Kristen och sverigedemokrat?

Jag blir bekymrad när kristna a­vfärdar Sverigedemokraternas nationalism med ytliga och schablonmässiga resonemang. Det skriver Martin Kroon, l­ektor vid Malmö högskola.

Debatt

På Dagens ledar- och debattsidor har det diskuterats huruvida det är förenligt med kristen tro att rösta på eller sympatisera med Sverigedemokraterna (SD). De flesta tycks besvara frågan med ett bestämt nej. Men frågan är inte så enkel som det ofta framställs.

SD har sina rötter i rasistiska rörelser, men någon gång måste ett parti kunna frigöra sig från sin historia. Vänsterpartiet bedöms till exempel numera u­t­ifrån partiets politik och inte utifrån dess historiska koppling till kommunismen. Samma sak bör nu gälla för SD. I Sverige­demokraternas principprogram finns mycket man kan hålla med om som kristen, men det finns också inslag som kan vara problematiska, framför allt nationalismen och invandrings­politiken.

Det går inte att entydigt definiera vad en ”kristen” invandringspolitik är. SD ställer sig, enligt sitt principprogram, bakom FN:s flyktingkonvention, och de är även öppna för anhörig­invandring. SD förespråkar tillfälliga uppehållstillstånd kombinerat med återvändande till ursprungslandet om eller när omständigheterna så tillåter. Partiet får därmed anses uppfylla minimikraven för en anständig flykting- och invandringspolitik.

Men Sverigedemokraterna har också en ”nationalistisk grundsyn”, och det är här det verkliga problemet ligger. Den liberala nationalismen baseras på tanken att mänskligheten kan delas in i nationer, som består av människor med gemensamma värderingar och traditioner, och som bör ges självstyre inom ramen för en så kallad nationalstat.

Sedan finns det även en e­xpansionistisk form av nationalism, som präglas chauvinism och imperialism. Sverigedemokraternas nationalism bör dock snarast betecknas som en form av konservativ nationalism, vars bärande idé är att stabila och framgångsrika samhällen baseras på gemensamma värden och en gemensam kultur.

Den konservativa nationalismen kan bli exkluderande och rent av rasistisk om den kopplas till etnicitet, men Sverigedemokraterna tar tydligt avstånd från detta genom att definiera nationen i termer av ”kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet.”

Sverigedemokraternas konservativa nationalism ska ses i relation till och som en motpol till den så kallade mångkulturalismen. Att vi i Sverige i dag lever i ett mångkulturellt samhälle är ett faktum. De som ställer sig bakom mångkulturalismen menar att vi aktivt ska bejaka denna kulturella mångfald och se den som en tillgång för samhället. Det konservativt nationalistiska synsättet däremot innebär att djupgående och omfattande mångfald snarare bör ses som en källa till problem, till exempel i form av instabilitet och gruppmotsättningar.

Nationalismen kan uppfattas som naiv, bakåtsträvande och till och med intolerant i sin strävan att få invandrare att assimileras i den ”svenska” kulturen. Men även mångfaldsförespråkare präglas ofta av naivitet. Det är lätt att bejaka mångfald i allmänna ordalag, men vad, rent konkret, kan vi egentligen acceptera och bejaka?

Kvinnlig omskärelse, stam- och klantänkande, sharia-lagstiftning, tvångsäktenskap, strukturellt kvinnoförtryck – dessa kulturella uttryck kan vi rimligtvis aldrig acceptera eller bejaka. Men var går gränsen, och vilka kriterier ska vi använda vid bedömningen?

Jag är själv kristdemokrat, men som kristen och demokrat blir jag bekymrad när kristna ledare och journalister avfärdar Sverigedemokraternas nationalism med ytliga och schablonmässiga resonemang.

Fram till Jesu återkomst kommer mänskliga politiska ideologier och strukturer att ha en roll att spela, och inspiration bör kunna hämtas även från n­ationalismen.

Att i linje med nationalismen förespråka nationalstaten som en lämplig politisk enhet eller anse att flyktingar och invandrare i stor utsträckning bör anpassa sig till de västerländska värderingar, som u­nder århundraden formats av vår kristna och humanistiska kultur, kan rimligtvis inte anses vara oförenligt med kristen tro.

Den betydande invandringen till Sverige från utomeuropeiska länder har stora sociala och ekonomiska konsekvenser för Sverige, och den ställer oss inför stora utmaningar. Men i dag finns det egentligen bara två politiska svar på dessa utmaningar – Sverigedemokraternas konservativa nationalism och övriga riksdagspartiers naiva och ogenomtänkta mång­kulturalism.

Så länge det saknas seriösa alternativ till dessa två motpoler har jag personligen f­örståelse för att många väljare, även kristna, lägger rösten på Sverige­demokraterna.

Martin Kroon, teol kand lektor vid Malmö högskola.

Annons
Annons
Annons
Annons