Är alla ”sexuella varianter" likvärdiga?

Att säga och agera utifrån att något inte stämmer överens med Guds vilja kan inte vara detsamma som att döma.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Min insändare (Dagen 15/8) skrevs som en respons på Greger Anderssons inlägg (Dagen 8/8) angående kyrkan och homosexualiteten. Den ska alltså inte ses som något officiellt inlägg från EFS eller Salt i den aktuella frågan. EFS styrelse har dock flera gånger uttalat sitt stöd för äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna, och även kritiserat införandet av såväl välsignelseakt över ingått partnerskap som vigsel av samkönade par.

Mycket av det som Birgitta Axelsson Edström tar upp tycker jag samtidigt är angeläget att få samtala om. Betoningen i det hon skriver uppfattar jag rör attityden till de människor som väljer att dra andra slutsatser än vi själva, och vi är många som kan känna oss bristfälliga när det gäller detta.

Precis som Birgitta påpekar är vi som troende kallade att inte döma. Vidare är vi kallade att i möjligaste mån skilja mellan sak och person – alltså att älska syndaren (varje människa!) utan att på samma gång bejaka synden.

Jag är den förste att erkänna att jag inte alltid har lyckats med detta. Men för den skull känner jag inte igen mig i resonemanget att jag skulle gradera olika synder.

Nya testamentet lyfter fram ett stort antal uttryck för den här världens bortvändhet från Gud, och homosexuella handlingar är bara ett av många exempel på detta. Paulus skriver till korinthierna: ”Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som ut­övar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike” (1 Kor 6:9–10).

Men grundorsaken till stora delar av dagens diskussion är ju att av alla de laster som aposteln lyfter fram är det en som vi hela tiden uppmanas att lyfta ut ur förteckningen. Och vi som av samvetsskäl inte känner att vi kan gå denna önskan till mötes, blir omedelbart stämplade som ”dömande”.

Jag har hört skräckexempel på hur konservativa kristna har betett sig mot personer från HBTQ-rörelsen: Alltifrån hårda ord till anonyma telefonsamtal på natten. Sådana beteenden är naturligtvis förkastliga! Men att säga och agera utifrån att något inte stämmer överens med Guds vilja kan inte vara detsamma som att döma.

Med en sådan definition skulle ju även Jesus vara en dömande person. Guds kärlek är fantastisk, men den går inte att beskriva som något slags allmän låt gå-mentalitet. Kärleken ”gläds med sanningen”, skriver Paulus (1 Kor 13:6).

Vad jag ville peka på i mitt svar till Greger Andersson är att HBTQ-rörelsen har blivit spjutspetsen i ett radikalt omdaningsprojekt av hela vårt samhälle.

Man förkunnar nästan alla sexuella varianter som likvärdiga, man betraktar normer som per definition förtryckande och könsidentitet som en social konstruktion. Själv tror jag inte att det är detta budskap som är lösningen för någon enda av oss – oavsett sexuell identitet.

Tvärtom tror jag att det – inte minst i den unga generationen – riskerar att skapa ännu fler offer i en allt mer förvirrad tid.

Olof Edsinger

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
TORPKONFERENSEN
Annons
Annons
Annons
Annons