Flera källor: Läran om Kristi brud lever i Knutby

Den ena bilden. Knutby Filadelfia håller på att tvätta bort sektstämpeln, även om de har svårt att bryta sin isolering i kristna kretsar. Den andra bilden. Församlingen tvingas stå enade under församlingsledningen, Kristi­brud­läran finns kvar och det finns en ställ­företrädare för Jesus i väntan på bröllopet. Bilderna inte bara krockar. De frontalkrockar.

Dokument

Med en milt distad gitarr drar söndagsgudstjänsten igång. Församlingen är med på noterna och på nolltid är de med i lovsången. Händerna upp i luften – yeah Halleluja – volymen och intensiteten stegras, lovsångsledaren har långt, svallande hårdrockshår och mitt i lovprisandet blir det gitarrsolo. När Knutby sjunger lovsång är det tryck. Ett grymt tryck. Alla är med, musik och ljud är proffsigt skött, och den lilla kyrkolokalen är näst intill fullsatt.

När den inledande sången tonas ut hälsas alla välkomna.

– Vi har lite besökare här i dag igen, säger mötesledaren och hälsar nyhetsbyrån TT välkomna.

Journalisterna från TT möts av en applåd. Församlingen börjar bli van vid att få uppvaktning från media i och med att det i januari gått tio år sedan Sverige chockades av Knutbydramat. Att även Dagen har reportrar på plats på gudstjänsten nämns inte från scen. För officiellt är vi inte här. Och det har sin förklaring.

Tisdagsmöten bara för medlemmar

Knutbydramat har fått en given plats i svensk historia, och inte minst i svensk kristenhet. Mordet och mordförsöket i januari 2004 slog ned som en bomb, löpsedel efter löpsedel skrek ut vad som hände. Huvudpersonerna blev rikskändisar, och många känner till dem fortfarande.

Pastorn Helge Fossmo och ”barnflickan” fälldes för brotten som begicks, och är sedan länge borta från Knutby. Åsa Waldau, som kopplats ihop med titeln Kristi brud, finns kvar. Frågan vi ställer oss är, tio år efteråt, hur mår församlingen?

För att ta reda på det besökte Dagen en söndagsgudstjänst. Men vi har samtidigt gått helt andra vägar, och träffat personer som säger att om man verkligen vill veta vad som händer i Knutby Filadelfia, så är det tisdagskvällar man bör vara på plats. Nyckeln till Knutby finns på tisdagar, inte på söndagar. Men för att få tillgång till nyckeln måste man vara församlingsmedlem.

På tisdagar är det andra tongångar, enligt flera personer. Missar du tisdagen, så missar du vad Gud har att säga för veckan.

– Det var sällan Gud var nöjd. Han var nästan alltid missnöjd med något, berättar en person om tisdagsträffarna.

På tisdagar har frågan om Jesus bara var en människa, inte en del i en treenig Gudom, lyfts vid flera tillfällen. Personer som har varit med på mötena berättar också om att det är en svart-vit världsbild som predikas. Du är med, eller du är emot. En hållning som också är gångbar i det sociala spelet. Antingen är du med i den varma församlingsgemenskapen. Men går du ut, då klipps alla band.

Dagen har pratat med flera personer som berättar om vad som händer i Knutby Filadelfia när medierna inte är på plats, personer som har varit med i församlingen nyligen eller står församlingen nära. Samtliga gör de det med löfte om total anonymitet. Deras bild är samstämmig, men för dem är det känslig information. Vi som tidning kan inte återberätta allt i detalj, men de vill ge en motbild till församlingens officiella linje. För de menar att det finns mer än det som sägs från scenen på en söndagsgudstjänst.

De berättar att det finns en hierarki i församlingen, där det går att stiga i graderna, likt Scientologikyrkan där du får veta mer om gudomliga uppenbarelser ju högre upp i församlingen du kommer. Det vi får berättat är att det finns en inre krets. De som finns i denna exklusiva krets kommer också närmare Kristi brud, Åsa Waldau, som bara sägs umgås med de som är tillräckligt rena.

”Ni har sektförklarat oss”

Några dagar innan tidningen besöker gudstjänsten hör vi av oss till Peter Gembäck, föreståndare i församlingen sedan något år tillbaka efter att Kim Wincent slutat. Vi berättar att vi tänkt komma, och inledningsvis radar han på punkt efter punkt upp hur illa Dagen har betett sig mot församlingen.

