Emmy Stiernblad skulle vilja bli konfirmand igen, skriver hon i en artikel (11/1), och räcker upp handen för att ställa en livsviktig fråga. Hon vill leva som en god kristen och undrar hur man gör.
”Det jag i grund och botten vill begripa är hur man är en god människa. Det förstår jag, att kristendomen vill att vi ska sträva efter godhet. Vidare vill jag förstå hur man bottnar i sin tro och hur denna bör påverka våra handlingar. Så nu räcker jag upp den där handen. Hur lever ni andra?”
Vilken fråga! Hur svarar man på den? Anna Sophia Bonde (19/1) och Åsa Kristensson (24/1) ger utmärkta svar, kanske precis de svar som Emmy söker. Men frågan är stor och djup, så jag börjar i en annan ända.
Emmy är konfirmerad, fast då gick det inte riktigt på djupet. Den som konfirmeras i Svenska kyrkan måste vara döpt. Alltså är Emmy döpt. Och prästen säger till den som döps, oavsett ålder: ”Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig att vara hans lärjunge.”
I dopet förenas vi med Jesus Kristus och får en ny identitet – vi kan kallas kristna. Och alla döpta har fått kallelsen att vara Jesu lärjungar. Den gäller hela livet. Emmy och många andra hör den kallelsen i sitt inre långt efter dopet eller konfirmationen.
Emmy bör få som hon vill och bli ”konfirmerad” igen. Och igen, och igen. Visst, nu talar jag inte om läger, konfirmationsgudstjänst eller presenter. Men konfirmation betyder bekräftelse. Som min fru och jag behöver bekräfta att vi älskar varandra, behöver en kristen vårda sin relation till Jesus.
Därför blir mitt första råd till Emmy: Ersätt de amerikanska superreligiösa kvinnor du följer på Instagram med Jesus. Att vara lärjunge är att följa Jesus, att lära känna honom, utmana honom, lyssna till hans undervisning och omsätta den i sitt liv.
Svårigheten är att Jesus inte finns på Instagram, däremot i Bibeln. Så trots att Emmy känner det ”minst sagt ovant” om en präst uppmanar henne att läsa Lukasevangeliet, tar jag den risken.
Jesus lär vi bäst känna i evangelierna. Och Nya testamentets brev är fulla av råd om hur man lever som kristen. (Vill man sedan läsa romaner kan man självklart göra det med!) Om Bibeln känns svår att förstå kan bra stöd säkert ges av en präst eller andra kristna.
Älska dem du möter. Flytta fokus från att själv bli god till att se vad andra behöver.
— Hans Lindholm
Man skulle kunna tro att Jesus sätter upp detaljerade regler för hur vi ska leva. Så gjorde många judiska fromma på hans tid - de kallades fariséer. De ville veta exakt var gränsen mellan rätt och fel skulle dras. Guds bud löd: ”Tänk på vilodagen, så att du helgar den”. Då definierade de hur långt man fick gå eller hur tungt man fick bära utan att det räknades som arbete.
De var också noga med att leva efter de fromma reglerna. När folk inte klarade det såg de ner på dem. Så brukar det bli för dem som satsar på att bli bättre människor än andra. Ironiskt nog blev därför fariséerna Jesu skarpaste fiender. Han valde en helt annan väg. I stället för många regler satsade han på en sak: kärlek. Hjärtat måste vara med. Älska Gud över allting. Älska varandra. Älska din nästa som dig själv.
Så mitt andra råd till Emmy blir: Älska dem du möter. Flytta fokus från att själv bli god till att se vad andra behöver.
Emmy tycker om att dricka vin med sina vänner. Och hon blir ”pinsamt glad” över sin heltidslön – det borde alla få bli. Både vin och pengar är gåvor som vi kan tacka Gud för. Men alla Guds gåvor kan missbrukas, som när vinet blir ett begär (för en själv eller en kompis) och pengarna blir girighet. Om alkohol eller pengar styr våra liv har de blivit våra avgudar.
Emmy och jag är protestanter. Vår lärofader Martin Luther levde i en tid när många trodde sig samla poäng hos Gud om man gick i kloster. Luther var inte ofelbar, men han hade förstått att vårt vardagsliv med jobb, familj, vänner och samhälle är platsen där vi tjänar Gud. Vi har våra jobb för att tjäna pengar, men lika mycket för att tjäna varandra.
[ Läs tidigare inlägg | Emmy Stiernblad: Finns det ens ett kristet levnadsideal i dag? ]
Alla kristna ska inte bli missionärer i Afrika, men alla ska vara schysta och trovärdiga. De människor vi möter i vår vardag kan vi ge ett medmänskligt bemötande med ärlighet, vänlighet och respekt.
När det gäller att vårda skapelsen har kristna samma ansvar som alla andra. Möjligen kan den som ser allt som en gåva från Gud ha en starkare motivation. Alla behöver bidra till jordens överlevnad. Det påverkar hur vi äter, reser och klär oss. Ingen kan leva helt klimatneutralt, men alla kan göra något.
Jesus umgicks med helt ”fel” sorts människor, med dem som hederligt folk kallade syndare. Han gjorde inte det för att trycka ner, utan för att lyfta dem. Han älskar oss mest när vi förtjänar det minst, för då behöver vi honom mest. Det är tur för oss som aldrig lyckas leva helt igenom kärleksfullt. Vi behöver få leva av hans förlåtelse.
Då har vi ingen anledning att se ner på andra som också behöver få hjälp av Jesus. Vi kanske till och med kan börja älska dem med samma kärlek som vi själva får av Gud.
Så mitt tredje råd till Emmy blir: Fortsätt att gå i mässan. Och ta till dig orden som följer med brödet och vinet: ”Kristi kropp, för dig utgiven” och ”Kristi blod för dig utgjutet”. Guds kärlek är till också för dig.
[ Läs tidigare inlägg | Åsa Kristensson: Goda gärningar gör dig inte till en god kristen ]
