Han vill sudda ut Gud i samhället

De är 5 500 medlemmar. Ändå syns och hörs de överallt.
Hur blev Humanisterna en maktfaktor i det religiösa Sverige? Svaret är Christer Sturmark, ateistentreprenören som vill sudda ut det kristna samhället.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Humanisterna har bjudit in det kristna stjärnskottet Marcus Birro på debatt. Inresset är så stort så de får byta till ABF:s största lokal. Nedanför scenen sitter medieräven, numera konsulten, Staffan Dopping och twittrar ut vad som sägs. Debatten spelas in för att sedan läggas ut på humanisternas hemsida. Budskapet ska ut, Humanisterna missionerar lika ivrigt som de kristna företrädare de hela tiden hamnar i debatt med.

För Christer Sturmark är Birro-debatten bara en i raden. Han har betat av så många kristna i offentliga samtal att han inte kan hålla räkningen. Ulf Ekman, Alf Svensson, Stanley Sjöberg, Stefan Swärd, Tuve Skånberg, Ruben Agnarsson, Elisabeth Gerle ?

- Trevliga, sjysta, respektfulla, är Christer Sturmarks spontana kommentar om de kristna motdebattörerna.

Frågan efter alla dessa debatter är ofta vem som går vinnande därifrån. Båda sidor har för vana att ropa ut sig som segrare, att deras argument är de bästa.

Men på ett sätt är Humanisterna segrare, oavsett utgång. Bara det faktum att alla dessa kristna profiler ställer upp måste ses som en seger, ett tecken på att Humanisterna inte är någon obskyr liten grupp som ingen vill ha att göra med.

Alla dessa debatter är ett av flera tecken på att Humanisterna med sina predikningar om en gudlös värld har blivit en viktig aktör inom det religiösa Sverige.

Tankarna har slagit rot

Ett annat vardagsexempel på hur deras tankar slår rot är när Dagens Nyheter för några månader sedan gjorde artikelserien "Gud och jag". En ganska traditionell intervjuserie, där människor från olika religiösa håll får berätta om sin tro. Men en av de fem personerna som ingår i serien har ingen gudstro alls. I en stor intervju får Anna Bergström, som sitter i styrelsen för Humanisterna, förklara att hennes religion är vetenskapen. Skulle Sveriges största dagstidning för tio år sedan göra en artikelserie om religion och låta en ateist komma till tals? Knappast.

Humanisterna har blivit så pass etablerade att det numera skrivs motböcker mot deras inflytande. Credo-akademins nyutkomna bok "Gud och hans kritiker" hade aldrig skrivits om inte Humanisterna hade blivit en maktfaktor.

- Ja det kan man verkligen säga, säger Mats Selander, som är redaktör för boken.

- Annars hade vi inte brytt oss. Vi tycker att deras argument är så dåliga att vi inte hade behövt skriva en bok i så fall.

Enligt Mats Selander är Humanisterna en röst som är ganska aggressiv, som påverkar såväl individer som makthavare.

Bottnar i sekulariseringen

På frågan hur de blivit så inflytelserika vill han lyfta frågan till en global nivå, som bottnar i västvärldens sekularisering som drog igång i och med 1700-talets upplysning. Kulmen blev 1900-talet, sekulariseringens stora århundrade. Men nu har maskineriet börjat hacka, religioner har globalt sett flyttat fram sina positioner, och därför har en ny våg av ateister kommit fram. Mats Selander kallar dem för nyateister.

- Vi uppfattar dem som en del av en ny och aggressivare våg av ateistisk argumentation, säger han.

Ledargestalterna heter Dawkins och Hitchens, och utan dem hade svensken Sturmark aldrig kommit fram, menar Selander.

- Sturmark har hakat på det globala ateistiska tåget och blivit dess svenska röst.

Trots sin kritik mot Humanisterna är Mats Selander samtidigt glad att de finns. För framväxten av en tydlig motståndarsida har även fått fart på de kristna aktörerna, exempelvis hans egen Credo-akademi.

- Vi har inte haft någon att puckla på förrän de kom, och vi gillar att puckla på varandra. Vi lever i någon sorts symbiotiskt förhållande. Deras existens hjälper även oss att få ut vårt budskap, för det finns inte så många arenor som tar upp de här frågorna.

