Ett u-land när det gäller levande eskatologisk undervisning

David Nyström skriver (Dagen 6 juli) om profetietolkning i allmänhet, särskilt om de profetior som är kopplade till EU.

Av artikeln framgår att han inte har mycket till övers för tolkning av det profetiska ordet för att genom det få upplysning om vad som skall hända och efter det göra vägval. Bibelordet däremot uppmuntrar att ta till oss det ljus som profetiorna ger (se 2 Pet 1:19).

Nyström tycker inte att skriften är ”en handbok till världshistoriens framtida utveckling”. Nu är det så att åtminstone Uppenbarelseboken anses vara en beskrivning av världshistoriens slut och dess dramatik. Därför kan den vara en hjälp för oss att förstå de skeende som nu är för handen och som tyder på att vi närmar oss uppfyllelsen av denna profetiska boks beskrivningar.

När Nyström använder ett språkbruk som ”spekulativa tolkningar av bibliskt apokalyptiskt bildspråk”, förringar han den som har en uppfattning som inte stämmer överens med hans egen

Nyström önskar vidare att stävja det profetiska bibelbruk som hans inlägg pekar på genom att skriva: "Här har pastorer och bibellärare inom den pingstkarismatiska frikyrkligheten en pedagogisk utmaning."

Det är knappast nödvändigt med den uppmaningen. Det är i princip nästan tyst i församlingarna om det profetiska ordet, de tidstecken som Bibeln ger som vägledning samt förkunnelsen om Jesu tillkommelse.

Sverige har blivit något av ett u-land när det gäller levande eskatologisk undervisning. Det är bara att konstatera – och beklaga.

Holger Nilsson, redaktör "Flammor – profetisk tidskrift"