Stridsplan och miljarder i potten

I dagarna (16–17 april) har statsminister Stefan Löfven besök av sin indiska motsvarighet Narendra Modi. Enligt regeringens pressmeddelande skulle de tala om utveckling, innovation, miljö, jobb, forskning, hälsa och andra okontroversiella ting.

Men det vore förvånande om de inte också tog upp den jätteorder på över hundra stridsflygplan som Indien aviserat, värd runt 90 miljarder kronor. Vapentillverkaren Saab AB deltar i slutstriden. Enda konkurrenten är amerikanska Lockheed Martin. Ett beslut från Indien är att vänta i juli. Under året väntas landet även att besluta om det blir Saab eller någon av konkurrenterna som vinner en order på luftvärn värd omkring 10 miljarder kronor.

Stefan Löfven tycker att en affär ”skulle vara fantastisk, självklart”, enligt nyhetsföretaget Bloomberg. Av flera anledningar är jag själv av helt motsatt uppfattning:

Pyrande konflikt med Pakistan. Indien och Pakistan har utkämpat ett antal krig mot varandra sedan självständigheten från Storbritannien. Även i år rapporteras de båda sidorna ha skjutit granater över gränsen. Båda staterna har i trots mot FN skaffat kärnvapen. Under 2017 intensifierades kärnvapenkapprustning mellan dem, enligt Wall Street Journal.

Pågående interna väpnade oroligheter. Striderna mellan indiska staten och den kommunistiska gerillan Naxaliterna kan klassas som en intern väpnad konflikt. Två större attacker rapporteras ha utförts av gerillan i mars och april 2017, där 36 poliser dödades och många fler skadades.

Demokrati i utförsbacke. Amnesty International menar att religiösa minoriteter demoniseras av hindunationalister och vissa myndighetsfunktionärer. Myndigheter bidrar även till ett fientligt klimat mot personer som försvarar mänskliga rättigheter och kritiserar staten.

Risk för korruption. Saabs indiska partner – industriföretaget Adanis ägare Gautam Adani – står inför olika korruptionsanklagelser. Bolaget har ingen tidigare erfarenhet av vapensystem men Gautam Adani har en nära relation till premiärminister Modi. Saab har tillfrågats av Svenska Dagbladet om vilken roll denna relation spelat vid valet av partner, men undvek att svara. Den så kallade Boforsaffären på 1980-talet – där företaget skulle ha betalt ut mutor till mellanhänder i samband med försäljningen av en rekordorder av fälthaubitsar – riskerar att få en gengångare.

Eftersom Indien vill att tillverkning sker på plats är det vad jag förstår oklart om Saab vid en eventuell affär behöver ansöka om exporttillstånd eller ej. Men i vilket fall är det regeringen som har det yttersta politiska ansvaret för både exportkontrollen och vilka länder statsministern underlättar vapenförsäljning till. Enligt tidningen Times of India var ett syfte med premiärminsterns besök att skriva under ett avtal med Sverige som tillåter känslig tekniköverföring och därmed möjliggöra affären.

I februari klubbade Sveriges riksdag ett nytt regelverk som ska innebära skärpt kontroll av vapenexporten. Ett så kallat demokratikriterium har införts, och kriteriet om respekt för mänskliga rättigheter har fått en tydligare skrivning. En annan nyhet var att framöver ta hänsyn till om en vapenaffär motverkar en rättvis och hållbar utveckling i mottagarlandet.

Liksom tidigare bör inte tillstånd beviljas om en stat som är inblandad i en internationell konflikt som riskerar att leda till väpnad konflikt, eller en stat som har inre väpnade oroligheter.

Alla dessa hinder bör vara aktuella vid en eventuell affär mellan Saab och Indien. Men observera att det rör sig om villkorliga hinder, som kan bli överkörda av Sveriges andra intressen (i detta fall 100 miljarder kronor) i en helhetsbedömning.

Stefan Löfven verkar som sagt redan gjort sin egen bedömning.

PS. Tänk om Sverige i stället för att insistera på vapentillverkning i stället kunde börja rikta om all denna högteknologiska kompetens till freds- och demilitariseringsteknik, som minröjning. Tänk om Saab kunde använda sin sina lobbyister till att sälja in ett projekt om att rensa världshaven på plast. DS.

Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare för Kristna Fredsrörelsen