Nyateist är ett begrepp som Humanisterna själva inte uppskattar. Staffan Dopping som sitter och twittrar ut Birro-debatten menar att det är en härskarteknik, ett sätt att trycka ned sina meningsmotståndare utan att behöva argumentera.

- Debatten är ofta osaklig, och Humanisterna beskylls för både det ena och andra, lyder hans åsikt.

Nöjt konstaterar han att Marcus Birro uppe på scenen tvingas backa från flera av de åsikter han publicerat i sina krönikor, som att det är stentrist att vara ateist. Öga mot öga med en Sturmark som säger motsatsen erkänner Birro att hans krönika var lite väl generaliserande.

Men trots reträtten så klarar sig Marcus Birro bra uppe på scenen. Han är inte ute efter att sätta dit Sturmark med logiska argument, utan använder sin personlighet, sin humor och sin poetiska förmåga för att berätta om sin kristna tro. De som på förhand kommit för att "heja" på katoliken Birro går nog därifrån lyckliga. Och även Sturmark-falangen är nog nöjda med "sin" debattör.

Karismatisk ledare

De som såg debatten mellan de båda pratglada herrarna kan nog förstå varför Humanisterna skördat så stora framgångar. Christer Sturmark är en karismatisk ledare. Han är en artig, leende och vältalig frontfigur. Han stortrivs uppe på scenen, och innan han börjar utsätta Birro för diverse kritiska frågor öppnar han snällt med att säga sig vara nyfiken på Birros värld, inte alls så aggressiv som exempelvis Mats Selander målar upp nyateisterna.

Christer Sturmarks taktik när han vill underkänna en religiös motdebattör är också väldigt vänlig. I stället för att underkänna en annan människas religiositet vill han hellre bekräfta dem han möter. Han ifrågasätter inte deras religiösa erfarenheter. Han underkänner inte Birros Gudsupplevelser. Men, hans taktik är att säga att de enbart är personligt. Att upphöja dem till allmän sanning går inte, och det personliga vittnesbördet faller därmed platt, enligt den debatteknik som Sturmark tillämpar.

Att lyssna till ordfajten mellan Birro och Sturmark är roligt. Birro lyckas med konststycket att anklaga Sturmark för att vara smygtroende. För han verkar mer besatt av Gud än han vad han som troende är.

När sedan Birro får frågor om vad han menar om en dömande Gud, om helvetet, om sina skriverier, så kontrar han med att rulla upp en autostrada till himlen för Sturmark. Och undrar vad han kommer att säga när han väl står öga mot öga med sin skapare som han så intensivt förnekat?

- Du skulle ha visat bättre bevis på din existens, munhuggs Sturmark tillbaka.

Förändrade profilen

Det har gått sju år sedan han tog över som ordförande för Humanisterna. Då var det ett förbund med cirka tusen medlemmar, och flera personer som Dagen pratat med säger att det var en väldigt inåtvänd organisation. Vad den tidigare it-entreprenören Sturmark har gjort är att vända taggarna utåt, tagit strid, gett sig ut på de offentliga arenorna, och numera missar förbundet inte något tillfälle att försöka sticka hål på religiösa argument.

- Villkoret jag ställde för att bli ordförande var att få mandat för att förändra profilen, att i stället för att gnälla att de som tror på Gud har fel ska vi ägna oss åt frågor om livet och människors villkor. Vi var lite av en gnällförening, och jag ville göra Humanisterna mer relevanta.

Numera har sympatisörer strömmat till, förbundet har växt till cirka 5 500 medlemmar, och de har lyckats nå ut med sitt budskap.

- Vi har fått ett oproportionerligt genomslag med tanke på vår storlek, erkänner Sturmark.

- Jag tror att det är för vi pratar om saker som är relevanta, som ligger i spänningsfältet mellan religion och politik. Och för att vi är medvetna om hur media fungerar.

Sedan finns det också tydliga meningsmotståndare. Inte bara kristna, utan Humanisterna har också gett sig i kast med att kritisera new age och vad de kallar pseudovetenskap.

De har också försökt att vända på perspektivet, i stället för att vara en nej-röst vill de vara en ja-röst. Ateist är inte ett begrepp de känner sig hemma i, för det berättar bara vad de inte tror på, det vill säga Gud. Christer Sturmark berättar att det är viktigare att kommunicera ut vad de faktiskt tror på. En naturalistisk verklighet utan övernaturliga inslag, den vetenskapliga metoden, människans moraliska kapacitet, mänskliga rättigheter, kärlek.

