Makt kan utmana maktmissbruket

Tomas Lundströms debattartikel med rubriken "Låt oss undvika politisk makt" (Dagen 23/1) väcker många skeptiska frågor hos mig. Menar Lundström att det ska finnas politisk makt, men att bara människor som inte är kristna ska ha maktpositioner? Eller menar han att det inte ska finnas några maktpositioner över huvud taget?

Hur ska man i så fall föreställa sig ett sådant samhälle? Vidare tycks Lundström rikta en kritisk udd mot den parlamentariska demokratin när han (retoriskt snyggt!) ställer Jesu smutsiga stall och krubba mot parlamentets plenisalar.

Men så vitt jag förstår så är den parlamentariska demokratin det politiska system som – trots sina många små och stora brister – ger oss bäst möjlig­heter att dela makten jämlikt, och att ge dem som annars ofta marginaliseras en röst och ett politiskt inflytande.

Utan ett lagstiftande parla­ment förfaller samhället in i laglöshet, och orättvisa och våld får råda ohämmat. Ur kaoset träder ofta snart en diktator och en reaktionär ordning byggd på vapenmakt och hot. Visst kan och bör demokratiska strukturer kritiseras, men jag anser att Lundström har ett ansvar att beskriva vad han vill se för politiskt system. Det bör inte vara likgiltigt för en kristen.

Samtidigt delar jag vad jag i Lundströms artikel uppfattar som en sund kritik mot det maktmissbruk som tyvärr är allt för utbrett bland både kristna och andra, och som – handen på hjärtat – vi alla är en del av mer och mindr­e medvetet.

Allt för ofta söke­r världens mäktigaste och r­ikaste grupper och individer makten för att tjäna sina egna intressen och begär. Detta b­ehöver vi verka mot vare sig vi är kristna eller ej. Ja, som kristna bör vi gå i främsta ledet mot allt maktmissbruk.

Men då bör vi också använda vår makt till att försvara den parlamentariska demokratin, och därmed även lag och ordning i allmänhetens tjänst.

I "allmänhetens" tjänst? Ja, precis, vi behöver verka för ett politiskt system som står i alla människors tjänst! Vi behöver alltså kraftfullt utmana den r­ådande strukturella nationalismens idé om att vi först och främst har att försvara vår nationella gemenskap, och detta ytterst med militärmakt.

I stället bör vi sträva efter en global demokrati – med ett globalt demokratiskt parlament som hörnsten – som bygger på idén om alla människors lika värde och sam­hörighet. Ett globalt "världshus" med rum för alla! Det vore väl något att sträva efter i Jesu efterföljd?

Jag skulle gärna se att fler kristna tolkade Jesu radikala budskap mer i linje med personligheter som Martin Luther King. Han kritiserade också maktmissbruket. Men han vände inte världen ryggen utan använde i stället sin makt till att stärka och utveckla demokratin så att den bättre återspeglade Jesu människosyn. Låt oss hjälpas åt och fortsätta i den andan.

Petter Ölmunger, präst, teolog och global demokratiaktivist