Debatt

Vart går KD egentligen?

Ett parti som menar sig stå upp för en kristen värdegrund bör givetvis driva en helt annan inriktning.

Eftersom Kristdemokraterna, enligt dess partiledare och parti­ledning, önskar anpassa och förändra sin familjepolitik till den situation som är rådande bland sekulära, kan man fundera vart det bär iväg med detta parti. Oavsett om Ebba Busch Thor och partiledningen skulle bli nedröstade på det kommande rikstinget så har ledningen ändå redan visat i vilken inriktning de vill leda partiet.

Överger man den kristna värdegrunden med dess etik och moral kan det sluta hur som helst. Man kan faktiskt fundera över om partiets inriktning framöver också kommer innebära acceptans av månggifte och storfamiljer med kollektiv fostran av sina gemensamma barn, även om man i dagsläget inte gett uttryck för en sådan inriktning. Men frågorna infinner sig när man läser vissa uttalanden och förslag från KD:s partiledare och ledning.

Jag fick nyligen ett mejl från en person som försvarar och står upp för KD:s nya föreslagna inriktning att bli ett mer HBTQ-vänligt parti, där personen även förordade att homosexuella ska få adoptera barn. Ett barn som växer upp hos ett homosexuellt par kan må minst lika bra som ett barn som växer upp i en kärnfamilj, löd argumentet.

Det får naturligtvis stå för personen som skrev detta till mig. Men med en sådan argumentation kan man även påstå att ett barn som växer upp i exempelvis en familj med en pappa och två mammor, eller tvärtom, mår lika bra. Det finns i vissa politiska kretsar de som argumenterar för en sådan familjekonstellation och utveckling, men jag hoppas att aldrig KD kommer att göra det. Men jag känner mig allt mer osäker.

Ett parti som menar sig stå upp för en kristen värdegrund bör givetvis driva en helt annan inriktning. Man bör stå fast vid att försvara äktenskapet mellan man och kvinna, även om homosexuella par numera också har laglig rätt att vigas. Och man bör stå upp för och hålla fast vid att ett barn har rätt till både en pappa och mamma.

I undantagsfall, där det finns särskilda skäl efter prövning, bör dock adoptioner av barn naturligtvis tillåtas även av ensamstående föräldrar.

Samhällets sekularisering ska aldrig vara normgivande för ett parti med kristen värdegrund. Ett parti med kristen värdegrund ska självfallet vara en positiv motkraft till den sekularisering som pågår i vår tid. Annars blir det som en viss person med hög dignitet har sagt: "När saltet mister sin sälta duger det ingenting till längre".

Jag hade hoppats på att KD, skulle vara detta ”salt” i politiken, men det har nog tyvärr kanske snart spelat ut sin roll.

Detta skrivet med full respekt för den som har en helt annan syn på familjepolitiken.

Gunnar Johansson, Sundsvall

Fler artiklar för dig