Ta sexövergreppen på allvar

"Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn. Alldeles för många barn blir utsatta för sexuella övergrepp. Det måste förändras!" Det skriver Stiftelsen Allmänna Barnhuset efter den undersökning som de, tillsammans med forskare från Linköpings och Lunds universitet, gjort bland nästan 6000 gymnasieelever på 171 skolor runt om i Sverige. År 2014 fick dessa elever svara på frågor om deras erfarenheter av sexuella övergrepp och sexuell exploatering under uppväxten.

Drygt var femte elev har erfarenhet av någon form av övergrepp, vilket innebär att någon har blottat sig för dem, eller att de övertalats, pressats eller tvingats till att onanera åt/ha sex med någon, eller att någon annan har försökt klä av dem eller ta på deras könsdelar mot deras vilja. I 37 procent av fallen är det någon okänd som förgripit sig på dem. 23 procent har blivit utsatta av någon jämnårig som man känner. 4 procent har blivit utsatta av någon släkting.

Undersökningen visar att 66 procent av de tillfrågade hade haft frivilligt sex och att medelåldern vid sexdebuten är drygt femton år.

En fjärdedel av eleverna hade någon gång skickat en avklädd bild eller film via nätet. Vi har i Sverige ungdomar som tar emot ersättning för sex eftersom man antingen behöver pengar, för att man tycker det är roligt eller mår psykiskt dåligt. Vi har ungdomar som blir utsatta för människohandel, det vill säga prostitution, tvångsarbete, könstympning, i vårt land i dag. Vi har ungdomar som använder sig av sex för att avsiktligt skada sig själv.

Det är dags att vi på allvar börjar prata om detta inte bara i samhället utan också i våra kyrkor.

För de här barnen och ungdomarna finns förstås där också, i våra i kyrkor. De är med i våra verksamheter. Om det är tabu och svårt att prata om det här i samhället så är det minst lika svårt, högst troligt än svårare, att prata om det i våra kyrkor. Vi kanske har föreställningar om att detta inte finns hos oss. Vi tror inte att någon i våra församlingar skulle kunna förgripa sig på någon, vi vill så gärna tro att kyrkan är en trygg och säker plats. Men oavsett vad vi tycker, tänker och hoppas så är det här ett stort problem. Barn och ungdomar blir utsatta för fruktansvärda saker, och vi som kyrkor kan gå före i en kamp mot det. Vi kan börja prata om situationen, och vi kan börja undervisa våra barn- och ungdomsledare om vad sexuella övergrepp är, hur man upptäcker att något är fel, hur man hjälper och hur man förhindrar att det händer. Vi kan gå före och undervisa våra barn och ungdomar om deras rättigheter.

Ungdomarna som blivit utsatta för övergrepp mår fruktansvärt dåligt. Deras självkänsla är lägre än hos elever i allmänhet. De har ångest och depressioner, otäcka mardrömmar och vill inte sällan ta livet av sig. De kan inte sluta tänka på det hemska som har hänt, även om man inte alltid vill berätta för någon om det som har hänt.

Undersökningen visar att bara 66 procent av de som blivit utsatta för någon form av övergrepp har berättat om det för någon, för det mesta är det en jämnårig kompis som får förtroendet att lyssna med kravet att inte berätta det vidare till någon annan utan hålla den fruktansvärda hemligheten för sig själv.

Men 34 procent av de som blivit utsatta berättar alltså inte för någon. Här har vi ytterligare en viktig del i vårt arbete med barn och ungdomar. Dels att bygga ett förtroende hos dem så att de vågar berätta, men också att hjälpa dem vidare. Hur gör vi det?

Först och främst: Börja prata om det här ämnet! Ta upp det vid olika samlingar i kyrkorna. Ju mer vi pratar om det, desto mindre tabubelagt blir det. Vi måste få bort skuld och skamkänslor kring det här. För barnens skull!

Frälsningsarmén har tagit fram en kurs som heter "I Trygga händer" och där målet är att lära sig identifiera, reagera och agera på alla former av övergrepp. Alla som kommer i kontakt med barn och unga inom Frälsningsarmén genomgår den här utbildningen. I höst har Pingst haft en kurs som h­eter "Trygg Församling" på fem olika platser runt om i Sverige. Den är baserad på Frälsningsarméns material och ger kunskap om vad en trygg församling är. Hur skapar vi en miljö där barn, föräldrar och ledare känner sig trygga i våra verksamheter? Vad gör man om man upptäcker övergrepp? Hur förhindrar man att det händer överhuvudtaget? Kursdeltagarna har fått tips om hur man skriver kris- och handlingsplaner vid eventuella upptäckter om övergrepp. Till våren kommer utbildningen att finnas på sju olika platser i Sverige.

Frälsningsarmén skriver: ”Alla barn skall känna sig trygga och välkomna. Därför utbildar vi modiga ledare som är redo att ta ansvar för sin omgivning.” Låt oss alla ta rygg på Frälsningsarmén så att vi är modiga och tar ansvar för den uppväxande generationen.

Våga berätta, våga handla och våga hjälpa.

Anne Collén, projektledare för familjearbetet Tillsammans (Pingst)