Men framför allt finns det ett projekt som Christer Sturmark verkligen vill att folk ska tro på. Det sekulära projektet. Där är inte religiösa grupper huvudsakligen fiender, utan det finns många som skriver under på att Sverige ska vara en sekulär stat som inte särbehandlar en viss religion framför andra.

Vill få bidrag

Men Sturmark är inte nöjd med det. Han tycker att religion är ett för snävt begrepp, och pratar hellre om livsåskådningar. För då kvalificerar sig även hans sekulär-humanistiska organisation in i klubben. Humanisterna vill i dag bli betraktade som en livsåskådning bland andra, och då även åtnjuta samma privilegier. Får muslimer, buddhister och kristna statsbidrag, då borde även Humanisterna få det.

En av Humanisternas stora stridsfrågor för stunden är därför att få bli klassade som ett samfund och få statsbidrag. I flera års tid har de skickat in sina förfrågningar till regeringen, men hela tiden fått nobben.

Ingen lagändring i sikte

När Dagen pratar med samfundsminister Stefan Attefall (KD) så tycker han dock att det inte finns någon anledning att se över lagstiftningen. Om det är statsbidrag som Humanisterna är ute efter så finns det andra vägar att gå än att ge sig och konkurrera i den pott som delas ut till samfunden.

- Attefall är korrupt, svarar Christer Sturmark.

- Det väsentliga är likavärdesprincipen. Att man inte ska särbehandla det man själv gillar som minister, och det gör han, pingstvän som han är.

Christer Sturmark säger självsäkert att det bara är en tidsfråga innan lagen ändras och blir livsåskådningsneutral. Humanisterna nöjer sig inte med ett nej i den här frågan.

- Vad vi gjort är att pröva en annan väg. Vi har skrivit till regeringen och krävt en utredning för att få fram en livsåskådningsneutral lag.

Går det inte att få igenom sin vilja via svenska kanaler finns det planer på att vända sig till Europadomstolen.

- Principen är viktigare än pengarna i det här fallet. Jag kan tänka mig ett system där livsåskådningar inte får statsbidrag alls. Men så länge bidragen finns så tycker jag att likavärdighetsprincipen ska gälla.

Men visst spelar pengar också en viss roll. Christer Sturmark jämför situationen med Norge. Där finns deras systerorganisation vid namn Human-Etisk Forbund. De har fått statligt stöd sedan 1980-talet, och mönstrar i dag 70 000 medlemmar, tretton gånger mer än "lillebrorsan" i Sverige. Med statliga pengar i fickan skulle även de svenska Humanisterna kunna växa.

Som det ser ut i dag får Humanisterna nästan inget statligt stöd över huvud taget. Två gånger har de fått projektpengar från ungdomsstyrelsen, senast för att kunna ge sig ut i skolor för att prata om intolerans och främlingsfientlighet.

- I övrigt lever vi helt av medlemsavgifter, gåvor och ideellt arbete, säger Sturmark.

Att en liten och ideellt arbetande organisation med omkring 5 500 medlemmar ändå lyckas nå ut i dag handlar till stor del om lyckat pr-arbete. Organisationen är slimmad och inte alls tungrodd rent organisatoriskt.

I dagsläget finns det ingen fysisk plats de hör hemma på, utan de hyr in sig i olika lokaler vid behov. Styrelsen möts ofta i ABF:s lokaler i Stockholm. Postadressen delas med flera andra organisationer, och breven till förbundet landar hos Föreningshuset, ett företag vars affärsidé är att sköta administration åt olika typer av föreningar.

Humanisterna har en ekonomiansvarig som de anställer per timme, i praktiken rör det sig om en halvtidstjänst. De har en informatör som, enligt Sturmark, får en "symbolisk månatlig summa", vilket också är vad ordförande Sturmark själv får.

Förutom medlemsavgifterna så får förbundet också in en del donationer. Exempelvis gick några finansiärer in och sponsrade den uppmärksammade reklamkampanjen "Gud finns nog inte". Christer Sturmark säger att de är hemliga, men den gamla Abba-medlemmen Björn Ulvaeus har pekats ut som en av donatorerna.

Begränsade resurser

Trots begränsade resurser är det en ganska stor verksamhet som hålls vid liv. Det anordnas seminarier, sommarläger och studiecirklar. Det delas ut priser, det skrivs medlemstidningar, hemsidan hålls fräsch, det bloggas och det finns lokalavdelningar i hela landet.

Hand i hand går också Christer Sturmarks halv-humanistiska verksamheter. Han presenterar sig själv som bokförläggare för förlaget Fri Tanke, som i sin tur ger ut Sans magasin och har sin egen tankesmedja. Hela det paketet är officiellt inte en del av Humanisterna, men kopplingen mellan Sturmarks förlagsvärld och Humanisterna är glasklar. I praktiken innebär det att Christer Sturmark kan ägna sig åt att sprida sin övertygelse på heltid. Det är en förklaring till att Humanisterna lyckats nå ut så stort.

Christer Sturmark är navet för hela rörelsen. Men han är inte så egenkär att han vill styra hela skutan själv, utan försöker plocka in andra för att bygga långsiktigt. Flera kända ansikten är med i svängen. Staffan Dopping har redan nämnts. PC Jersild har flera gånger fört Humanisternas talan, och nyligen valdes förre Folkpartiledaren Bengt Westerberg in i styrelsen.

Ateist-entreprenör

Men i dagsläget är det ateist-entreprenören Christer Sturmark som är galjonsfigur. En man som vill ge historisk tyngd åt sin religionskritik genom att dra tåtarna tillbaka till 1900-talets ateistguru Ingemar Hedenius. Ryktet säger att det var Hedenius som skrev utkastet till Humanisternas första stadgar, då förbundet startade 1979 under namnet Human-Etiska förbundet. Sturmark har också skrivit en bok med en näst intill identisk titel som sin ateistiske föregångare, Tro och vetande 2.0.

Han jobbar hårt för att få med sig fler på den sekulär-humanistiska skutan, han vill att förbundet ska växa och kunna genomföra fler projekt, mer debatter, mer icke-kristna konfirmationer, mer påverkan, mindre religion.

Frågan är, när är Humanisterna nöjda?

- Vi är nöjda när inga far illa eller begränsas på grund av religiösa dogmer och när alla livsåskådningar kan samexistera i ett samhälle på lika villkor. Där är vi inte ännu.

Fakta: Humanisterna:

1979 bildas Human-Etiska förbundet, föregångarna till dagens Humanisterna.

Den förste ordföranden hette José Manuel Fernández Santana, en man som i dag bor i Sydamerika.

1999 bytte förbundet namn till Humanisterna, för att det passade in i den internationella begreppsapparaten.

2005 blev Christer Sturmark ordförande. Under hans ledning har förbundet fått mycket större publicitet än tidigare.

Humanism och humanisterna

Humanism är en bred idéströmning vars rötter brukar dras tillbaka till filosofen och prästen Erasmus av Rotterdam (1466-1536).

Det finns flera humanistiska förbund i Sverige som inte alls har samma ateistiska agenda som Humanisterna. Exempelvis finns ett kristet humanistiskt förbund som startades 1918, och de har omkring 600 medlemmar. Ännu äldre är Svenska humanistiska förbundet från 1896, i dag har de ungefär 4 000 medlemmar.

Humanistordförande Christer Sturmark

Humanisterna anordnar:

Seminarier och debatter.

Studiecirklar.

Ceremonier som borgerliga vigslar, begravningar och barnvälkomnande.

Humanistisk Konfirmation som sker i form av sommarläger.

Dessutom:

Bedriver Humanisthjälpen, en hjälporganisation med projekt i bland annat Marocko.

Delar ut priser, Ingemar Hedeniuspriset och Kristallkulan.

Driver sjaten Extroende.se för dem som lämnat en tro.

Medlemstidning.

Webbforum.

Bokförläggare Christer Sturmark

Bokförlaget Fri Tanke - ger ut böcker om populärvetenskap, men även kända ateistiska profiler som Richard Dawkins.

Sans Magasin.

Tankesmedjan Fri Tanke.

Pi-priset, bokpris som ges ut tillsammans med Kungliga Vetenskapsakademien.

Privatpersonen Christer Sturmark

Christer Sturmark har sin egen blogg, finns på twitter och Facebook. Allt genomsyras av Humanisternas ideologi.

Humanistbloggen

En fristående blogg där enbart humanister skriver

Unga humanister

Fristående ungdoms­förbund

Nätverk i riksdagen

Dom mot sexåtalade fd kyrkochefen
Annons
Annons
Annons
Annons