Är lovprisning viktigare än mission?

Lars Petersson lär oss att" tillbedjan kommer före mission", samt att "mission behövs för att tillbedjan saknas" (Dagen den 14 november). Detta är ett häpnadsväckande påstående. Vi läser i evangelierna om hur Jesus strax före sin himmelsfärd formulerade framtidsuppgiften för sina lärjungar. Då sa han: "Åt mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar" (Matt. 28:18–19). Borde Jesus ha sagt: "Stanna i Jerusalem, starta en folkhögskola med lovsångslinje som huvudinriktning. Då blir Gud ärad. Mission till jordens yttersta gräns är av sekundärt intresse. Det kan ni syssla med om ni får tid över"?

Kapitlen 13–28 i Apostlagärningarna brukar kallas Paulusavsnittet. Där berättas om tre stora missionsresor, ett resande som sträckte sig över cirka 20 års tid. Alltsammans i mission­ens tjänst, för att förmedla budskapet om Jesus Kristus till hela den då kända världen, enligt Jesu missionsbefallning. Innan han anträdde den första missionsresan, sa den helige Ande: "Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till." Blev församlingen och Paulus alltså lurade av Anden att ägna sig åt något som vore onödigt om de i stället begripit lovsångens överlägsna betydelse?

Måste vi säga till alla tusentals missionärer enbart från Sverige, som under de senaste hundra åren rest ut till så kallade hednaländer för att i lydnad mot Jesu missionsbefallning dra sina strån till stacken: ”Tyvärr, ni valde fel. Ni skulle ha stannat hemma och lovsjungit i stället”?

Petersson tecknar bilden av en Gud som aldrig kan få nog av beröm, ära och lovprisning, och som skulle värdera detta högre än att människor nåddes av budskapet och kunskapen om vad han gjort för världen. Nej, Petersson, gudstjänsten är inte främst till för Guds skull. I gudstjänsten är det minst lika mycket Gud som tjänar oss genom ordet och nådemedlen. Det är inte Gud som äter och dricker av gåvorna vid Herrens bord, då nattvarden firas. Men väl, det är han som har laddat dem med helande kraft för vår skull.

Nils-Eije Stävare, teol dr