Tillståndet är mycket allvarligt för vår värld

På ledarplats i Dagen (5/6), skrev Carl-Henric Jaktlund under rubriken "Undergången trängs undan av framgången". Jag tillhör dem som med stort utbyte brukar läsa Jaktlunds träffsäkra analyser på olika områden.

Men denna ledare anser jag borde kompletteras för att inte ge en missvisande bild, även om det i den fanns en del som stryker under världens tillstånd på ett riktigt sätt. Visst ska vi vara glada över dessa positiva glimtar, men de utgör en minoritet mot den mängd av budskap där kurvorna pekar i en allt mer alarmerande riktning.

Aftonbladet hade för drygt ett år sedan, den 9/2 en hel bilaga som belyste tillståndet i världen. På bilagans framsida lyste den svarta rubriken "Slutet är nära". Under rubriken var texten: "16 sprängfyllda sidor med saker du egentligen inte vill veta ..."

Just det sistnämnda är ganska träffande, vi vill inte veta och inse hur allvarligt tillståndet egentligen är för vår värld. Vi vill blunda för den alarmerande utveckling som på ett uppslag i bilagan hade rubriken ”Allt pekar åt fel håll”. Ett diagram visade ett tiotal kurvor som under de senaste åren brant skjutit i höjden i jämförelse med tiden dessförinnan.

Sällan belyses i kristna sammanhang den aktuella världsbild som människor möter i alla upptänkliga medier. Bilden av att kristna är helt omedvetna och lever i sin egen lilla kyrkliga värld, ligger nära till hand. Utanför de kristna leden kan man uppfatta oss så.

Än mer allvarligt är att vi inte tar vara på den oro för framtiden som människor bär på och ger dem vägledning och hopp, då de mer än någonsin behöver det.

Den världsbild som vi nu ser, den återspeglar de bibliska profetiornas förutsägelser. Detta ger oss en nyckel till att i samtal och förkunnelse anknyta till det som människor nu har frågor om och undrar över.

Det är inte bara klimathotet som finns där och enligt en omfattande undersökning i E­uropa visade den att en majoritet kände stor oro inför detta. Det som är än mer explosivt är risken för ett stort krig. Vi kan bara nämna det krigshot som Ryssland utgör med sin enorma miltära upprustning och där man redan agerat. Även här uppfattar svensken i allmänhet allvaret och en undersökning av Novus visade att en majoritet är rädda för det ryska hotet.

Har vi något att säga till alla dessa svenskar? Har vi ett aktuellt profetiskt budskap där vi inte blundar för allvaret i tiden å ena sidan? Men där vi å andra sidan också pekar på att den kristna tron ger trygghet i denna orostid och ett hopp inför evigheten? Visar vi på att Jesu återkomst har en framträdande plats i bibelordet som det stora hoppet då denna världen går in i den svåra tid som finns beskriven i Uppenbarelseboken?

Hur har det då kunnat bli så, att det verkar som man inte längre kan frambära ett allvarligt budskap i kristna kyrkor? Rubriken på Dagens ledare, ”Undergången trängs undan av framgången”, är egentligen betecknande, även om den inte var avsedd att tolkas så.

Att Bibeln förkunnar "världen sådan den är, går mot sin undergång", 1 Kor. 7:31, verkar vi ha missat och vi talar hellre om framgång för oss i denna världen.

Hur har det kunnat bli så här i kyrkorna, de som en gång var bärare av väckelsens eld? Har elden slocknat och vi har blivit så världsligt inriktade att vi har förlorat vår andliga synförmåga? Är vi medvetna om att vi lever i en kristen avfallstid?

Frågorna är värda att ställas och vi behöver fundera på vad vi har för svar på dem.

Holger Nilsson, redaktör för tidskriften Flammor

Kristen tro ger hopp

Svar direkt: Ledartexten syftade just till att stryka under att kristen tro ger hopp i en värld där undergången gång på gång omtalas som framtiden.

Men Bibelns hälsning är att även om ”världen som den är, går mot sin undergång” så är det inte slutet – Gud kommer att upprätta en större och bättre värld. Jag tycker att det är ett budskap att predika i alla dess former och tycker att det är att ta både samtiden, framtiden och Gud på allvar.