Kristdemokratins legitimitet

Etik är grundläggande för all politik. Konrad Adenauer, Västtysklands förste förbundskansler, bildade det kristdemokratiska partiet Die Christlich Demokratische Union efter Tysklands nederlag och nazismens moraliska bankrutt. Han insåg att kristen människosyn och etik var en oundgänglig grund för Tysklands återuppbyggnad. Enligt Adenauer byggde nazismen, fascismen, kommunismen men också mellankrigstidens kapitalism på en materialistisk världsåskådning. Staten hade fått all makt och människovärdet hade devalverats. Isaiah Berlin och många andra har i aristotelisk anda visat att politik egentligen är att tillämpa etik inom samhällsbygget. Lagstiftning speglar ett samhälles etik. Inga politiska beslut tas utan en människosyn och etik. Frågan är vilken vi vill ha för det gemensamma samhällsbygget. Håller Pekka Mellergård med om detta?

Vi vill gärna ställa den frågan direkt till Pekka Mellergård, eftersom han på debattsidan i Dagen (14/10) föreslår ett namnbyte för Kristdemokraterna. Det är nämligen oklart om han menar att det är fel i sig med namnet 'Kristdemokraterna' på ett parti. Han ger följande två skäl för namnbyte:

1. Prefixet ”krist-” vinner inte många väljare i dagens Sverige.

2. Namnet är falsk marknadsföring, eftersom kristna finns i andra partier också.

Vad gäller det första argumentet, så är det naturligtvis så att ”krist-” väcker olika associationer. En del har positiva erfarenheter av kristendom, kristna människor, kristna församlingar etcetera och andra har dåliga. Kanske är det av omtanke om Kristdemokraterna Mellergård menar att ett namnbyte är viktigt? Men gäller det rådet även kristendomen som sådan, enskilda kristna och kristna samfund och församlingar? Är det dags för namnbyte kanske, för att bli lite mer attraktiva? Men rådet förefaller inte så genomtänkt. Är det inte bättre med historisk kontinuitet och öppna kort?

Till det andra argumentet förklarar Pekka Mellergård att han är besvärad över att behöva tala om "för religiösa analfabeter" att man som kristen måste varken rösta på eller ha samma åsikter som KD. Och naturligtvis måste man inte det. I vårt fall säger partinamnet vilken människosyn och etik vi vill se förverkligad. Självfallet har vi inga monopolanspråk. Tvärtom! Ju mer av kristna värderingar i andra partiers program och politik desto bättre!

Fullkomliga är vi inte heller. Faktum är att man behöver lika lite vara kristen för att rösta på eller vara medlem i KD, som man behöver vara ateist för att rösta på marxistiskt inspirerade partier. Det räcker med att man vill stå för och verka för kristen människosyn och etik; med andra ord personalism och naturrätt.

Pekka Mellergård tar också upp exemplet med Decemberöverenskommelsen och Kristdemokraternas rikstingsbeslut att säga upp den. Det beskrivs som "oansvarigt vingligt" och "löftesbrott". Men vi tror inte Mellergård riktigt förstått hur intern partidemokrati fungerar. En partiledare har makt att ingå överenskommelser, men denna delegation är ingalunda absolut. Om en partiledare ingår en överenskommelse om till exempel att lägga ned sitt parti, skulle nog ingen anklaga partiet för "löftesbrott" om det upphäver beslutet. Så var det för folkpartiledaren Gunnar Helén och centerpartiledaren Thorbjörn Fälldin efter valet 1973, men Centerpartiets förtroenderåd bröt den överenskommelsen. Kristdemokraternas partistyrelse föreslog att överenskommelsen skulle fortsätta att gälla, men rikstinget beslutade annorlunda. Vad är en partidemokrati värd om ledaren inte lyssnar till sin egen folkrörelse?

I ett parti med ambition att växa är det angeläget att använda de kunskaper och kompetenser som finns i partiet på ett effektivt vis. Uppdrag kan därför inte koncentreras till ett fåtal personer. Därför har det skett en fördelning så att Jakob Forssmed tar de viktiga budgetdebatterna och de finanspolitiska debatterna i riksdagen. Gruppledaren Andreas Carlsson tar numera partiledardebatterna, eftersom undertecknad Ebba Busch Thor inte sitter i riksdagen. Jakob Forssmed är alltjämt finanspolitisk talesperson och har en central och mycket betydelsefull roll. Sedan i våras är han också en aktiv vice partiledare. Hans kunskaper och erfarenheter värdesätts högt.

Kristdemokraterna är ensamma om att betona det tydliga sambandet mellan etik och politik. I Sverige har inget annat parti så klart deklarerat vilken etisk grundsyn det har. Ändå är människosyn och etik avgörande för all politik! Varför inte kräva motsvarande besked av de andra?

Ebba Busch Thor, partiledare

Per Landgren, ledamot partistyrelsen