Björne Erixon: Hopp i rädslans tysthetskultur

Som en mardröm av rädsla och ångest står vi inför ett nytt år. Finns det hopp, trots allt? Det beror bland annat på vilken berättelse vi sätter vår tillit till, vilka perspektiv vi betraktar tillvaron utifrån. En del människor beskriver framtiden i enbart mörka och destruktiva bilder. Mycket tycks tala för det: terrorism, ökande våld, klimathot. Andra vill gärna blunda för enbart destruktiva drag: vetenskapen gör framsteg, intolerant religion drivs tillbaka och det liberala samhället breder ut sig och så vidare. Mitt i alla skilda bilder och berättelser befinner vi oss. Finns det något att hålla sig till? Något som varken hänger sig åt enbart ljusa eller åt enbart mörka framtidsbilder. Finns det ett realistiskt hopp, som är trovärdigt, som har autentisk hållbarhet?

Bibeln ger en sammanhängande berättelse om människan, livet, om Gud, och om framtiden. En berättelse som förvandlat människor, vidgat och fördjupat mångas perspektiv. Den är varken enbart ljus eller enbart mörk. Den gör anspråk på realism. Den visar på en lidande korsfäst Gud som aldrig ger upp. En Gud som från början till slut tydligt bekämpar det ondas envetna härjningar. En människosyn som visar en människa, skapad till Guds avbild, som är fallen, försonad och i Kristus upprättad.

Låt mig ge, kortfattat, några positiva realistiska bilder hur den kämpande guden, genom och i människor i dag, flyttar fram sitt rike, Och ändå inget enkelt och självklart. Mina exempel kan ges i flera versioner som beskriver fler områden. Jag begränsar mig, medvetet, till vårt eget land och till det jag ser i svensk kristenhet, främst. Andra bilder och berättelser behöver berättas!

Några angelägna utmaningar och möjligheter: Vad ser vi, när vi lyssnar in Andens röst, när vi kommer i närkontakt med svensk realitet?

Människor ber, gråter, handlar envetet, för att få andra till ett värdigt liv. Jag tänker på alla försök att forma ett värdigt liv för kristna konvertiter. Många ger inte upp, trots omöjliga hinder som tycks torna upp sig. Kyrkans diakonala bidrag blir allt viktigare när andra nätverk krackelerar eller förlorar sin plats i vårt samhälle. Kyrkornas diakonala utmaningar kommer alltmer att växa. Det gäller flyktingar och andra på annat sätt utsatta grupper, som kyrkornas diakoni kommer i hudnära kontakt med. Upprättelse, befrielse och ett hopp växer fram ur mänskliga spillror. Det är inte kört! En ”glipa” in mot livets Gud öppnas, ger hopp, trots allt. Hur ser din församlings diakonala utmaning ut?

Många kristna samtalar med varandra, som tidigare inte möttes. Nu möts man i ärliga samtal, där både det som förenar och det som skiljer tillåts bli tydligt. Mångfaldens ekumenik har en god framtid. Rädslan för ensidighet, likriktning behöver inte styra våra samtal med den andre. Men, inget är självklart. Positioner, markeringar, gränser, får vi leva med. Uthållig vakthållning kring biblisk mångfald är avgörande framöver. En "glipa" in mot genuin gemenskap öppnas, trots allt.

Ibland har en del trott att okunnighet varit trons mylla. Nu visar en rad kristna apologeter att det inte alls behöver vara så. Man kan vara en tänkande reflekterande människa och simultant omfatta, med intellektuell heder i behåll, genuin gudstro och en tydlig Jesustro. Ty vi får ”älska Gud med hela vårt förstånd”. Vägledande, genomtänkt och levd teologi behövs i dag. Visst finns det fortfarande förenklade, tillrättalagda, ”förklaringar” av kristen tro. Men en ”glipa” in mot trovärdig hållbar tro öppnas. Ser vi trons intellektuella utmaningar i vårt land?

Guds arbete med och närvaro hos oss människor tar sig olika uttryck, självklart. Två faror för ensidighet ser jag i dag: en "superkarismatisk" variant och en "superliturgisk". Bakom dessa "fenomen" döljer sig egentligen genuina behov av äkta verklighet. Längtan efter direkt erfarenhet av Gud och efter trygg ordning med rötter. Risken är att en "bubbla", en tolkning, ett uttryckssätt, beskrivs som helheten. Där stängs "glipan" in mot verklig trovärdig tro. Däremot förvandlas läget om och när längtan efter autentiska karismatiska erfarenheter möts med bibliskt förankrad undervisning. Och erfarenheter som ger goda förebilder gällande hudnära liv med Guds Ande. Hur ser din församlings karismatiska "ansikte" ut?

Jag har skissat på, enbart antytt, några områden som jag ser som enorma utmaningar för svensk kristenhet inför en nära framtid. Vi kan drunkna i svårigheter, vi kan förtvivla när vi tycker oss se så litet av genuin levande kristen tro i våra egna liv, i våra församlingars existens. Men, det behöver inte vara kört! När vi i ödmjuk bön, äkta överlåtelse, närmar oss Gud, kan "en glipa" mot en levande Gud öppnas. År 2018 kan bli ett förändringens, ett väckelsens år. Gör dig beredd!

Björne Erixon, bibellärare och författare