Dödsstraff har inget stöd i islamisk teologi

Stanley Sjöberg skriver (Dagen debatt 24 november) om "en globalt omfattande väckelse" där tusentals muslimer söker sig till kristendomen, och hur de hotas av förföljelse och dödsstraff för att de bytt religion. Han talar om "Koranens ord om hur muslimer ska bedömas när någon överger islam och blir kristen". Synen på dödsstraff för apostater framställs sedan som allmängiltig inom islam.

Jag vill först betona att Koranen lär "det finns inget tvång i religionen" (2:256), en otvetydig vers som starkt motsätter sig tolkningen ovan. Det är omöjligt att tolka Koranen som förespråkare av dödsstraff för apostasi, utan att hamna i direkt motsättning med förbudet av tvång inom religionen.

De verser som Sjöberg hänvisar till talar om krigstillstånd (5:33 och 4:88-89), och har absolut ingenting att göra med individens rätt till att byta religion. Om islam principiellt vore emot religionsbyte, skulle det vara ologiskt att uppmana till mission och omvändelsen av andra.

Att Koranen har värderingar om kristenhetens gudsbild är inte förvånande, då den förespråkar en enkel form av monoteism. Men den rättfärdigar absolut inte förföljelser av kristna per se för skillnader i tro. Koranen påbjuder faktiskt muslimer att beskydda kyrkor och människors rätt att dyrka i dem. (22:39-40)

Det är oroväckande att dödsstraff för apostasi är en lag som många extrema grupper i den islamiska världen i dag propagerar för. Den tillämpas främst som ett politiskt redskap för att hålla meningsmotståndare i schack. Men det har absolut inget stöd i islamisk teologi och lära.

Kashif Virk,

imam i Bait-ul-Aafiyyat moskén, Stockholm