Skilsmässa är aldrig ”den enkla vägen”

Det är aldrig enkelt. Oavsett­ om man väljer det själv, om man är överens eller om någon annan gör valet­ åt en.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Debatt

Jag är så glad att jag tror på en Gud som lever och verkar i dag. Att jag har människor omkring mig som genom att låta bibeltexten landa i dagens verklighet gör den till ett stöd och en nerv i mitt liv som är i dag, mer än 2 000 år efter att orden nedtecknades. Detta utan att jag tror att Gud vill att jag ska leva i det som var då eller efter alla de då rådande normerna.

Jag håller med dem som ser allvarligt på omsvängningen i människors syn på relationer. Den är inte densamma som vare sig för 50 eller 2 000 år sedan. Däremot ställer jag mig emot den typ av argument som hävdar att gamla strukturer och ordningar som hållit i hundratals år i sig själva, är en god motivering för att inte ändra på dem.

Jag tänker på mannens överordning över kvinnan, barnaga, kolonialism, slaveri, diktatur, synen på människor med annan hudfärg eller sexualitet och så vidare. Ordningar som liksom en konservativ syn på äktenskapet luckrats upp av både samhälle och kyrka under de senaste århundradena och kanske särskilt tydligt, under de 50 sista åren.

Att ordningar och strukturer som förtrycker och gör att människor mår dåligt förändras, är allvarligt och det är bra. Oavsett om det är ett äktenskap eller något annat och därför är jag glad att leva i en tid då gamla ordningar ifrågasätts av både kyrka och samhälle.

I tidningen Världen idag skrev debattören Stefan Swärd i mars i år en ledartext där han vill skilja på vad som är en kristen syn på äktenskapet och vad som är en icke-kristen.

Han pratar också om hur allt fler par väljer den ”enkla vägen skilsmässa” när relationer krisar och att kyrkan och vi som kristna måste stå upp för Bibelns livsstilssyn i det ”moraliska förfall och normlöshet” som enligt Swärd påverkat både samhälle och kyrka.

Som jag minns min egen vigsel och den undervisning jag har fått så handlar det kristna äktenskapet om kärlek. Om respekt för varandra, om värme, förtroende, inbördes stöd, glädje, kärlek, samhörighet och trohet. Delar som jag tror behöver stärkas i många äktenskap och där behöver vi hjälp.

Vi behöver bli bättre på att prata med varandra när saker känns jobbigt och bli mer ödmjuka i att söka hjälp när det är tungt, och också mod och styrka att stå upp och säga ifrån om vi förtrycks eller behandlas illa på något sätt. Där har vi som kyrka och församling definitivt en roll att spela.

Alternativet ”den enkla genvägen skilsmässa”. Jag undrar så var det kommer ifrån. Jag har nämligen aldrig någonsin hört talas om det och kanske är det formuleringar som dessa som innebär att människor som använder sig av dem för mig får en så otroligt låg trovärdighet.

Det är aldrig enkelt. Oavsett om man väljer det själv, om man är överens eller om någon annan gör valet åt en. Ibland är det dock den vägen man behöver­ gå när äktenskapet inte längre bringar den kärlek, respekt och värme som jag tror att Gud hade som avsikt med det. Men, det är aldrig enkelt.

När det ”kristna” i äktenskapet blir att hålla ihop det, oavsett – då tror jag att vi är ute på riktigt farlig is.

Det blir då till exempel mer kristet att stå kvar i en relation som är destruktiv och nedbrytande än att ta hjälp, tag i problemen, gå vidare och hitta vägar där både barn och vuxna kan få leva i kärleksfyllda och varma hem, oavsett om man gör det tillsammans med hela sin ursprungsfamilj eller i andra konstellationer.

Jag är glad att jag inte läser Bibeln så. Och jag beklagar om du gör det.

Lisa Minnhagen,

Stockholm

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Annons
Annons
Annons
Annons