Barnperspektivet frånvarande hos vissa debattörer

Så var det dags igen. Ännu ett tydligt exempel på hur frånvarande barnperspektivet är hos en del debattörer. I tidningen Dagen den 23 juni kritiserar Eli Göndör Humanisternas kampanj och tillhörande debatter kring denna.

Han gör dock som de flesta and­ra som diskuterar barn och religion. Det vill säga etiketterar barn med en viss religion. För den som bemödar sig att sätta på sig ett par barnrättsglasögon blir det tydligt att Göndör med många ser religionen framför barnet. Oförmågan att separera barnets religionsfrihet från föräldrarnas är tydlig. Han skriver om de tre laestadianska flickorna från en församling i Pajala som "begärde att få befrias från dansen på idrottslektionerna. Kammarrätten gav flickorna rätt och befriade dem från dansen." Var det verkligen så att det var flickorna som begärde att få befrias från dansen? Var det verkligen flickorna som fick rätt av kammarrätten? Det jag läst om just det här fallet pekar snarare på att det var föräldrarna som fick rätt i kammarrätten och föräldrarna som begärde att flickorna inte skulle behöva vara med på dansen.

Det här är just det som Humanisterna ser som problematiskt. Att vuxna människor tar sig rätten att stämpla ett barn med föräldrarnas livsåskådning. Ytterligare ett exempel är när några laestadianer höll sina barn hemma när skolan hade temadagar om hbtq. De ville inte att deras barn skulle tvivla på det som de fått höra hemma och i kyrkan. Tänk om en socialdemokrat resonerat så? Att de inte ville att deras barn skulle behöva höra om andra politiska partier i skolan. För tänk om de började tvivla på den socialdemokratiska ideologin?

Jag vet inte exakt vad Göndör menar med en nyanserad bild av religion. Men jag är inte så säker som han på att dessa flickor känner religionens nyanserande vind när deras föräldrar med kammarrättens hjälp ser till att de inte dansar med sina vänner i skolan. Hade föräldrarna och kammarrätten tagit barnens religionsfrihet på allvar så hade de fått chansen att själva tolka hur de ville förhålla sig till sina föräldrars religion och syn på dans. Jag har svårt att tro att Göndör skulle tycka det lämpligt att förhålla sig på samma sätt till politik eller andra ideologier. Säger han ”socialdemokratiska barn” om de barn som har socialdemokratiska föräldrar? Nej, givetvis inte.

Emilia Ericson,

styrelseledamot Humanisterna