Unga måste kunna få höra evangeliet på sitt språk

Det är ett faktum att i princip alla kristna kyrkor i västvärlden sliter med att nå ungdomar och unga vuxna. Men problemen som det innebär får aldrig förläggas hos unga. Det är inte de som ska anpassa sig. Tänk om vi kunde slippa kommentarsfälten där mogna kristna främst vill ha sina behov tillgodosedda. För det här handlar om att unga människor ska kunna nås av evangeliet.

Ingen missionsorganisation, i alla fall inte de som har någon ambition att nå nya kulturer, skulle komma på tanken att människorna de är kallade till måste ändra på sig så att de kan ta emot evangeliet. Nej, evangeliet behöver kontextualiseras, det vill säga hitta anknytningspunkter i kulturen så att budskapet kan gestaltas på ett trofast och sant sätt.

Kyrkorna har hamnat allt längre ifrån den kultur som människor i allmänhet relaterar till och känner igen. De har blivit något i utkanten av samhället snarare än mitt i. De har blivit föreningar eller kulturinstitutioner som visserligen finns där när det behövs och är viktiga delar av kulturen, men som inte uppfattas angå andra än dem själva.

Handen på hjärtat: Hur ofta har du själv smugit in i någon förenings lokaler av pur nyfikenhet för att det lyst i fönstren? Det är väldigt få som gör så. Föreningar anses hålla på med sina särintressen, vare sig det handlar om ornitologerna, fotbollen eller historiska föreningen. Och kyrkorna.

Visst det är en hel del som styr sina steg mot de svenska lutherska kyrkor som är öppna under dagtid för att sitta i stillhet, tända ett ljus eller lyssna på musik. Det är bra och fint. Andra kyrkor kan också berätta om personer som dyker upp på en gudstjänst eller annan samling. Svenska kyrkor smälter såklart, med sin höga torn, in i den svenska stadsbilden. De tillhör också det svenska landskapet, men hur många svenskar har någon egentlig regelbunden relation till söndagens mässa? Visst, människor i allmänhet känner till att det nu och då arrangeras konserter, men till de gudstjänsterna är det väldigt få som söker sig. Svenska kyrkan hade 2022 totalt knappt 2,4 miljoner besök på huvudgudstjänsten.

Det betyder alltså, om man slår ut det, att inte ens varannan medlem i Svenska kyrkan besöker gudstjänsten en gång per år! De allra flesta kyrkors gudstjänster är helt enkelt inte ens med på människors mentala kartor. Och om det gäller människor i allmänhet, gäller det ännu mer ungdomar. både Svenska kyrkan och frikyrkorna ser trots allt gudstjänsterna som centrum av sin identitet.

Inte ens varannan medlem i Svenska kyrkan besöker gudstjänsten en gång per år!

—  Fredrik Wenell

Alla gudstjänstformer har uppstått i vissa historiska kontexter. Mässorna i de historiska kyrkorna bär prägel av den tid när de formades och väckelserörelserna tog intryck av kulturen runt omkring när de växte fram. Där och då svarade de mot den då rådande kulturen. De var kontextualiserade.

Svarar dagens gudstjänstformer mot de kulturella uttryck som råder nu eller bär de snarare prägel av en förgången tid?

Vi vet att ”the medium is the message” (mediet är också en del av budskapet). Det gäller också kyrkornas gudstjänster. Formen på dem är en del av budskapet. Inget budskap kan förmedlas neutralt, oberoende av kulturellt sammanhang. Om inte formerna anknyter till människor i allmänhet, inklusive ungdomar, är risken påtaglig att budskapet om evangeliets förvandlande kraft inte når dem.

[ Unga kristna har gått från läsare till lyssnare: ”Lovsången är vårt andliga vapen” ]

Visst, gudstjänsternas form kan liknas vid ett språk som behöver läras in. Gudstjänsten bär de facto på djupa omistliga traditioner som är en del av själva budskapet och därför viktiga att förvalta och föra vidare. Men alla som försökt lära sig ett språk vet att det i början inte är så lätt. Det tar helt enkelt tid att lära sig tala ett språk flytande. Men vi vet också att språk förändras i relation till omvärlden. Det behöver gudstjänsterna också göra.

Om inte kyrkorna på allvar är beredda att lyssna in de frågor som yngre generationer ställer och förmedla svar på dessa med hjälp av kulturella uttryckssätt som skapar resonans så kommer de bli museer. Visserligen kan museer vara intressanta att besöka som betraktare eller turist. Men risken är påtagligt att evangeliet aldrig kommer landa i människors liv.

Vi som är över 40 år och under stor del av våra liv varit en del av kyrkan, borde ha uppnått en sådan mognad att gudstjänsten inte handlar om att få våra kulturella behov tillgodosedda. Ytterst sett handlar det nämligen om andlig mognad. Generositet, öppenhet och att kunna ge utrymme för andra former för att nå nya människor borde vara ett av de viktigaste tecknen på en person som tillhört Jesus länge. Ungdomar måste kunna få höra evangeliet förkunnas på sitt språk.

[ Frida Park: Har ni inga unga på gudstjänsten - förändra den ]