Öppna frågor till Peter Halldorf om enheten

I vilken mening är reformationen då över?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Käre broder och dialogpartner rörande kristen tro!

Eftersom du har skrivit en bok i ett för många människor angeläget ämne, inte minst för kristna bekännare, så ställer jag frågorna offentligt. Jag syftar på boken ”Att älska sin nästas kyrka som sin egen” (Artos 2016) som handlar om kristen enhet.

”We must walk together” (översatt: Vi måste vandra tillsammans). Så säger nuvarande påven till dig och en grupp i samband med en mässa i Rom (sid 49-51). Vad innebär det i så fall? Du skriver vidare om en gemenskap med, inte under, biskopen i Rom? Är det någon skillnad? Vad består den i så fall av? Och hur bör enligt dig den gemenskapen befrämjas?

Angående ”det lutherska” och ”det frikyrkliga” så skriver du: ”Varje sådan förnyelserörelse har som mål att göra sig själv överflödig” (sid 23). Vad innebär det? Innesluter du Pingströrelsen, inte minst den internationella, i termen ”det frikyrkliga”? Om inte, av vilken anledning?

Du skriver: ”Traditionen är inget tillägg till Bibeln, inte heller går den utöver denna, men utgör inkarnationen av Skriften i kyrkans liv ” (sid 26). Inrymmer ”den stora kristna traditionen” enbart spiritualitet, eller finns även läroaspekter, dogmatiken? Vilka läror i så fall omfattar du från ”den stora traditionen”? Vilka bör vi som evangeliska kristna i så fall omfamna? Eller inte omfamna?

Du instämmer i nuvarande påvens ord att ”Reformationen är över” (sid 77). I vilken mening är den då det? Finns det inga väsentliga skiljelinjer, dogmatiskt, mellan exempelvis romersk-katolsk tro och evangelisk tro? Hur ser du i så fall på exempelvis Anders Gerdmars bok ”Guds Ord räcker”, som ju pekar både på det som förenar och det som skiljer mellan dessa kyrkor?

Du avvisar konversion, samtidigt skriver du:” Visst finns det tillfällen när någon så påtagligt funnit sitt hem i en annan tradition och kyrka, att det klokaste är att fullt ut bejaka detta" (sid 42). Är det inte detta många konvertiter, åt olika riktningar, egentligen säger? Vad är då skillnaden?

Det finns fler frågor, men jag stannar vid dessa nu. Jag delar din längtan efter kristnas enhet, och ser fram emot större klarhet genom dina svar.

Björne Erixon

Läs mer: Peter Halldorfs hjärta slår för ekumeniken

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons