Katolska kyrkan rör sig, minsann

Som reformkatolik har jag en kommentar till Elisabeth Sandlunds krönika (Dagen 21/10) där hon undrar "Hur gör man kyrkan till en vidöppen famn för alla samtidigt som man håller fast vid evangeliets kraft?"

Sandlund skriver om vikten ”att hålla fast vid kyrkans grundläggande teologi.”

Det i detta sammanhang värt att påminna om att en gång i tiden tillhörde slaveri "kyrkans grundläggande teologi". Den allmänna kristna mentaliteten ifrågasatte inte bruket av slavar utan förordade bara juste behandling i enlighet med Paulus rekommendation i Efesierbrevet 6:9.

Ingen biskop har ännu offentligt ifrågasatt den gängse bilden i Katolska kyrkans katekes av att samkönade relationer är synd och något "i sig självt felaktigt".

I likhet med Paulus har de mest progressiva krafterna i biskopssynoden enbart förordat ett mer juste beteende från kyrkligt håll och en förändring till ett mer positivt språkbruk, vilket i sig bäddar för kommande valfrihet alternativt godtycklighet.

För såväl redan samkönade katoliker som för en icke-katolsk samkönad person som vill konvertera till Katolska kyrkan kan det bli livsavgörande att hitta ”rätt” präst i ”rätt” församling. Och de som gjort så måste därefter tänka på att leva diskret och inte jubla för högt och för mycket för att inte provocera sin biskop och sin församling.

Biskopssynodens arbetsdokument talar om att när det gäller pastorala riktlinjer till samkönade relationer ”måste en åtskillnad göras mellan dem som har gjort ett personligt ofta mycket smärtsamt val och lever detta val på ett diskret sätt för att inte bli till skandal för andra och mellan dem vars uppförande aktivt och ofta aggressivt bidrar till uppmärksamhet.”

Det gäller med andra ord för samkönade katoliker att hålla sig inom den katolska garderoben. Franciskus uttalande om samkönad kärlek – "Vem är jag att döma?" – kan dock ha blivit början till ny öppenhet och förhoppningsvis det paradigmskifte som inte längr­e betraktar samkönade relationer som synd utan som lika aktningsvärda som olikkönade relationer som kyrkan mottar med "vidöppen famn" som ett tecken på "evangeliets kraft". Även Katolska kyrkan rör sig.

Irène Nordgren