Micael Grenholm: Censur drabbar även kristna

Att något provocerar kan inte anses vara ett tillräckligt skäl för att förbjuda det. Om det vore så, ska vi då förbjuda kyrkor eller synagogor om tillräckligt många tar anstöt av dem? skriver Micael Grenholm i sin slutreplik.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Jag uppskattar Stefan Gustavssons sakliga och konstruktiva replik till min debattartikel om böneutrop (14 juni). Det är mycket vi är eniga kring. Vi vill båda att muslimer ska komma till tro på Jesus Kristus. Vi anser båda att detta ska ske genom evangelisation och apologetik, inte genom förbud. Vi önskar båda leva i ett demokratiskt samhälle där även felaktiga åsikter, som de muslimska, har rätt att uttryckas i offentligheten.

Ingen av oss vill därför se en censur av muslimska budskap bara för att de är muslimska. Gustavsson påpekar helt riktigt att yttrandefriheten är grundlagsfäst. En lagstiftning som förbjuder böneutrop genom att förbjuda det budskap som böneutropet innehåller är därmed uteslutet: det vore censur i strid med grundlagen.

Begränsningar av böneutrop behöver därför vara av mer teknisk karaktär, såsom att begränsa frekvensen, ljudnivån och platsen för ett högtalarbaserat budskap utan att ta ställning till budskapet i sig. Sådan lagstiftning begränsar evangelisation omedelbart på precis samma sätt som böneutropen. Ju hårdare man skruvar åt begränsningarna för böneutrop, desto svårare blir det att evangelisera.

På så sätt blir det meningslöst att tala om att ”förbjuda” böneutrop när man använder denna metod. För att böneutrop inte ska kunna genomföras i någon form måste yttrandefriheten dras ner så mycket att andra opinionsyttringar knappt blir möjliga.

Politiker som bedriver sina valkampanjer till stor del genom offentliga möten kommer inte att fatta sådana beslut. Det är goda nyheter för mig som evangelist, som vill fortsätta förkunna de glada nyheterna om Jesus Kristus med högtalare.

Gustavsson anger dock två skäl till att betrakta begränsningar av böneutrop som legitima. För det första innebär fasta installationer med böneutrop en provokation som gör det svårt för oss att leva i fred med varandra, jämförbart med en fast installation av Ecce Homo-utställningen. För det andra inspirerar böneutrop de krafter inom islam som vill ha apostasilagar med dödsstraff för dem som lämnar islam.

Båda dessa argument diskuterar böneutropets muslimska budskap, trots att själva lagstiftningen (så länge den inte är censurerande) inte får ta hänsyn till ett muslimskt budskap. Jag har svårt att se hur sådan lagstiftning inte skulle vara censur ”i smyg”. Om politiker drev igenom en lag som förbjöd små TV-kanaler, och motiverade det med att vi måste bli av med all kristet förkunnande på Kanal 10, skulle jag tolka det som ett censurerande av det kristna budskapet trots att själva lagstiftningen var budskapsneutral.

Gustavssons jämförelse med konsten håller inte riktigt. Permanent konst som är provocerande är faktiskt tillåtet i Sverige, såsom ”Priapos trädgård” i Gävle eller ”Jag tänker på mig själv” i Växjö. Att något provocerar kan inte anses vara ett tillräckligt skäl för att förbjuda det. Om det vore så, ska vi då förbjuda moskéer om tillräckligt många tar anstöt av dem? Gäller detsamma synagogor och kyrkor?

Jag förstår intentionen med att pragmatiskt vilja begränsa sådant som provocerar för att vi ska leva i fred med varandra, men förbuden tycks för mig vara en del av den intolerans man vill motverka – inte dess botemedel.

Idéerna om apostasilagar och dödsstraff för dem som byter religion är helt förkastliga. Det är något som i allra högsta grad bryter mot både demokratiska värderingar och den gyllene regeln. När någon sprider sådana åsikter, enskilt eller offentligt, bör samhället omedelbart vidta åtgärder.

Men Gustavssons resonemang för att detta skulle påverka debatten om böneutrop är spekulativt och öppnar för en märklig typ av censur där det relevanta inte är budskapet i sig utan vad det kan tänkas inspirera. Bör vi då acceptera om jag förbjuds predika evangeliet på gatan för att jag kan inspirera kristna extremister, utan hänsyn till att jag inte är extremist?

Det är en helt annan femma om någon under ett böneutrop uppmanar till att döda konvertiter. Då faller det under hets mot folkgrupp, som vi redan har lagstiftning mot. Men att motivera begränsningar eller förbud mot ett budskap på grund av vad det kan tänkas inspirera till, är snäppet värre än att vilja censurera opinionsyttringar på grund av dess budskap.

Av dessa anledningar tycker jag att vi kristna gör bäst i att inte argumentera för ”förbud” mot böneutrop, utan fokusera på att föra muslimer, ateister och alla andra ickekristna till tro på den som ensam förtjänar vår bön och tillbedjan: den treenige Guden.

Micael Grenholm, författare och evangelisationspastor i Uppsala Mosaik

Läs det senaste om böneutrop i Sverige

Alla tidigare artiklar

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (37%)
  • Nej (63%)
  • Vet inte (0%)

51 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons