Debatt

Gunnar Andersson: Jesus led det omätliga straffet

Gunnar Andersson, präst i Missionsprovinsen, håller inte med Martin Lembke om att "läran om ställföreträdande strafflidande är ... heretisk".

"Läran om ställföreträdande strafflidande är dock falsk eller åtminstone heretisk", skriver Martin Lembke (6 april) och sätter frågetecken kring helt centrala perspektiv i Bibelns och Kyrkans vittnesbörd. Han förstorar också skillnaderna mellan Anselm och reformatorerna.

De olika "modellerna", och ytterligare några (jfr Korsets mysterium av Agne Nordlander), kan i stället komplettera varandra och tillsammans ge uttryck för försoningens rikedom. Vi kan lära av Anselm och många andra men det är främst de bibliska vittnesbörden som vi ska förhålla oss till och formas av.

Lembke frågar vilket straff Jesus led i vårt ställe och slår fast att det varken kan vara den andliga eller kroppsliga döden. Men stämmer det verkligen? Att Jesu fysiska död inte skulle kunna vara straffet förklarar han med att alla människor fortfarande dör.

Men innebär det att Jesu fysiska död saknar betydelse ur straffsynpunkt? Gamla testamentets offertjänst byggde på att ett offerdjur fick sätta livet till i människors ställe. Jesus är det fullkomliga, eviga och slutgiltiga offret, som ger den effekt att "döden är uppslukad i seger" (1 Kor 15:54).

Skriften vittnar på många ställen om att även Guds barn lever kvar under syndafallets konsekvenser. Synden är fortfarande verksam och kroppen bryts till slut ner och dör. Det är först på den yttersta dagen, vid uppståndelsen, som vi ska få förhärligade kroppar befriade från dödens krafter.

Det ställföreträdande strafflidandet kan enligt Lembke inte heller syfta på den andliga döden eftersom den gudomliga och den mänskliga naturen i Jesus är oupplösligt förenade. Men träffar det saken? Det Jesus genomled var inte att den mänskliga naturen blev skild från den gudomliga utan att han som samtidigt är sann Gud och sann människa blev skild från Gud Fadern. Fadern hade verkligen övergivit honom. Det var inte bara en känsla Jesus gav uttryck för. Han genomled den andliga döden på korset. Han ropade till Gud och fick inget svar.

Man kan vända på det och fråga sig hur Fadern skulle kunna låta bli att överge honom. Jesus var ju gjord till världens synd. Allt det den helige Guden avskyr var samlat i Kristus. Han var en förbannelse. Gud Fadern kunde inte ha gemenskap med honom innan vredesbägaren var tömd och Jesus dött bort från synden, eftersom ingen som bär på synd kan ha gemenskap med Gud. Men som sann Gud kunde Jesus lida det omätliga straffet och som sann människa kunde han göra det i vårt ställe.

Gunnar Andersson, Missionsgården Fridhem Vännäs, präst i Missionsprovinsen

Fler artiklar för dig