Söderbloms teologi var en stor katastrof

I samband med att det blivit känt att Stockholms domkyrkoförsamling under hösten kommer att anordna synkretistiska gudstjänster har hamnat i fokus. Prästerna i domkyrkoförsamligen menar att de verkar i hans anda, vilket betraktas som "en oförskämdhet" av Dagens Elisabeth Sandlund.

Precis som biskop emeritus Jonas Jonsson framhåller, då han intervjuas i frågan, verkar det som att ”alla vill göra anspråk på Nathan Söderblom”.

Att Söderblom var synnerligen begåvad och rikt utrustad är tydligt utifrån hans livsgärning, men ser man till hans andliga inriktning och påverkan på samtid och eftervärld var han en stor katastrof – åtminstone från ett klassiskt, bibeltroget perspektiv.

Vad som behöver framhållas är att Söderblom i kraft av sin position var en av liberalteologins allra främsta spridare i vårt land. Han förnekade fysiska underverk och i konsekvens därmed avvisade han också tanken på Kristi kroppsliga uppståndelse från de döda och uttryckte sig svävande angående Kristi gudom.

Vad gäller Söderbloms ekumeniska strävanden kan man ifrågasätta om det utifrån biblisk synpunkt verkligen är riktigt att förena olika konfessioner och samfund – där somliga avlägsnat sig mycket långt från biblisk lära – för att försöka komma till rätta med tidens världsliga problem.

En som inte tyckte det, var den finländske ärkebiskopen Gustaf Johansson som avböjde finsk representation vid det ekumeniska mötet i Stockholm 1925, med motiveringen att mötet sysslade med uppgifter som hör till staten och inte den kristna kyrkan.

Han skrev också: ”De kristna folken lider svårt under otrons makt. Hur mycket lättsinne möter man inte i de moderna teologernas skrifter! Hur misshandlas inte den Heliga skrift! ... Och i denna tid kallar man i Stockholm samman en kristen världskonferens, där politiska, ekonomiska och sociala frågor skall behandlas, under det att trosfrågorna ställs åt sidan!”

Professor Ole Hallesby skrev om Söderbloms ekumenism: "Att män som ärkebiskop Söderblom satte himmel och jord i rörelse för att skaffa den liberala teologin världsomfattande erkännande, det kan jag förstå, men att positiva och bekännelsetrogna lutherska teologer vill vara med om att ge den ett sådant erkännande, det har jag aldrig kunnat begripa."

Hur Nathan Söderblom skulle ha ställt sig till höstens synkretistiska gudstjänster i Stockholm kan vi förstås inte veta med säkerhet, men min bedömning är att domkyrkoförsamlingens präster med fog kan hävda att de verkar i den gamle ärkebiskopens anda. De går naturligtvis längre än vad som var möjligt på Söderbloms tid, men så har också den liberalteologi som Söderblom representerade nu haft hundra år längre tid på sig att utöva sitt skadliga inflytande.

Lars Borgström,

präst i Lutherska församlingen i Stockholmsområdet