– Ni har aldrig varit på någon gudstjänst i Knutby. Trots det så har ni sektförklarat oss, säger Peter Gembäck i telefon.

Han berättar att Knutby Filadelfia har mött mycket tuffa medier.

– Men trots det så har vi haft en bra relation med dem. Men på er ställer vi högre krav. Vi hade förväntat oss att ni skulle möta oss med kärlek och respekt, säger han.

– Problemet är att det har blivit för personligt för er. Ni har suttit i knäet på rörelser som velat distansera sig från oss, säger Peter Gembäck, och syftar då inte minst på pingströrelsen, som uteslöt församlingen efter morddramat.

I telefonen kommer vi överens om att skicka över ett mejl där vi ställer frågan om vi får komma på gudstjänsten, samt redogör för vilka frågor vi vill ha svar på. Mejlet skickades, och svaret blev att ”Dagen absolut inte är välkomna på gudstjänsten”. Men som privatpersoner får vi komma, gudstjänsten är öppen för alla som vill, och det står oss fritt att som vanlig besökare komma dit.

Det är därför TT får en applåd, medan Dagen inte omnämns.

Församlingen som inte får vara med

Efter lovsången är det dags för lite spex. Med långa kvinnoperuker spelar tre män upp ett skådespel där ”Bettis” och ”Ida” leker bompa bompa-fläta, medan ”Stephanie” står lite vid sidan av och inte får vara med.

– Vad då, ska alla få vara med, säger en av spexarna och får hela barnaskaran att skrika till svar.

– Va, ska ”hen” få vara med, fortsätter han och får även vuxna att skratta med i pjäsen.

Sensmoralen kommer snart fram, visst ska ”Stephanie” få vara med och leka bompa bompa-fläta. Ingen vill väl hamna ensam och övergiven. Alla ska få vara med.

Spexgänget tänker troligtvis inte själva på det. Men deras lilla barnpjäs är en talande bild av vad som har hänt med församlingen i relation till omvärlden. För är det någon församling i Sverige som inte får vara med och leka med de andra, så är det Knutby Filadelfia. Sedan de uteslöts från pingströrelsen har de varit isolerade. I tio år har de varit ute på en ensamseglats, och när Dagen hör av sig till församlingar i Knutbys geografiska närhet är alla snabba med att markera avstånd. Ingen form av kontakt har funnits på åratal.

Kristi brud-läran kvar i församlingen?

Kristi brud-läran, existerade den verkligen? Och finns den kvar? I mars 1999 påstås det i alla fall att Helge Fossmo höll i en ceremoni där han verkställde förlovningen mellan Åsa Waldau och Jesus, och där hon fick titeln Kristi brud. Det här kom upp till ytan efter mordet 2004, och församlingen har sagt att allt är Helge Fossmos irrlära. De har hela tiden hänvisat till honom. De drabbades av en mördare, men har nu gått vidare. Åsa Waldau har alltid tillbakavisat att hon skulle vara Kristi brud.

Men de källor som Dagen har pratat med säger något helt annat. Åsa Waldau har hela tiden, ända sedan den omtalade ceremonin, betraktat sig som Kristi brud.

De berättar att hon knappt synts till på flera år. Hon håller till i sitt hus, och visar sig bara undantagsvis offentligt, exempelvis för journalister.

Den innersta kretsen stöttar Åsa Waldau i Kristi­ brud-läran, och även andra församlingsmedlemmar ger henne sitt stöd. Men inte offentligt. För det här är något som alla förnekar. Det är inte församlingens officiella lära, det är inget det predikas om på söndagar. Ändå säger flera av våra källor att en majoritet av församlingsmedlemmarna tror att de är med i en utvald församling, som fått äran att ha Kristi brud mitt ibland dem.

Vi får det återberättat, att de som tror på Kristi brud-läran menar att den heliga föreningen mellan Åsa och Jesus främst är en ensak mellan dem, inte något som berör församlingen. Därför behöver inte alla i församlingen veta. På så vis kan de också styrka att det inte hör till församlingens lära.

Det finns också en Jesusgestalt på plats i församlingen. Tidigare hade Helge Fossmo den rollen, med en väldigt speciell relation till Åsa Waldau. Nu spelas den av en annan person.

