Debatt

Inför samordnare mot islamofobi och antisemitism

En kvinna klädd i hijab och en man med kippa ska kunna gå tillsammans på gator och torg i Sverige utan att trakasseras, eller ens väcka uppmärksamhet. Det skriver två företrädare för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Ända sedan terrordåden den 11 september 2001 och genom Bushadministrationens decennielånga påföljande så kallade "krig mot terrorismen" har frågan om islam kontra västvärlden konstruerats till ett problem. Den genomsyrar i dag ett stort antal debatter, fastän den oftast ställs upp i mindre laddade begreppspar, såsom "religion mot sekularism", eller "traditionella värden mot modernitet".

I Sverige är en stor majoritet av befolkningen inte religiöst aktiva. Bristen på religiös språkförståelse i debatten gör att frågorna blir tillspetsade och laddade. Etablerade debattörer påstår felaktigt att kvinnor som bär hijab eller annan huvudduk per definition skulle vara förtryckta.

En samhällelig osäkerhet­ ger sig till känna när enkla­ frågor­ som olika kulturella sätt att hälsa­ på föranleder ett uttalande­ från självaste statsministern.

Osäkerheten leder till en överspänd debatt där sådana små, vardagliga fenomen ges oproportionerligt stor betydelse. De tas ur sin religiösa och historiska kontext och blir sammanfösta med inhumana och oacceptabla praktiker, som kvinnlig könsstympning och våld i hederns namn.

Resultatet blir att farligt förenklande rasistiska röster får stort genomslag i opinionen. De kommunicerar banal självsäkerhet i en debatt som snarare bör präglas av respektfyllt och nyfiket, mångkulturellt samtal för att skapa nya gemensamma samhällsvisioner i Sverige.

Dessa rasistiska krafter målar upp falska bilder av ett Sverige i brottsligt förfall, medan de själva är betydligt mer brottsbelastade än genomsnittet. De pratar om förtryck i förorten, medan de själva mobiliserar anonyma näthatare för att trakassera kritiska journalister. Många har svårt att skilja denna rasism från legitim religionskritik, vilket får allvarliga konsekvenser för svenska muslimer.

Religionen är en konstruktiv resurs för att bygga förtroende och samhörighet i vårt land. Den är inte ett förmodernt hot mot det moderna Sverige. Religionen är tvärtom ett kraftfullt verktyg för att inifrån motverka enklavisering och segregering.

Vi erfar en helig vrede bland troende i alla läger mot den restriktiva flyktingpolitiken, för mänskliga rättigheter och universella värden. Motsättningar och fördomar har övervunnits genom lokala samtal i bland annat Malmö, präglade av dialog och samförstånd mellan troende utövare för olika religioner.

Av detta drar vi följande tre slutsatser:

Enligt Brå är det bara fyra procent av anmälda hatbrott som klaras upp, och företrädesvis muslimer vittnar om otrygghet och trakasserier i offentligheten.

Därför menar vi att regeringen nu bör ange hatbrott som en särskilt prioriterad fråga i sitt regleringsbrev till Rikspolisstyrelsen. Det är vällovligt att regeringen har ökat anslagen för arbetet mot rasism, men vi anser att situationen kräver budgetering för en ännu mer ambitiös, akademiskt förankrad satsning på folkbildande antirasism.

Vi menar även att det är dags att tillsätta en nationell samordnare mot islamofobi och antisemitism, för Brottsförebyggande rådet, Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Nämnden för statligt stöd till trossamfund med flera berörda instanser.

Vi menar också att det är dags att skapa ett nationellt center för islamofobifrågor i analogi med Forum för levande historia, för att initiera och underlätta ett systematiskt antirasistiskt arbete på svenska myndigheter.

Sverige är ett land som toppar internationella attitydundersökningar om tolerans och samförstånd. Viljan finns alltså. Men det offentliga samtalet behöver utveckla ett religiöst språköra, en trygghet i dessa frågeställningar och en tydlig vision om ett mångkulturellt, rättvist och humanitärt samhälle.

En kvinna klädd i hijab och en man med kippa ska kunna gå tillsammans på gator och torg i Sverige utan att trakasseras, eller­ ens väcka uppmärksamhet.

Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet

Mariam Osman­ Sherifay­, vice förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Fler artiklar för dig