Det behövs nya syndakataloger

Syndakatalogen bör ersättas med en omsorgskatalog. Så skriver Hanna Möllås (15/7) i en replik på vår förra artikel om att synden inom exempelvis pingströrelsen numera betraktas som en privat fråga (10/7).

Låt oss utifrån den tanken gå ett steg vidare. Det är ingen hemlighet att kristna kan hamna i etiska konflikter med samhällets värderingar när det gäller frågor som till exempel abort och samkönade relationer. Men det betyder inte att det finns någon självklar gemensam hållning i församlingen­ om dessa frågor. I stället får oftast var och en försöka komma fram till vad som kan tänkas vara rätt och fel. Barnmorskor som vägrar delta i aborter på grund av sin kristna övertygelse kan till exempel inte självklart falla tillbaka på en policy som gäller i den egna församlingen.

Vad är då anledningarna till att uppfattningen om synd har förändrats? En orsak är att syndakatalogerna länge har varit en belastning för frikyrkan. Man vill helt enkelt komma bort ifrån dem. Men pendeln har slagit över åt andra hållet. Kyrkan har hamnat i en situation där man helst inte vill stöta sig med någon och då blir det vanskligt att precisera synder. Predikanten måste tänka: "Tänk om det finns någon som lyssnar och känner sig träffad eller kanske till och med drabbas av dåligt samvete?" I sin ambition att vara inkluderande­ har Kyrkan reducerats till en ­social gemenskap med hög trivselfaktor. På det personliga planet är det viktigare att må bra än att utmanas till förändringar. Andligheten reduceras till upplevelser utan krav på ny livsstil. Detta ligger i linje med den allmänna individualismen i samhället. Visserligen läses Bibeln i gudstjänsten men få tänker på att dessa texter i huvudsak är riktade till församlingar med krav på en ny livsstil där man förväntas lämna vissa handlingar­ bakom sig och börja leva på ett nytt sätt.

Behövs då syndakataloger? Vårt svar är ja. Men inte i den form som fanns för 50–60 år sedan. Det behövs nya upplagor med nytt innehåll men enligt de gamla grundtankarna. En av dessa handlar om att den kristne är en del av en gemenskap som påverkas negativt och positivt av den enskildes handlingar. Dagens "katalog" måste kunna guida nya generationer till ett sunt förhållande till sin omvärld, livet och synden. I detta krävs samtal, bön och gemensamma linjer för gott och ont. Annars riskerar framtidens Kyrka med dess människor bli utlämnade åt sitt eget samvete och värderingar. Ensam är inte stark. Så länge Kyrkan tiger om hur människan ska förhålla sig till gott och ont, kommer någon annan ta det inflytandet. Hanna Möllås anknyter till detta på ett bra sätt när hon förordar en "omsorgskatalog".

En annan tanke berör vikten av konkretisering. Tidigare felaktiga preciseringar i syndakataloger behöver inte innebära att allt i stället ska byggas på allmänna övergripande principer. I dag förväntar sig många att Kyrkan ska ge tydligare riktlinjer för det personliga livet. Här utmanas Kyrkan att betona vikten av nära relationer mellan människor. Detta är nämligen avgörande för en fungerande gemenskap där man delar livet med varandra på gott och ont. Misstaget i de gamla syndakatalogerna byggde på den felaktiga förutsättningen om att församlingen kunde bli perfekt. Ingen­ kan leva upp till sådana krav. Därför blev syndakatalogerna dömande och förtryckande.

En sund kristen församling har därför som målsättning att skapa en gemenskap med höga ideal men samtidigt stor barmhärtighet, nåd och förlåtelse. En sådan gemenskap är öppen och generös mot dem som känner sig dömda och misslyckade och har en lång väg att vandra. Den erbjuder stöd och hjälp åt dem som behöver inre helande och längtar efter en medmänniska att prata med. En sådan gemenskap tål misslyckanden och klarar av såväl tvivel som förtvivlan. Den församlingen känns även igen på att dess medlemmar vill leva på ett annorlunda sätt, och i det livet kan man ana konturerna av Guds framtida nya världsordning.

Rebecka Söderbladh,

församlingsledare och lärare, Jönköping.

Leif Carlsson,­

pastor och högskolelektor, Jönköping