”Andra vill inte ha med oss att göra”

På plats i Knutby är pastor Peter Gembäck trevlig men reserverad och visar tydligt att han inte vill svara på frågor från Dagen i samband med gudstjänsten. Men under telefonsamtalet innan, efter att han fått berätta hur illa tidningen tidigare skött sig, så svarar han i alla fall på några frågor. Bland annat om de har något samarbete med andra församlingar?

– Nej. Vi har gjort våra tappra försök. Vi har varit med i några sammanhang. Men det är problematiskt. Problemet är att andra inte vill ha med oss att göra, och det beror så klart på historien som finns. Andra vill absolut inte bli sammanblandade med oss, säger han.

– Självklart skulle vi vilja ha tio, trettio eller hundra församlingar som vi kan stå enade med i tro och tillbedjan. Självklart. Men det är inte det läget vi har.

Ni var tidigare en pingstförsamling, men blev uteslutna. Betraktar ni er fortfarande som en pingstförsamling?

– Jag skulle vilja vända på frågan. Vad är en pingstförsamling? Om nu svensk pingströrelse skulle splittras, vilket inte verkar alltför otroligt, skulle då en gren vara pingströrelsen och den andra inte?

Peter Gembäck syftar på den glödheta debatten om dopfrågan inom pingst, och får fram poängen att ingen rörelse kan ta patent på att vara den äkta pingströrelsen. Sedan återkopplar han till Knutby.

– Nej, vi är ingen pingstförsamling. Vi har inget med Pingst FFS att göra. Men vi tror på det som hör pingsten till.

I stället ska församlingen ses som en klassisk frikyrkoförsamling – med den stora skillnaden att andra inte vill ha med dem att göra.

Enligt Peter Gembäck så är det de som betraktar församlingen från långt håll som tycker att de är konstiga. De som kommer nära tycker det inte alls. Han tycker också att bilden av Knutby är på väg att förändras, exempelvis beskrivs de allt mer sällan som en sluten sekt i medierna.

– 2004 hanterades vi massmedialt på ett sätt, säger han och jämför med andra kristna rörelser som också sektstämplats av medierna.

Både pingströrelsen och Livets ord har fått ta emot spott och spe i pressen, men under årens lopp har sektanklagelserna minskat. Peter Gembäck menar att samma sak är på väg att hända med Knutby Filadelfia.

– Visst är sektstämpeln svår att tvätta bort, men jag kan säga att vi är på god väg. En norsk tidning som var här skrev exempelvis tolv sidor om oss, och inget handlade om att vi skulle vara en sekt. Det är en 2004-grej att tala om oss som en sekt.

Så vad är då 2013-grejen?

– Att vi är en fantastisk församling som älskar Gud.

En vanlig frikyrkogudstjänst

Knutby Filadelfia består i dag av 85 medlemmar, men församlingen har krympt något på senare tid. Vid vårt besök är det omkring hundra personer på gudstjänsten. Kavaj och slips är klädkoden för herrarna, och fint ska det vara även när kvinnorna klär sig för söndagsgudstjänst. Det finns gott om lintottar i lokalen och när barnen lämnar huvudgudstjänsten så halveras antalet personer.

Gudstjänsten fortsätter sedan med predikan. Peter Gembäck berättar om hur viktigt det är att älska Gud och att älska sin nästa. Han får med sig åhörarna när han vitsar till det, och det blir en alla-känner-alla-känsla när han i skämtsam ton hänvisar till andra församlingsmedlemmar, oftast bara med förnamn.

Efter predikan drar lovsången igång igen, och när barnen åter trippar in i lokalen plockas de spontant upp på scenen och bildar en lovsångskör. Drygt 30 barn sjunger att ”vi upphöjer dig, du vår Gud”.

– Mera, mera, ropar de när lovsångsledaren undrar om det är dags att sluta.

Gudstjänsten är knappast något uppseendeväckande i frikyrkosammanhang, och den som kommit hit i hopp om att bevittna något utflippat religiöst uppträdande får gå härifrån besviken.

Ingen officiell roll i församlingen

Åsa Waldau är inte med på gudstjänsten och har officiellt sett ingen roll i församlingen. Men även här står ord mot ord. Flera personer vi har talat med säger att församlingsledningen besöker Åsa Waldau inför varje gudstjänst.

Församlingsmedlemmar vi pratar med styrker att hon inte kommer speciellt ofta. Men hennes närvaro märks ändå. Det första som möter oss är en monter där hennes böcker och skivor finns till försäljning. På bildskärmar får hon också en del gratisreklam för sina konstnärliga produkter. Inne i kyrksalen är det hennes tavlor som pryder väggarna.

Vid kyrkkaffet kommer Åsa Waldau upp i samtalet, och hon får idel lovord. Det är hon som byggt upp församlingen, och det är tack vare henne de finns kvar. Det är lätt att se att hon spelar en viktig roll för människorna i Knutby. Vissa utanför församlingen hävdar att det råder någon slags personkult kring Åsa Waldau.

Många inflyttade medlemmar

Att sitta ned och prata med församlingsmedlemmar i Knutby är speciellt. För vi har med oss församlingens kontroversiella historia i bagaget, hur den gamla pingstförsamlingen på orten förändrades på 1990-talet då människor från olika delar av Sverige sökte sig hit i jakt på en varm församlingsgemenskap.

Sedan kom katastrofen, mordet, medierna och sektstämplingen.

Många av de personer som flyttade till Knutby finns fortfarande kvar, vilket märks i den blandning av dialekter som mixas vid kyrkkaffet. Dem vi möter är fantastiskt trevliga människor. De berättar öppet om hur de upplevt allt som hänt, hur medierna betedde sig, inte minst kristna medier som de menar svek när de behövdes som bäst.

De sopar inte heller alla problem under mattan. När vi tar upp kritiken att församlingsmedlemmar inte får ha kontakt med utomstående så erkänner de att det har förekommit. Men det handlar om personliga skäl, det handlar inte om ett påbud från församlingsledningen. Däremot säger de att det är tack varje församlingens vägledning och hjälp som de fått styrkan att bryta osunda relationer, där de själva blivit illa behandlade.

Å andra sidan har Dagen vid upprepade tillfällen fått telefonsamtal från förtvivlade föräldrar och anhöriga till medlemmar i Knutby som i tårar beskrivit den kyla de mötts av när de gjort försök att få träffa sina egna barn.

”Vågar ställa svåra teologiska frågor”

Att människorna i Knutby skulle vara med i en sekt skriver medlemmarna naturligtvis inte under på. När vi möter dem personligen får vi inte heller den bilden. Tvärtom. Flera medlemmar ur församlingen menar att de – till skillnad från de flesta andra kristna församlingar – vågar ställa svåra teologiska frågor, att de är noga med att se vad som egentligen står i Bibeln och att de är noga med att ”vända på varenda sten”. Vad de kommit fram till vill de dock inte tala med journalister från Dagen om, och hänvisar till att förtroendet är allt för lågt.

Vid kyrkkaffet är det frikyrkligt gemytligt, öppet och modigt. Men sedan finns de där andra rösterna. De som säger att allt är ett spel för gallerierna. Det gäller inte minst när de pratar om den makthierarki som finns i församlingen, där en av pastorerna har fått en speciell ledarroll, jämte Åsa Waldau.

En ställföreträdande Jesus

Det finns en pastor i Knutby som för de flesta är okänd. Medierna har inte fångat honom på bild speciellt ofta, han är inte församlingens föreståndare eller ansikte utåt. Men flera källor som vi har pratat med pekar ut honom. Det är han som för Åsa Waldaus talan inför församlingen. Det är han som i själva verket styr, med Åsa Waldaus mandat.

Flera källor menar att pastor Urban Fält innehar en speciell status i församlingen, nummer två i rangordningen efter Åsa Waldau.

– Han kan prata omkull vem som helst, säger en person vi talat med.

Det händer att han hänvisar till att han inte uttalar sig som Urban Fält, utan som gudsman när han pratar med församlingsmedlemmar, han kan säga att han har profetiska tilltal när han vill tala någon tillrätta. En åsikt mot Urban Fält är en åsikt mot Gud. Dagen erfar att externa experter har jämfört hans retorik med hur Helge Fossmo lindade in sina budskap som om de kom från Gud själv. En härskarteknik som kan vara svår att stå emot. De källor vi talar med säger att han är omåttligt populär i församlingen, speciellt bland kvinnorna.

