Tro skapar välmående och hopp

I somras jag en promenad på ön Öja och kom så småningom fram till Pestkyrkogården, som anlades i mitten på 1700-talet. Det var ju en pandemi som är svår att riktigt kan ta in konsekvensen av.

Det enda vi har att kan jämföra den med är väl ebolaepidemin i Afrika.

Kommer något sådant att kunna ske igen? Ja troligen, då läkarvetenskapen i dag ser en överhängande risk för att många bakterier håller på att bli resistenta för de mediciner vi har.

En annan farsot ser dock redan ut att breda ut sig ibland speciellt den unga befolkningen. De psykiska sjukdomarna. Den nya unga generationen ser ut att drabbas allt mer av depressioner, när livet upplevs som meningslöst.

Många har funderat över anledningen till detta och nu verkar det som en del forskare börjar förstå att det hänger samman med att man inte har något att tro på. Man har få riktlinjer att förhålla sig till. Allt bara flyter. Mycket tyder på att denna hopplöshet är ett resultat av sekulariseringen i vårt samhälle.

Här har du nog anledning till att de kristna ser ut att må bättre och är mindre sjuka än sina medmänniskor. Något som är statistiskt väldokumenterat, för en tro ger hopp, mål och mening med livet. Eller som Hebreerbrevets författare (11:1) uttrycker det: ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.”

Per Larsson, Nynäshamn