Lever Livets ords pastorer som de lär?

OBSERVERA ATT ARTIKELN ÄR FRÅN 2014

På 1990-talet avslöjade Livets ord, genom sin tidning Magazinet, präster och pastorer som ägnade sig åt hemliga ordnar. Med rätta avslöjade man dessa hemliga sammanslutningar och menade att kristna inte kan ägna sig sådant, det strider mot Guds ord att ingå i hemliga sammanslutningar. Samtidigt sätter man sig i ett slutet rum och gör upp hemliga avtal åt sig själva. Jag blev uppriktigt ledsen och besviken när jag läste om detta.

Nu kommer man med förklaringar man ständigt måste dementera eller förtydliga, för att man inte håller sig till hela sanningen på en gång. Lite i taget får man backa i takt med att nya omständigheter kommer fram.

Om Bibeln är Guds ord, varför följer man den inte själva när man undervisar andra om att göra det? Hemliga överenskommelser och nödlögner för den goda sakens skull tycks stå över Jesu ord när han säger att "ert tal skall vara ja, ja och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde" (Matt 5:37).

Det är djupt upprörande att se pastorer och kristna ledare, satta över Guds församling av Gud själv för det är ett gudomligt uppdrag, ägna sig åt hemligheter och nödlögner. Om man inte ägnade sig åt att undervisa andra av nödvändigheten av att leva rätt och rent, skulle jag närmast se det som ännu ett sorligt konstaterande över vad som händer i kyrkan i dag.

Men när det visar sig vara legio i det sammanhang som stått upp för Guds ord Bibeln som inget annat i Sverige de senaste 30 åren blir jag djupt besviken.

Tror man inte att Gud ser detta? Tror man inte Guds ord när det står: ”Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken” (Luk 12:3). Är det inte det vi ser i dag och sett under en längre tid?

Är det Guds dom över den orättfärdighet man ägnat sig åt som nu verkställs? Man kan undervisa om hur Ananias och Safira dog för en nödlögns skull, men ser man att detta också kan vara en Guds dom över deras egen orättfärdighet? Jag hoppas det för församlingens och svensk kristen­hets skull.

I Knutbyförsamlingen såg ingen av pastorerna vad som var på gång, men det gjorde uppenbarligen ett antal vanliga medlemmar som började ifrågasätta ledarskapet. Dessa var den församlingens väktare på muren men det förstod inte ledningen och vi vet hur det gick.

På Livets ord har många "väktare på muren" i församlingen krävt besked i olika frågor för de har känt att allt inte har varit rätt ställt, men ledningen har konsekvent i­gnorerat att Gud skulle kunna komma på det sättet.

Gud talar genom ledarskapet tycks man mena, trots att man samtidigt uppmuntrar medlemmarna att lära känna sina gåvor.

Nu måste man göra upp med hyckleriet och bli ärlig rakt igenom för Guds dom börjar med församlingen och det kan vara det vi ser i dag.

Rolf Nyström, Uppsala