Flera personer som vi har pratat med säger också att Urban Fält ses som en ställföreträdande Jesus, i väntan på att Jesus och Kristi brud ska förenas på riktigt. Flera gånger om dagen kliver han in i den rollen, en källa säger att det sker omkring tio gånger per dag. I den rollen går han in till Kristi brud för att serva henne. Dessa möten sker bakom stängda dörrar.

Vad som är sant är svårt att veta. Vi har pratat med våra källor som säger en sak. Församlingens medlemmar säger en annan.

När vi var på gudstjänst i Knutby fick vi också se Urban Fält. Det var han som ledde den inledande, hårt rockande, lovsången, där hela församlingen ställde sig upp med lyfta armar så fort det första ackordet slagits an. Vi har också sett honom som huvudrollsinnehavare i musikalen Jesus Christ Super­star, som församlingen satt upp.

”Jag har inget mer att säga”

När Dagen ringer upp Urban Fält för att fråga honom vad våra källor säger, att han ibland iklär sig rollen som Jesus, möts vi av en lång tystad.

– Menar du att du är en seriös journalist som behöver fråga det, säger Urban Fält när han till slut bryter tystnaden.

– Jag har inget mer att säga, det är en sådan fruktansvärt låg nivå.

Om Urban Fälts första reaktion är att slå bakut, så är hans nästa steg att ifrågasätta Dagens journalist.

– Så otroligt dum och låg nivå. Det är ingen seriös fråga, det kan du inte mena. Då har du inte frågat Gud om det. Då har du inte en ödmjuk inställning inför Jesus själv, säger Urban Fält.

Hur menar du då?

– Om du följer Honom så skulle du veta att jag också gör det. Där får du stå med skam. Är du kristen själv?

– Ja, absolut, svarar Dagens reporter.

– Då får du stå med skam, säger Urban Fält. Jag önskar att du skriver så att du kan vara frimodig inför Gud med det.

Fyrenighet – eller tvåenighet

I vårt tidigare telefonsamtal med Peter Gembäck tog vi också upp frågan om Kristi brud, och var församlingen står rent teologiskt.

– Det finns bibelord där Jerusalem pekas ut som bruden, där församlingen pekas ut som bruden, plus bibelord som säger att det skulle vara en människa. Vi kan inte veta vad det betyder. Vad vi kan veta är att Jesus säger att vi ska vara gäster på bröllopet, säger Peter Gembäck.

Han berättar att Knutby Filadelfia kritiserats för den här teologiska läran en längre tid, och vissa påstår att de utvecklat någon slags fyrenighet, där Kristi brud skulle läggas till i treenigheten.

Andra har sagt att ni menar att Jesus inte skulle vara gudomlig, mer av en tvåenighet. Hur ser ni på Jesus som Gud?

– Det vi ser i Bibeln är att Jesus benämns som Gud. Men på vilket sätt skulle han vara Gud? Det är inte så lätt att förstå, och vi följer den teologi som finns. Jesus var människa och han var Guds son. Men om han var ett med Gud Fadern, eller Gud på ett annat sätt, det ställer jag mig ödmjuk inför. Det här är saker som är större än oss själva, kanske kommer vi inte att förstå dem förrän i nästa rike, säger Peter Gembäck.

– Det viktiga är vad jag kan applicera i mitt liv. Jesus levde och var människa, ett föredöme som vi kan ta efter. Vi ser inte treenigheten som en frälsande fråga. Gud kommer att döma oss utifrån vad vi har gjort mot den lilla människan, inte hur vi förstod treenighetsläran.

Gudstjänsten i Knutby är slut. TT har just genomfört en lång intervju med pastor Peter Gembäck och har dessutom fått ta flera bilder på honom utanför gudstjänstlokalen. När han ser att Dagens journalister är kvar kan han inte låta bli att fråga om hur det har gått för Filadelfia Stockholm på senare år och hur aktiv Stanley Sjöberg är i Centrumkyrkan. Men när vi frågar om det ändå inte går bra att ta en bild på honom är kylan tillbaka. ”Absolut inte”.

Vad som är sant och falskt gällande Knutby är svårt att veta. Vi som tidning har i alla fall fått två helt olika historier presenterade för oss. En om en församling som är på väg att tvätta bort sektstämpeln, även om de inte lyckats bryta sig ur sin isolering. En om en församling som är toppstyrd och auktoritär och som har läror som omvärlden tycker är väldigt suspekta. Bilderna inte bara krockar. De frontalkrockar.

Annons
Annons
Annons
Annons