Ett öppet, välkomnande samhälle

Enligt UNHCR så är mer än 50 miljoner människor i världen flyktingar för tillfället. Det är människor från bland annat S­omalia, Liberia, Mali, Syd-Sudan och Syrien. Antalet är ökande, primärt beroende på konflikten i Syrien. Inbördeskriget där har i sig genererat mer än 9 miljoner flyktingar, varav cirka 4 miljoner har flytt utanför landet. Det är barn och vuxna som flyr från Assa­d-regimens terrorbombningar med oljetunnor. Det är flickor och pojkar som flyr från IS terrorhandlingar.

De allra flesta av dem som har flytt ut ur Syrien finns nu i grannländer såsom Libanon och Turkiet. Oberoende var de befinner sig så är de medmänniskor som levde i ett hem, hade förhoppningar, längtan, glädje och stunder av grå vardag. Den verkligheten är nu krossad och de befinner sig på flykt. År 2013 sökte 54 300 asyl i Sverige, år 2014 ökade siffran till ungefär 80 000.

År 2015 kommer att bli ett år som domineras av en strid om värderingar. Det är förs­ta gången på länge som det öppna samhället utmanas av en e­xtremnationalistisk rörelse som upplever Sverige som h­otat. Framväxten av en sådan rörelse är självklart mångbottnad. En orsak är de ökade klyftorna i samhället som är skapade av bland annat Alliansens politik. Ökade klyftor leder till ökade spänningar, en vanlig grogrund för bruna värderingar. Striden går att beskriva i motsatsförhållanden: Öppet mot slutet, välkomnande mot a­vståndstagande, internationellt mot extremnationalistiskt.

Det var glädjande att 380 pastorer (Dagen 19/12) publicerade en gemensam debattartikel som tog avstånd från Sverige­demokraternas verklighets­beskrivning och samtidigt gjorde ett ställningstagande för ett öppet samhälle, även om det ställningstagandet kunde ha varit än tydligare. Det som skrämmer är dock den flock av kommentarer som har följt på artikeln och den uppföljande debattartikel som skrevs av Martin Kroon, lektor på Malmö Högskola (Dagen 22/12).

Vi avvisar de åsikter som kritikerna fört fram och står upp för ett öppet och välkomnade samhälle av många skäl, men låt oss lyfta fram tre av dem.

1) Det är utan tvekan så att 80 000 flyktingar som kommer till Sverige leder till att vissa system ansträngs. Hur fungerar mottagningen? Hur fixar vi bra skolgång? Hur skapar vi bästa möjliga förutsättningar för att integreras i Sverige? Det ska dock konstateras att invandring inte har varit, och ej heller nu är, en långsiktig kostnad. Det är en vinst för vårt samhälle. D­ynamiska ekonomier präglas av mångfald! OECD har också räknat på kostnad och vinst för invandring. Slutsatsen är entydig: Migration är vinst för det mottagande landet. Men även om migration är lönsamt så tar vi först och främst emot flyktingar därför att vi är medmänniskor som visar solidaritet.

2) Sverigedemokraternas f­okus på migration leder till falsk samhällsanalys och gör att vi riskerar tappa fokus på de vitala problemen i samhället. Det är inte den flyende syrierns fel att vi har bostadsbrist. Det är bristande bostadsbyggnation. Det är inte den unge mannen från Somalia som hotar legitimiteten i kollektivavtal. Det är faktiskt i detta fall EU-reglering och Sveriges oförmåga att hantera effekten av Lavaldomen. Det är faktiskt inte kvinnan från Afghanistan som kommit till Sverige som hotar klimatet. De som har kommit till Sverige är en del av lösningen på våra problem och de som nu kommer från Syrien och andra länder kommer att vara en del av lösningen på våra framtida problem.

3) Det är till sist en fråga om människosyn. Den som har tvingats fly får vi nog räkna som samhällets minsta. Matteus­evangeliet 25 säger ”Sannerligen, vad ni har gjort för n­ågon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” Det duger inte att säga till flyktingparet Maria och J­osef, med nyfött barn, att vi har stängt på grund av ”massinvandring” eller oro för administration. Det duger inte för oss som kristna att ängsligt oroa oss om det är rätt människor som kommer, vare sig de är från Nasaret, Mosul eller Bekane. I grunden så handlar det om att ta ställning för människovärdet. Den som flyr undan förtryck och våld ska inte behöva mötas av en stängd dörr. Hen ska m­ötas av värme och solidaritet.

Den kristna kyrkan får inte vara tyst när det handlar om människovärde och öppenhet. Det gäller speciellt nu när diskussionen står för dörren med ett starkt nyfascistiskt parti i riksdagen.

Det är viktigt att vi står upp för Maria och Josef med familj, att vi vågar vara tydliga med våra åsikter i samtal med grannar och vänner både inom och utom kyrkan. Kyrkorna i Sverige behöver fundera ytterligare ett varv kring vad vi kan göra för att hjälpa dem som nu kommer från krig och förtryck.

Göran Eriksson, Socialdemokraterna, Kyrkorådet Västerhaninge församling.

P-O Flodström, ordförande Student­kåren – Örebro Missions­skola.

Alice Hägg, Pingstaktivist.

Berit Bornecrantz Dias, kyrkomötes­ledamot Göteborgsstift – Vänstern i Svenska Kyrkan.

Ida Netzel, kyrkomötesledamot, Miljöpartister i Svenska kyrkan.

Ylva Linnea Wahlström, kyrkomötes­ledamot, Miljöpartister i Svenska Kyrkan.