Släpp inte tron på Bibeln som Guds ord

Det finns en fråga som återkommer allt oftare i kristenheten i Sverige i dag: Frågan om bibelsyn. Vad menar vi när vi säger att Bibeln är Guds ord och i vilken grad är det Guds ord?

Egentligen är frågan inte ny, för Bibelns auktoritet har på olika sätt ifrågasatts sedan upplysningen och detta synsätt har under lång tid funnits med i akademiska teologiska sammanhang. Men det som är nytt är att frågan kommer in mer och mer i våra församlingar och bland vanliga kristna.

Jag tror inte att alla de missionärer som har rest ut från Sverige och varit beredda att dö på missionsfältet (många gjorde även det) tänkte: ”Bibeln ’innehåller’, men den är inte Guds ord” eller: ”Bibeln förmedlar rätt undervisning om tro och liv, men den har fel i historiska fakta och vetenskap.”

Jag har inte studerat teologi (är socionom) men dessa frågor intresserar mig mycket. När jag för första gången hörde om neo-ortodox teologi föll pusselbitarna på plats.

Jag kollade med en teolog, som är mycket insatt i ämnet, ifall dagens debatt med nytt synsätt på Bibeln kunde handla om neo-ortodox teologi. Han bekräftade detta.

Karl Barth (1886–1968) var den främste förespråkaren för neo-ortodox teologi. Han ansåg att Bibeln inte är Guds ord utan innehåller det. Enligt Barth är Bibeln inte objektivt Guds ord utan bara ett mänskligt vittnesbörd­ om uppenbarelsen.

Barth trodde på budskapet om tro och liv i Bibeln samtidigt som han trodde att Bibeln innehåller fel och brister. Bibeln kan bara bli Guds ord när Gud talar till en person i en subjektiv andlig erfarenhet enligt denna teologi.

För Barth var det inte heller viktigt med Bibelns egna krav på att vara grundat i historien. Den Jesus som är viktig är inte Bibelns Jesus, utan den Jesus som människor kan uppleva. Detta är bara en mycket kort redogörelse­.

Det finns många problem med detta synsätt. Denna teologi avvisar Bibelns egna ord: ”Hela Skriften är utandad av Gud” (2 Tim 3:16). Den hittar också fel i Bibeln, en uppfattning som Bibeln inte stöder.

Historisk sanning är viktigt utifrån ett bibliskt perspektiv eftersom Bibeln redogör för hur Gud agerar i historien. Bibeln lär oss också att människor möter Jesus genom att läsa Bibeln därför att det är Guds ord.

Att säga att Bibeln har rätt om tro och liv men har fel i andra fakta är ju också väldigt inkonsekvent.

Bibeln är ingen historie-, geografi- eller vetenskapsbok, men när den uttalar sig om fakta på dessa områden har den visat sig ha rätt. Till exempel, personer i Bibeln vars existens ifrågasatts har senare bekräftats genom arkeologiska fynd.

Om inte Bibeln är vår auktoritet kommer något annan att bli det i stället.

Jesus bekräftade hela Gamla Testamentet när han säger i Matteusevangeliet 5.18: "Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen [här beteckning för GT, enl. Svenska folkbibeln] förgå, inte förrän allt har skett."

Bibeln är skriven av olika människor med olika sätt att uttrycka sig på, men är samtidigt fullt ut Guds ord i alla avseenden.

En del kristna använder ordet inerrancy (ofelbarhet) om Bibeln och andra uttrycker enligt Lausannedeklarationen: ”Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår”. Gemensamt är att man tror helt och fullt att Bibeln är Guds ord och att den är felfri.

”Ditt ord är sanning”. (Joh 17:17) Fullt av motsägelser? Faktafel? Nej, Jesus säger: Sanning. Låt oss läsa Bibeln mer och låta Anden genom ordet förvandla våra liv.

Ingela Jansson