Arbeta utifrån rätt mandat

Vad kan göras med en kyrka som mitt i brinnande kris med medlemstapp, svagt gudstjänstfirade, minskat förtroende och sjunkande siffror för dop och konfirmation ägnar tid och kraft åt att försöka tvinga präster att förrätta något så tveksamt som vigsel för samkönade?

Evangelisten Lukas återger att Jesus vid tillfälle sa till en grupp fariséer: ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människorna, men Gud känner era hjärtan. Det som människorna sätter högt är skändligt i Guds ögon. Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas Guds rike”.

Det handlar förstås om annan prioritering än den som lanseras på politiska partikanslier inför kommande kyrkoval i Svenska kyrkan. Frikyrkorna, de ortodoxa, de orientaliska­ och den katolska kyrkan berörs knappast. Dels skulle de inte låta sig infiltreras, dels har de inte systemet inlagt i sina kyrkoordningar­.

Som evangelisten Markus berättar det, var det första Jesus­ sa vid sitt offentliga framträdande: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium". Alla evangelierna är ense om att Jesus talade om Guds rike, som skulle framträda med honom. Och att det riket inte var av denna världen, alltså något annat än det som gäller och prioriteras i människornas rike.

Guds rike, som Jesus talade om och som hans kyrka efter honom fortsatt att tala om, är något svårfångat. Jesus talade om det i liknelser och lärde de sina att be: "Fader vår, som är i himlen. Helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike."

Med partipolitiken inbakad i själva kyrkoordningen, talas det i stället om syftet med kyrkan i enlighet med människo­rikets föreställningar. Så blir det i parti­kansliernas tankevärld.

För att låta ana vad Guds rike kan vara använde Jesus flera bilder: sådd på en åker, ett nedmyllat senapskorn, en skatt nedgrävd i en åker, en pärla som hittas i basaren, en not att dras i sjön men förvisso aldrig ett politiskt parti för samhällsbygge på jorden.

I en kort-kort liknelse sa han: Guds rike, eller himmelriket till skillnad från jorderiket, ”är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl: till slut blir alltsammans syrat”. Det är det som är poängen med evan­geliets förkunnelse och kyrkans handlingar. Denna världen, människoriket, skall genomsyras av Guds rike. Sakta ska det förvandlas alltmedan den som regerar denna världen, Satan, drivs ut, han som nu regerar i Aleppo, Somalia och andra platser där ondskan drar segrande fram.

Det har egentligen varit känt ända sedan 1930-talet att det socialdemokratiska partiets målsättning har varit att underminera­ Svenska kyrkans ställning genom att beröva den dess maktställning i samhällslivet. Biskoparna har avlövats och de självständiga kyrkoråden liksom kyrkomötet politiserats.

Det som är kvar av det kyrkliga systemet tänks nu i stället användas för att främja de politiska partiernas strävanden. Det är alltså precis motsatt det Jesus­ talade om: Kyrkan skall nu genomsyras av människorikets ideologiska övertygelser.

Evangelisten Johannes minns att berätta att Jesus radikaliserade sin grundidé genom att säga: "Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd". Han syftade på sin död och uppståndelse, som skulle förlösa den kraft, som kan förvandla världen. Det är ett djupt mysterium: "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv". Kyrkan är tänkt att vara ett redskap för att förverkliga denna försoning och läkning. Ondskan är seg men kan övervinnas.

Det är verkligen upp- och nedvänt, antikristligt rent av, när kyrkan tänks kunna bli ett verktyg för ett politiskt partis målsättning och när unga människor skall lockas satsa på en sådan vrångbild av vad meningen med kyrkan är. Men kan inte också partipolitiskt engagerade vara goda kristna, som vill kyrkan väl? Jovisst! Men de som låter sig väljas in i kyrkliga styrelser på ett partipolitiskt mandat är förpliktade till detta mandat. Det säger sig självt. Men det är då människorikets mandat. Gudsrikets är ett annat.

Biörn Fjärstedt, biskop emeritus Visby stift