Att fira Jesusbarnet är förpliktigande

Vi går än en gång att fira jul. I tusentals kyrkor kommer Jesusbarnet att läggas i sin krubba. Och ropet skallar: Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn!

Det är en bekännelse som förpliktar. Livet är gäst hos dig och mig, låt oss besinna det allvaret.

Om något skiljer ut kristen tro från världens vimmel, så är det vetskapen att Gud är vår far. Den Evige har gett oss livet och förlåtelse i Jesus, när vi har syndat mot hans bud. Livet i romarriket tog en ny vändning när tron på Guds son gjorde insteg.

Allt sedan dess har livets helgd stått stark i Västerlandets institutioner. Den som tvivlar på detta ombeds läsa remissrundan inför den svenska abortlagen, ”Abortfrågan”, utgiven 1972. Läs särskilt vad Svenska kyrkans ärkebiskop säger.

Sedan abortpraxis gjorde insteg på arenan med Lenins ryska lag 1920, har livets rätt trängts tillbaka i världen.

I Sverige höll de kristna stånd till åttiotalet ungefär, men sedan har det gått fort till den nyhedendom vi i dag tvingas bevittna. Man kan säga att präster och pastorer har gett upp, tydligen i tron att de på så sätt kan invänta ett bättre läge.

Men om vi är Guds barn, skapade i naturen, kan budskapet om nåd för de små inte vänta. Inte heller kan det skiljas från evangeliet. Att som väckelsepredikant förkunna omvändelse­ och dop leder ingenstans, om församlingen inte är en livets kultur och tar emot den nyfödde som ett Guds barn.

Hur är det i våra församlingar? Jag vill påstå att den kristna människosynen är sann som den alltid har varit och att det då blir orimligt att fyrtiotusen barn dödas årligen i vårt land, utan att evangeliets förkunnare med en stavelse­ berör saken. De gör det aldrig. I stället­ står abortlagens anhängare på estraden, när nattvarden celebreras.

Det är ett svek, kanske aningslöst hos de flesta, men desto säkrare också en förhärdelse och medlöperi hos de många.

Om Guds ande än en gång skall närma sig våra bygder måste förnekelsens ande bringas att vika. Att fira jul med barnet i krubban ger det osökta tillfället att frimodigt förkunna livets evangelium för det folk som sitter i mörker och dödsskugga.

Anders Bylander,

fil mag och författare