Debatt

Kristna ska inte lämna världen

Tomas Lundström frågar hur makten över våld och militära medel går att förena med kristen tro. Bibeln har svar. Det skriver Marcus Jonsson, tidigare politisk rådgivare.

Tomas Lundström argumenterar (Dagen 23/1) för en bibelsyn som egentligen skulle göra det omöjligt för personer i ledande ställning att vara troende och behålla sina positioner. Det är ett snävt förhållningssätt. Om kristen tro ska begränsas till sociala grupper eller yrken och befattningar underkänns inte bara den kristna trons kraft, utan Bibeln tvingas då också att revideras.

Lundström frågar hur makten över våld och militära medel går att förena med kristen tro. Bibeln har svar.

I Lukas evangelium skildras hur Jesus möter en hednisk officer i Kapernaum som inte bara uppges älska det judiska folket. Officeren hade också ordnat att synagogan på platsen hade byggts. Om denne namnlöse militär står det att Jesus förundrades över hans tro och sade: "Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro" (Luk 7:9).

I Apostlagärningarnas tionde kapitel berättar Lukas om Cornelius, en annan officer. Cornelius beskrivs som en gudfruktig, from och bedjande person som använde sin ledande ställning till att stötta folket ekonomiskt. När aposteln Petrus talar i Cornelius hem, inleder han med orden: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor" (Apg 10:34). Ofta begränsar vi detta till att det handlar om etnicitet, men det går även att tolka som att Gud inte begränsar frälsningen till särskilda yrken och befattningar.

Det är inte orimligt att påstå att Lundström med sin debattartikel ifrågasätter dessa bibelställens korrekthet, eller helt enkelt väljer att bortse från dem. Men de här militära ledarna som representerade en brutal ockupationsmakt, beskrivs i minst sagt positiva ordalag.

Det finns även andra maktmän som skildras i Nya testamentet. Tre gånger nämns Nikodemus av Johannes i sitt evangelium. Redan första gången påpekas den maktposition som Nikodemus har. Andra gången får vi bibelläsare se vilken makt han har (Joh 7:50-51) då denne politiske ledare använder lagen för att rädda Jesus från att arresteras. Sista gången som Nikodemus omnämns är i samband med korsfästelsen av Jesus (Joh 16:39) då han tillsammans med Josef från Arimatea, en annan rådsherre vars förmögenhet betonas av Matteus, tar hand om Jesu kropp. Det intressanta är att det är dessa hemliga lärjungar som gör det. Var det bara Nikodemus och Josef – två maktmänniskor – som var i position att ta hand om kroppen?

Tänk om det finns en djupare mening i denna text. Församlingen som också omnämns som "Kristi kropp", kan den räddas i dag av människor med makt? För nog finns det olika slags hotbilder mot den kristna kyrkan år 2015. Förföljelsen mot de personer som bekänner sig till den kristna tron och som hotar dem med omedelbar död är en fruktansvärd verklighet om än fjärran för oss. I vår kultursfär kämpar vi i stället med regleringar och åsiktsyttringar som bland annat vill begränsa den bibliska synen på äktenskapet som en förening mellan en kvinna och en man.

Man kan ha olika politiska uppfattningar och betrakta meningsmotståndares åsikter som rent förkastliga. Ändå finns det kristna i olika partier i Sverige. I andra länder finns det regimer där envåldshärskare styr och ställer. Men även där kan det finnas personer i ledningens omgivning som är troende.

Två av Gamla testamentets böcker är namngivna efter personer (Daniel och Esther) som visar till vilken välsignelse troende personer kan få vara då de finns i grymma härskares absoluta närhet.

Teologistudenten Lundström uppmanar till att tänka "utanför politiska maktens trånga låda", men av hans text verkar det som om att han vill tvinga andra ner i sin egen lilla åsiktslåda.

I Jesu överprästliga förbön formuleras bönen för hans efterföljare: "Jag ber inte att du [Gud] ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda" (Joh 17:15).

Den lundströmska modellen är att lämna världen. Det vore att kapitulera från det ansvar som profeten Jeremia uppmanar till med orden "sök den stads bästa dit jag fört er" (Jer 29:7).

Kristen tro är inte ett vaccin mot dumma beslut. Men var och en som söker Gud och vill följa hans bud kan likt Esther, Daniel, Nikodemus eller den namnlöse officeren få möjlighet att göra skillnad.

Marcus Jonsson, Tidigare politisk rådgivare i Europaparlamentet och Regeringskansliet

Fler artiklar för dig