Abortförespråkare ännu svaret skyldiga

I ett öppet brev till mig (9/7) fortsätter Irène Nordgren en abortdebatt från Almedalen där hennes meningsfränder blev svaret skyldiga på en grundläggande fråga: om en abort nu inte skulle betyda att släcka ett mänskligt liv, vad är den då och varför diskuterar vi överhuvudtaget behovet att minska aborttalen?

Låt mig ge min bild av de förhållanden i sakfrågan och i nämnda debatt vilka Nordgren kommenterar:

1. Mitt förslag till minskade aborttal, det vill säga obligatoriskt ultraljud (inte fosterdiagnostik!) före ett abortbeslut, mötte aldrig något argument utan bara fördöm­anden. Så inte heller mina påpekanden om att det i Sverige knappast råder brist på kondomer, och att RFSU har ett ekonomiskt intresse av subventioner av kondomer, som man själv producerar. Nordgren upprörs av en använd retorisk bild. Men visst kan vi se vad allegorier och liknelser vill säga och bemöta just det? Annars blir det ju inget samtal. Nordgren minns säkert också att en av mina motdebattörer på slutet förklarade varför jag inte bemöttes med annat än hånskratt, ­fnysningar och huvudskakningar: för att jag som man egentligen inte har rätt att yttra något i abortfrågan, så länge jag inte hyllar aborter.

2. Vetenskapen och filosofin pekar entydigt på när ett mänskligt liv börjar. Om konceptionen är ett ögonblick eller en process på ­några timmar förändrar inget grundläggande. En samhällelig definitionsfråga kan aldrig lösas genom att bortse från vetenskapliga och filosofiska fundament. Att abort är tillåtet betyder att lagen säger att en abort också är etiskt acceptabel, det är ju själva syftet. Utöver att ha fel i sak företräder inte gruppen Catholics for Choice Katolska kyrkans syn på vår ovillkorliga solidaritet med det mest oskyddade och svaga som människans tillvaro känner, det vill säga det ofödda barnet, varför den inte kan åberopas som någon auktoritet.

3. Nordgren påstår att jag inte tog hänsyn till att det finns olika meningar om när livet börjar, vilket är märkligt eftersom jag företrädde en mening och mina motdebattörer en annan. Om Nordgren är missnöjd med hur hennes meningsfränder argumenterade går det säkert bra att rikta ett brev till dem.

Thomas Idergard