Också en psalm kan vara lovsång

Sitter framför TV:n och lyssnar till alla trallvänliga visor från 1940-talet och senare i Allsång på Skansen och andra liknande program. Där sitter alla generationer, små barn, tonåringar med föräldrar och mor- och farföräldrar och sjunger av hjärtans lust, till och med sånger från 1700-talet.

Och fyrtio år gamla Hela kyrkan sjunger, där hela församlingen spelar och sjunger tillsammans. Klädstilen och glasögonen annorlunda, men sångarglädjen finns där.

Självklart måste vi som församlingar förnya oss, men måste allt det gamla plockas bort? I många möten sjunger bara en bråkdel av publiken med i lovsångerna. Detta beror ju till stor del av att en övervägande del av mötesbesökarna inte känner delaktighet i texterna, som ofta inte är lättsjungna och ständigt upprepar samma ord.

Jag förstår våra fina trogna ungdomar som sjunger och spelar fint i våra gudstjänster och verkligen vill tjäna Gud med sina gåvor, men som tydligen inte får den respons från många i församlingen som de förväntar sig.

Skulle de 695 sångerna i pingströrelsens sångbok Segertoner som våra duktiga musiker redigerat och gett ut 1988 vara helt omoderna idag? Knappast, det måste finnas andra orsaker.

Nu säger någon att ni äldre får väl anpassa er till ungdomarnas stil. Men då måste ungdomarna också ta hänsyn till oss äldre som varit med och byggt upp verksamheten.

Och vad är lovsång? Är inte en nygammal psalm också lovsång? Eller alla dessa solo­sånger som finns i förlaget Filadelfias­ namn? Det råder en historielöshet i våra led.

Många frikyrkor plockar bort orgeln, som helt omodern­. Blås- och stråkorkestrar är också sällsynta i dag, likaså blandad kör. Men gospelkören fortlever, tack och lov. Hur många av dagens proffsmusiker har inte börjat sin musikbana inom frikyrkan?

Håller med Ingemar Helmner om det han skrev i en artikel, att detta verkar vara ett frikyrkokomplex. Ett rastlöst jagande efter att vara trendiga och moderna. Jag tror att många äldre­ känner­ att de inte tillhör konceptet i dagens frikyrka. Men utan dagens äldre trogna skara, som är med och håller igång verksamheten inte bara som volontärer utan med sina ekonomiska medel, skulle nog många församlingar få det kämpigt.

Jag skriver detta i all ödmjukhet, jag kanske har fel, men jag kan tyvärr inte stilla­tigande se på vad som sker. Och jag är tacksam för respons­, både positiv och negativ. Detta måste vi våga diskutera inom rörelsen.

Birger Jacobsson,

f d kör- och strängmusikledare Huddinge