Trotsa tyngdlagen, katolska kyrkan

Katoliker och lutheraner har i närvaro av bland annat påve Franciskus, biskop Anders Arborelius­ och ärkebiskop Antje Jackelén tagit ett steg närmare varandra genom åminnelsen i Lund av den tragiska splittring som reformationen förde med sig för 499 år sedan.

Åtaganden om samarbete i syfte att uppnå synlig enhet har undertecknats.

Nu gäller det att först enas om "synlig enhet". Enhet i mångfald med påven eller under honom? Ska dopet räcka eller måste lutheraner först även låta "omskära sig" för gemensamt eukaristifirande? Vilar kyrkan på påven eller på Kristus? Ser vi på nattvard som "färdkost på vägen" eller belöning när organisatorisk enhet uppnåtts (något som aldrig kommer att hinnas med före nästa istid)?

Som katolik konstaterar jag med sorg att ledarskribenterna i katolska media inte direkt jublar av glädje över steget närmare enhet.

Tvärtemot teolog Krister Stendahls gyllene regel att inte jämföra det bästa hos sin egen kyrka med det sämsta i den andres­ kyrka skriver exempelvis Philip Geister, ledarskribent på Signum, och gör precis detta genom att i nedlåtande ordalag beskriva Svenska kyrkan som ”en tonåring som försöker komma underfund med vem hon är, …, med försvagat självförtroende och ett motsvarande uppblåst ego”.

Bitte Assarmo, chefredaktör för Katolskt Magasin, talar i svepande generaliseringar om ”katolska värderingar” och ”katoliker” som om Stiftets samtliga katoliker utgör en enda homogen massa.

Franciskus viktigaste bidrag hittills som påve är hans förkunnelse om att det ska råda parrhesia inom katolska kyrkan vilket i praktiken betyder att ordet är fritt. Van vid påvar som inkvisitoriskt förföljer, diskriminerar och straffar frispråkiga präster och teologer – varav många fått sina liv förstörda – är Franciskus en fröjd till påve.

Men det finns ett undantag: Hans syn på kvinnor i allmänhet och kvinnliga präster i synnerhet. På planet hem till Rom lyfte Sveriges televisions Kristina Kappelin frågan om kvinnliga präster och Franciskus blottade då på ett oförblommerat sätt sin fördomsfulla syn, inte bara på kvinnor utan även på män.

Franciskus lät meddela att frågan om kvinnliga präster är avgjord för all framtid i enlighet med vad påven Johannes Paulus II skrev 1994 – underförstått dokumentet Ordinatio Sacerdonatis.

Outtalat ett försök att leda in teologiskt mindre kunniga katoliker att tänka i banor av påvlig ofelbarhet i kombination med ett väl beprövat klerikalt katolskt trick att låta lagen mot kvinnliga präster framstå som lika oföränderlig som själva tyngdlagen, som ju inte med bästa vilja i världen ens en påve eller ett helt koncilium kan ändra på.

Att Franciskus sitter högt uppe i luften i ett flygplan och talar till världen illustrerar hur flygplansingenjörer lyckats betvinga tyngdlagen. Då vore det själva attan om inte katolska teologer skulle kunna betvinga lagen mot kvinnliga präster.

Irène Nordgren