Civilsamhället ska inte göra gratisarbete, regeringen!

Andras trygghet är också vår! Sverige har haft en långvarig och gedigen respekt i omvärlden när det gäller vårt bistånd till andra länder. Generationer förtroendevalda har insett att vi är varandras förutsättningar för liv och utveckling i hela världen. ”No man is an island” (Ingen människa är en ö) menade den engelske diktaren John Donne redan på 1600-talet. Vi är många som kan vittna från resor i andra länder att människor uttrycker tacksamhet till Sverige. Biståndsmålet på en procent av BNI har för många av oss varit betydelsefullt, men har nu övergetts av Tidöpartierna (L, KD, M och SD).

Debatten om biståndet är viktig, och centralt är att veta hur minskningen av biståndet slår. I artikeln Biståndet står inför den största förändringen på årtionden redogör biståndsorganisationer för konsekvenserna för människor som lever i utsatthet. Summan för 2023 sänktes med 7,3 miljarder jämfört med tidigare år. Dessutom finns en inriktning mot att gynna den svenska exporten och inte rikta in sig på de lokala behoven.

I längden, menar vi, är biståndet mer hållbart när man utgår från lokalt deltagande. En genomlysning av vad förändringen innebär på sikt anser skribenterna är nödvändig och de uttrycker en stor oro inför framtiden, till exempel när det gäller stödinsatser i Latinamerika och arbete för kvinnors och flickors rättigheter. Regeringen borde lyssna till dessa erfarna företrädare för civilsamhället.

Att hylla ett arbete och sedan dra bort förutsättningarna för detsamma är dock inte trovärdigt.

—  Debattörerna

Tage Erlanders ord ”den svenska hjälpen till de fattiga folken kräver inte någon annan motivering än den som bottnar i känslor av moralisk plikt och internationell solidaritet, i vår uppfattning om människovärde och jämlikhet” är för oss socialdemokrater för tro och solidaritet i Jönköping en viktig utgångspunkt. Många med oss känner en oro inför att den synen på biståndet ska urholkas.

Utrikeshandels- och biståndsminister Johan Forssell (M) och Gudrun Brunegård (KD) prisar civilsamhällets organisationer, kunskaper och förankring internationellt i sin artikel Sverige är fortfarande en av världens största bidragsgivare. Att hylla ett arbete och sedan dra bort förutsättningarna för detsamma är dock inte trovärdigt. Men det artikelförfattarna säger om civilsamhället är sant. Engagemanget är fantastiskt! Men när nedskärningarna kommer talas det om modernisering och omdisponering av biståndet. Stödet till Ukraina bör enligt vår mening inte tas från andra länder.

[ Läs tidigare inlägg | Johan Forssell och Gudrun Brunegård: Sverige är fortfarande en av världens största biståndsgivare ]

Forskning och djup erfarenhet av framgångar i det internationella föraktas. Synen på människor i fattiga länder och deras behov föraktas. Från Tage Erlanders tid till i dag har vi klarat att höja såväl kunskapsnivå som levnadsnivå. Vi är inte i mål, men vi har gjort en bra resa. Så vi frågar oss varför Tidöpartierna inte vill att människor i fattiga länder ska få såväl kunskap som mat för en tryggare framtid för dem och oss. Vi ser att vi har behov av mer, inte mindre medel för bistånd. Vi ser hot om ökat antal diktaturer i världen, vi ser hot mot klimatet och vi ser ojämlikhet.

I detta läge säger vi till regeringen: Lyssna till civilsamhällets organisationer. Sluta förvänta er gratisarbete för internationell säkerhet. Börja tro att om vi har kunnat tidigare så kan vi också nu visa solidaritet. Gör det som är bäst för att bidra till allas möjligheter till en framtid. Låt biståndet få en procent av BNI.

Slutligen vill vi också från vår socialdemokratiska partiledning få bekräftat att biståndsmålet inför nästa budget 2024 ska vara en procent.

[ Läs tidigare inlägg | Charlotta Norrby, Erik Lysén, Mattias Brunander och Niclas Lindgren: Bra med bistånd till Ukraina - men inte att det tas från andra i akut nöd ]