte bara av katoliker. Men vad är det hon, och sajtens andra upphovsman Peter Wiberg, förmedlar och ställer sig bakom i och med denna sajt?

Där kan vi läsa om en (påhittad?) kille som drömmer om sin blivande fru – som ska vara oskuld. Han gillar inte tjejer ”som går omkring halvnakna på stan”. Det finns dock andra tjejer han gillar och dem kallar han ”rena”. ”Tjejer som är rena väcker rena känslor: glädje, beundran och … kärlek. Inte begär …” Frågan uppstår om den kille som kallar vissa tjejer för rena tänker motsatsen om andra? Det vill säga de tjejer som i texten ”väcker hans begär” men inte hans kärlek. Detta brukar annars kallas för hora/madonnakomplexet. Visst frågas retoriskt om inte tjejer vill ha en kille som ”inte jagat andra tjejer”. Men obalansen i tilltalet är uppenbar och besvärande.

Under en annan flik på samma sajt läggs ansvaret på tjejen att vara den som säger nej, när begären pockar på för killarna. Det är hennes nej som gör att hon ”kan respekteras”. Att killen har ett eget ansvar och inte kan lägga över det enbart på en tjej nämns inte. Observera också hur ”nejet” ska uttalas, enligt killen: ”Jag behöver verkligen att du säger nej, när jag skriker efter ett ja. Inte ett nervöst och generat nej, inte ett hånfullt nej. Men ett leende nej, ett fräscht nej, ett starkt nej, starkt som en havsvind, och som gör att jag kan se och respektera dig, fina tjej.” Är det här en kvinnosyn Katolska kyrkan i Sverige står bakom?

Jag befarar att det är killar som växer upp med den synen som också är de som på skolgården kallar tjejer för ”hora”. Ett intressant tankeexperiment skulle kunna vara att ”byta kön” på citatet ovan! Hur blir eftersmaken då?

Jag befarar att det är killar som växer upp med den synen också är de som på skolgården kallar tjejer för “hora”.

—  Anna Roström

På sajten Katolsk horisont finns andra exempel. Här skriver en ordförande i ett katolskt ungdomsförbund om varför hon ”blir trött” när hon ser hashtaggen ”metoo”. Visserligen skriver hon att skulden för sexuella övergrepp ligger på förövaren, men pekpinnen till tjejerna finns ändå, när hon citerar syster Sofie: ”Vad förväntade du dig när du klädde dig – och dansade utmanade på krogen? Om du inte respekterar och värdesätter dig själv och din egen kropp, hur kan du då förvänta dig att andra ska göra det?”

En annan flitig bloggare där är diakonen Göran Fäldt, som fram till i år var ordförande i katolska stiftets utskott för äktenskap och familj. Han ser ”sexuell jämställdhet” som ett stort hot mot familjen och tilldelar könen olika egenskaper och könsroller (utifrån den katolska ”komplementaritetsläran”). Fäldt citerar påve Pius XI: ”Denna ordning omfattar både mannens företräde inför hustru och barn och hustruns villiga underordnande och uppmärksamma lydnad”. Att ett sådant synsätt samt snäva könsroller kan få förödande konsekvenser, speciellt om mannen har våldsamma tendenser, nämns inte.

I en bloggpost broderar Fäldt ut sig om just våld mot kvinnor. ”I våra tider ställer sig samhället nästan alltid konsekvent på den drabbade kvinnans sida. Det har den olyckliga följden att mannen nästan alltid ses som den skyldige. Kvinnans blod och blåmärken är tillräckliga bevis…..Vad säger hon, vad gör hon, vad tycker hon som får mannen att slå henne? Har hon inte i rättvisans namn del i skulden till våldet? Har det sekulära jämlikhetsmantrat bidragit till en negativ könsrollsutformning som gör kvinnan annorlunda och kanske till och med tappar bort sitt kvinnliga geni?” Det verkar som att Göran Fäldt är ovetande om att jämställdhet kan kopplas till minskat våld mot kvinnor – inte tvärtom.

[ Läs replik | Göran Fäldt: Risk att kristna missförstår Bibelns budskap om relationer ]

Hur jag än letar kan jag inte hitta att Fäldt uppmanar offret för våldet att polisanmäla. Tvärtom förefaller det som att han är tveksam om kvinnan ska söka hjälp över huvud taget: ”Ska man tala ut om våld i nära relationer? Ska man söka professionell hjälp? Man behöver verkligen klokhetens och rättvisans dygder inför sådana beslut.” I samma artikel relativiserar han även våldet: ”Ont förtal är också våld”. Nej Göran Fäldt, ont förtal är visserligen ont, men det är inte våld. Våld är våld.

Jag vill betona att det inte är kyrkans lära att sex hör hemma i äktenskapet som jag vänder mig emot. En motvikt till RFSU:s ”huvudsaken är att unga har sex”-budskap är dessutom på sin plats. Det är det olika tilltalet till tjejer och killar samt kvinnosynen som är problemet. Jag känner mig oroad över att mina elever och deras barn lär sig att omtala tjejer som ”rena”, som ska ”respekteras” utifrån detta. Liksom jag oroas över att en misshandlad kvinna ska tilldelas skuld i att hon blir misshandlad. Inte kan det här väl vara Katolska kyrkans hållning i Sverige?