Bibeln tydlig om homosexualitet

Vi kan inte smita undan vårt ansvar utan måste ge människor den teologiska vägledning som är en konsekvens av vad Bibeln faktiskt säger. Det skriver 22 pingstpastorer i debatten om homosexualitet.

Debatt

Observera: Den här artikeln publicerades den 9 april 2015. På grund av spridning i sociala medier har den senare hamnat högt i Mest lästa-listan på Dagen.se igen.

Tidningen Dagen har genom dess ledarskribent Joel Halldorf velat skapa en debatt kring kyrkans syn på homosexualitet och hennes förmåga att komma rätt i sina argument (Homosexualitet ingen regelfråga, Dagen 18/3). Vi delar de tio pingstpastorernas skrivelse (Dagen 2/4) i det mesta men vill här ge läsarna några klarläggande tillägg.

Vi tycker att det är viktigt och riktigt att Pingströrelsen engagerar sig i teologiska frågor som berör samhällsdebatten, men att det även är angeläget för alla att vi uttrycker oss så tydligt att inga onödiga missförstånd riskerar att uppstå.

Den globaliserade värld vi lever i innebär att våra församlingsmedlemmar följer med i vad som sägs och skrivs via de digitala medierna. Tiden då man trodde att man kunde a­vskärma interna samtal till e­nbart den lokala församlingen är förbi, det går inte att sticka huvudet i sanden i en tid där det teologiska samtalet är globalt betingat.

Det är här Pingströrelsens gemensamma kristna och teologiska värdegrund kommer in i bilden. Det är just i situationer då kyrkan sätts på prov i helt avgörande teologiska frågor som värdegrunden pekar ut riktningen.

Tidigare samlades Pingströrelsen till predikantveckor i F­iladelfia Stockholm för att stöta och blöta knäckfrågor för att komma fram till en konsensus. Formen var som alla andra bristfällig men vägen framåt kan inte bara handla om den lilla lokala församlingens ställningstagande.

Vi är pingstförsamlingar som samlas, förenas och konvergeras, inte bara som en kamratförening där sökordet är minsta gemensamma nämnare utan för att finna en gemensam lära.

Vi vill gärna hänvisa till den teologiska övertygelse som finns formulerad i församlingarnas vigselrätt.

I policydokumentet, som är givet från Pingströrelsen till församlingarna och dess förkunnare, förklaras varför vi håller fast vid den otvetydiga bibliska synen på äktenskapet och därmed avvisar homovigslar. En pastor som får sin vigselrätt från Pingströrelsen får helt enkelt inte viga samkönade par.

Vi anser att vi måste vara tydliga, om än i en kärleksfull ton, och klart beskriva konkreta konsekvenser av vad Nya testamentet säger.

Betoningen på den lokala församlingen har alltid varit viktig för Pingströrelsen, men inte på bekostnad av vad som står skrivet. När Paulus skriver om förutsättningarna för att ärva Guds rike så är det inte en lokal fråga. Den är universell och därmed en slutsats i Skriften som ingen kan ändra på. Dock är det Gud, och inte människan, som till slut ska stå som domare över allt skapat.

Men detta får inte hindra oss att peka på den samlade och offentliga vägledningen i Pingströrelsens policy­dokument som tydliggör en klar värdegrund i den aktuella frågan.

Vi kan inte smita undan vårt ansvar utan måste ge människor den teologiska vägledning som är en konsekvens av vad Bibeln faktiskt säger. Att äga en klar uppfattning om homosexualitet handlar för vår del inte om att försöka positionera oss i någon särskild kategori av kristna eller söka en identitet i någon viss etikett.

Vi menar att praktiserande homosexualitet, utifrån vad Bibeln säger, är synd. Det har funnits en samstämmighet om detta genom hela den protestantiska reformationen, och även dessförinnan fanns det en klar teologisk övertygelse i frågan.

Revisionism är ett modernt påfund som har till uppgift att vrida på bibeltexter för att få dem att säga motsatsen till vad de innehåller.

Vi söker inte identiteten i etiketteringar men ser det som en synd mot både den enskilda människan, församlingarna och oss själva om vi inte är tydliga i frågor där Bibeln tveklöst säger att om du lever på det sättet så ärver du inte Guds rike. Med andra ord, i så fall missar du himlen.

Det gör ont i oss alla när vi ser att den enskilda människan såras, men om vi verkligen älskar vår medmänniska, måste vi då inte berätta sanningen, även om det gör ont? Det har att göra med vår lojalitet till och trohet mot Gud, hemma i våra församlingar men även i ledarspalterna på tidningen Dagen.

Men till sist handlar det om himlen och evigheten. Tidsandan och sanningen går inte alltid i takt.

Tommy Dahlman, Trollhättan.

Tommy Lilja, Sölvesborg.

Johannes Amritzer, Stockholm.

Carl-Wilhelm Hasselgren, Eskilstuna.

Curt Levin, Sjöbo.

Leif Svensson, Tollarp.

Christer Askevik, Vrigstad.

Daniel Fahlstedt, Kalix.

Daniel Karlsson, Umeå.

Stefan Larsson, Fotö.

Holger Strandgren, Köping.

Timo Lordhem, Örkeljunga.

Roland Green, Hällekis.

Christer Karlsson, Stockaryd.

Bengt Andersson, Landskrona.

Christer Borg, Ystad.

Dan Nilsson, Säffle.

Ewa Gustavsson, Bottnaryd.

Björn Magnusson, Virserum.

Hans Sköldenäs, Munka Ljungby.

Henrik Juneus, Vadstena.

Ing-Britt Silwer, Kristianstad.

Annons
Annons
Annons
Annons