Kyrkan måste vara tydlig att Jesus är enda vägen till Gud

Att det finns olika religioner är en av de saker många upplever som problematiskt. En världsreligion i vilken alla andra religioner kan känna sig hemma tycks ligga i pipeline.

Nya testamentets vittnesbörd om Jesus är en sanningsfråga, det är antingen sant eller falskt. När vi läser Bibeln framgår det med all tydlighet att Jesu offerdöd för mänskligheten var det som slutligen banade vägen till en full gemenskap med en helig Gud.

Därför säger Petrus när han ställts inför Stora rådet i Jerusalem: ”Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:11-12).

Är alla andra religioner därmed fel? Författaren och apologeten C S Lewis sa vid något tillfälle att andra religioner har inte fel i allting, de har bara fel där de skiljer sig från den kristna tron. En poäng i detta är att det kan finnas många likheter mellan kristen tro och andra religioner.

I boken ”Kristus i verdensreligionerne” intervjuar den danske journalisten Svend Løbner Madsen företrädare för olika religioner och visar hur det finns så kallade ”kristus­skuggor” överallt. Dessa kristus­uppenbarelser i andra religioner kan man se som anknytningspunkter för samtal där sanningen om Jesus Kristus kan klargöras.

I den kärlekens ande som Jesus själv verkade bör vi som kristna kunna ha gemenskap med människor från andra religioner. Jesus är inte en samling dogmer och kyrkliga ritualer, han är Sanningen, Guds Logos. I den nuvarande tiden behöver vi visserligen lärosatser för att kunna skilja vad som är sant från det som är falskt. Kyrkofäderna formulerade trosbekännelser för att hindra villoläror att slå rot i församlingarna.

Men vår kunskap är begränsad, säger Paulus (1 Kor 13: 12). I den här tiden ser vi som i en spegel. Men när fullkomligheten, Kristus, uppenbarar sig ska allt dunkelt försvinna. Då är dogmernas tid förbi och verkligheten, Kristus, kommer att lysa med sitt fulla sken. Vid Jesu återkomst kommer alla frågetecken att rätas ut.

Men vad händer med dem som aldrig fått höra talas om Jesus?

Paulus säger i sitt tal på Areopagen i Aten att ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig” (Apg 17:29-30). Att Gud haft överseende måste betyda att han inte tillräknar människor synd i sådant de inte kunnat veta.

Vid ett annat tillfälle hänvisar Paulus till människans inneboende rättsmedvetande som är skrivet i hennes hjärta (Rom 2:14-15). Tanken är här, som jag förstår det, att människor kommer att dömas utifrån hur man förvaltat sina liv i förhållande till det ljus man haft. För att uppnå en gudomlig rättvisa har Gud utsett en absolut rättfärdig domare, Jesus, Kristus. Jesus känner människans villkor från insidan och han är full, inte bara av sanning utan även av nåd. Han har makten att frälsa var och en som sätter sitt hopp till honom.

Tanken på en kommande dom finns på flera ställen i Bibeln. I Jesu liknelse om fåren och getterna välkomnas fåren in i Guds rike (Matt 25:31). De har vägletts av det andra budet att älska sin nästa som sig själv. Slutsatsen man kan dra är att när vi visar godhet mot vår nästa är det en gudstjänst och i detta närmar vi oss den ende sanne Guden även om vi inte har full klarhet om vem han är.

På domens dag står det emellertid klart vem han är. Det är inte Buddha, Muhammed eller någon annan religionsstiftare som sätter sig på härlighetens tron. Det är Jesus, Kristus, Guds son. De som strävat efter det goda inser då att det är honom de hela tiden velat tjäna, och han räknar dem det till godo.

Den kristna kyrkan med sina olika traditioner och dogmer är kanske inte alltid den bästa anknytningspunkten då vi närmar oss andra religioner, men Jesus är det. Till exempel utmanade Mahatma Gandhi indienmissionären Stanley Jones och andra missionärer att bara predika Kristus och inte ta hela den västerländska civilisationen med sig i sin missionsiver. Detta är en risk för oss alla, att vi när vi presenterar vår tro också predikar kulturella värderingar och personliga preferenser som inte har någonting med evangeliet att göra. Andra religioner har, som C S Lewis sa, inte fel i allt, där kan finnas många gemensamma nämnare med den kristna tron.

Men slutligen måste alla längst vägen möta Jesus som sin frälsare. Det är han och ingen annan, som kan ge evigt liv.

Tommy Lindén­,

företagare och konstnär