Debatt

Tiden mogen för en kvinna att leda Pingst

Det krävs fler, och tydligare, normbrott i svensk pingströrelse. Att välja en kvinna som efterträdare till Pelle Hörnmark vore ett utmärkt sådant. Det skriver Peter Halldorf.

I Nya Slottet Bjärka-Säby hänger ett inramat fotografi som väcker förundran hos en och annan besökare. Det före­ställer Pingsts föreståndare, Pelle Hörnmark, i ett hjärtligt möte med förre biskopen av Rom, påven Benedictus XVI.

Bilden symboliserar ett normbrott. Det var länge otänkbart att pingstvänner och katoliker omfamnade varandra. Mer än så: själva ordet ”ekumenik” har historiskt betraktats med misstänksamhet inom pingströrelsen.

Pelle Hörnmark har fortsatt på den väg som hans företrädare, Sten-Gunnar Hedin, med mod och beslutsamhet inledde. De har brutit med en obstinat norm genom att inte bara plikttroget delta i ekumeniska samtal och möten, utan prioritera dessa. Därmed har subtila attityder av överlägsenhet och självgodhet i förhållande till andra kristna långsamt fått ge vika för större respekt och ödmjukhet.

Många hade gärna sett att Pelle Hörnmark ännu en tid fortsatt i rollen som föreståndare för Pingst. Det ekumeniska sinnelaget i hans ledarskap har varit ett uttryck för en vilja till större mångfald inom pingst­rörelsen i Sverige, där olikhet ses som en tillgång snarare än ett hot. När han nu aviserat sin avgång är det angeläget att de attityder och vägval han representerat ytterligare stärks och fördjupas.

Därför borde tiden nu vara mogen för en kvinna att överta föreståndarskapet inom Pingst FFS. Inte av kvoteringsskäl. Men det krävs fler, och tydligare, normbrott i svensk pingströrelse.

Inom Pingst i Sverige har det under en trettioårsperiod skett en markant teologisk förskjutning i synen på kvinnors möjligheter att vara äldste och pastorer. Det är glädjande. Samtidigt visar verkligheten en annan bild: Ett betydande antal kvinnliga pastorer lämnar sin tjänst efter några år, eller söker sig till liknande tjänster inom andra samfund. Detta mönster har v­arit så påfallande att Pingst Ung 2013 slog larm och beslutade sig för att på allvar genomlysa frågan om jämställdhet inom pingströrelsen.

Resultatet av forsknings­projektet är oroväckande. Det visar hur det stora underskottet av kvinnor bland pastorer, liksom i styrelser och på konferensernas talarlistor inom Pingst är mer än en jämställdhetsfråga. Det är en normfråga. I lika hög grad som kön, handlar det om stil, församlingskultur och värderingar. Det kan därmed även drabba män som avviker från normen och inte känner sig b­ekväma med den ”grabbkultur” som utvecklas i miljöer där män dominerar.

I den nyligen utgivna boken "Ester – För ett hållbart ledarskap", redogör Jenny Bergh och Anethe Carlson, som arbetat med projektet, för den kartläggning som genomförts. "Pingst har ett normproblem", konstaterar de. "Hindren för kvinnor består i informella hinder som skapats över tid."

I sin bok gör de något intressant, och därtill ovanligt för att vara en redovisning av ett forskningsprojekt. De sätter inte bara fingret på ett problem. Större delen av deras bok utgör en klarsynt vägledning i ledarskap. Resultatet är något av det bästa som utgetts inom Pingst i Sverige i ämnet. En bok som inte förandligar och förenklar, men ger både verktyg och hygienråd för ett hållbart och långsiktigt ledarskap. De genomskådar oskrivna lagar och härskartekniker som länge varit rådande, och visar hur negativa normer kan brytas.

Jenny Berghs och Anethe Carlssons bok kan säkert utlösa en och annan försvarsmekanism, men framför allt borde den kunna ge underlag för samtal, kritisk reflektion och konkreta steg mot nödvändiga förändringar. Övertygande och sakligt demaskerar de företeelser och attityder som många lidit under men haft svårt att sätta ord på.

En fortsatt utveckling mot större mångfald inom pingströrelsen och dess församlingar kräver ledare på alla nivåer med mod att bryta normer som inte främjar sunda miljöer. Att nu välja en kvinna som ledare för Pingst i Sverige skulle inte bara vara ett uppseendeväckande trendbrott. Det skulle vara en viktig signal till många kvinnor att deras gåvor och ledarskap är ytterst angelägna i framtidens pingströrelse.

Peter Halldorf, författare

Fler artiklar för dig