Kristna utbildar Nordkoreas framtida ledare

Den kristna missionsorganisationen Open Doors slog i den senaste upplagan av World Watch List fast att Nordkorea, precis som föregående år, är det värsta landet att leva i som kristen. ”Nordkoreas diktatoriska regim saknar motstycke i sin fientlighet mot religion.”

Och i maj berättade Phil Robertson, biträdande chef för Asienavdelning inom Human Rights Watch, att kristna nordkoreaner som lyckas fly till Kina, men som fångas och skickas tillbaka, utsätts för olika former av övergrepp.

– Den nordkoreanske ledaren Kim Jong-uns administration förföljer rutinmässigt dem som tvingas tillbaka efter att ha flytt, och utsätter dem för tortyr, sexuellt våld, tvångsarbete – och värre, säger Phil Robertson.

När brittiska BBC besökte Nordkoreas enda privatfinansierade universitet Pyongyang University of Science and Technology (PUST) 2014 möttes de av militärvakter vid säkerhetskontrollen. Inne på skolområdet kunde de se studenterna marschera till frukosten.

”Vår högste ledare Kim Jong-un, vi kommer att försvara honom med våra liv!”, skanderade studenterna.

Pyongyang University of Science and Technology, i utkanten av Nordkoreas huvudstad Pyongyang, är på många sätt en osannolik företeelse. Trots att Nordkorea är ett av världens mest stängda länder bedrivs all utbildning på engelska. Dessutom är många av föreläsarna amerikaner – trots att länderna är bittra fiender. Och som om inte det var nog finansieras universitetet till stora delar av kristna organisationer i olika länder. 2010 påbörjade de första studenterna sin utbildning.

Samtidigt som den senaste tiden har präglats av hotfullt ordkrig mellan Washington, Seoul och Pyongyang, med robotuppskjutningar samt kärnvapentest, drog undervisningen igång för några veckor sedan.

På skolans engelskspråkiga sida står det att det saknas en del lärare eftersom USA nyligen förbjöd amerikanska medborgare att resa till landet annat än i nödfall. Men mer om detta senare.

alternative_text

På den här arkivbilden från 2011 hänger porträtt av Nordkoreas tidigare ledare Kim Il-sung (död 1994) och Kim Jong-il (död 2011) på en vägg vid Pyongyang University of Science and Technology

Tre amerikaner i förvar

Dagen har flera gånger under årens lopp skrivit om kristna amerikaner som har fängslats i Nordkorea. Bland annat Kenneth Bae som greps i slutet av 2012, anklagades för ”fientligt agerande mot republiken” och som dömdes till 15 års straffarbete, men som släpptes i slutet av 2014.

USA har inte några officiella diplomatiska relationer med Nordkorea vilket innebär att det inte heller finns någon amerikansk ambassad i Pyongyang. Det har däremot Sverige –­ och den svenska ambassaden har vid flera tillfällen fungerat som mellanhand mellan USA och Nordkorea.

Efter Kenneth Baes frigivning tackade till exempel amerikanska UD den svenska regeringen ”för dess outtröttliga insatser”.

 

Fängslade lärare

Amerikanerna Tony Kim, Kim Hak-song och Kim Dong-chul sitter fängslade i Nordkorea. Alla tre är kristna och de två förstnämnda har kopplingar till Pyongyang University of Science and Technology.

 

 

För tillfället sitter tre amerikaner i nordkoreanskt förvar. Kim Dong-chul, som enligt uppgift till den amerikanska radiostationen Voice of America är kristen, dömdes 2016 till 10 års fängelse. Och i våras greps Tony Kim och Kim Hak-song. Gemensam nämnare för de två sistnämnda är att båda är kristna – och att de arbetade vid Pyongyang University of Science and Technology.

– Vi hoppas att deras situation kan lösas snabbt och att de kan återförenas med familjer och vänner, säger Colin McCulloch, till Dagen.

Colin McCulloch har undervisat i internationell ekonomi och ledarskap vid universitetet ända sedan starten för sju år sedan och han är i dag ansvarig för skolans externa kommunikation. I likhet med amerikanska UD betonar han att den svenska ambassaden i Pyongyang har en viktig funktion.

– De har alltid varit noga med att hålla koll på den amerikanska personalen och andra vid PUST som de har ansvar för, i synnerhet i år med de olyckliga fallen med två av våra anställda som är kvarhållna av de nordkoreanska myndigheterna. Vi är naturligtvis oroade över deras situation eftersom vi inte har fått många nyheter eller officiella uttalanden och vi uppskattar de ihärdiga svenska insatserna å deras vägnar, säger han till Dagen.

”Fientliga handlingar”

Såväl Tony Kim som Kim Hak-song har anklagats för ospecificerade ”fientliga handlingar” mot landet.

58-årige Tony Kim greps på flygplatsen i Pyongyang när han skulle lämna landet efter att ha undervisat på universitetet i några veckor. Han är sedan flera år tillbaka verksam vid ett annat universitet (Yanbian University of Science and Technology) i Kina, men har också arbetat med humanitära hjälpinsatser i Nordkorea i tio år. Dessutom fanns han med i det förberedande arbetet innan PUST kunde startas.

Gripandet av Kim Hak-song skedde när han reste med tåg från Pyongyang mot den kinesiska gränsstaden Dandong. För två år sedan samlade han in pengar för sin resa till Nordkorea från en koreanskspråkig kyrka i Brasilien.

”Jag har lovat att ge min sista blodsdroppe till det här arbetet”, skrev han enligt Reuters på församlingens hemsida.

Och enligt andra koreanskspråkiga webbsidor bedrev Kim Hak-song missionsarbete i Kina innan han kom till Nordkorea.

En talesperson för universitet hävdar, enligt nyhetsbyrån Reuters, att gripandena inte har något med skolan att göra. Men alla är inte lika övertygade.

– Min magkänsla är att det kan finnas någon koppling. Två personer från PUST indikerar att universitetet kan ha något med detta att göra, säger John Delury, östasiatisk expert vid Yonsei-universitetet i Seoul, till Time.

Stephen Haggard, professor i Koreastudier vid University of California i San Diego, har träffat flera personer som är, eller har varit, aktiva vid Pyongyang University of Science and Technology och han förklarar för Time att skolan noggrant ser till att inte bryta mot Nordkoreas förbud mot religion i verksamheten.

Samtidigt har skolans tydliga kristna rötter gjort situationen till ”ett på sätt och vis märkligt arrangemang”, säger Daniel Pinkston, expert på Östasien vid Troy-universitetet i Sydkorea till Time.

– Det finns en önskan bland många kristna om att missionera. Jag anklagar inte de här männen för något, men jag ser möjligheter där någon kan sätta krokben för dig eller lura dig i en fälla.

alternative_text

Kim Chin-kyung, initiativtagare till PUST-projektet.

Initiativtagaren till hela PUST-projektet heter Kim Chin-kyung. Han föddes i Sydkorea år 1935, men har också bott i USA där han går under namnet James Kim. När Kim var 15 år utbröt Koreakriget och han tog värvning i en studentbataljon bestående av 800 unga sydkoreaner.

Kim, som växte upp med en kristen pappa, hade dittills inte sett sig själv som särskilt religiös. Men en natt på stridsfältet, när de flesta av hans kamrater redan hade dödats, läste han de välkända orden ur Johannesevangeliet 3:16 ”... att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”.

Där och då förklarar Kim för BBC ”lovade jag Gud att jag skulle arbeta med kineserna och nordkoreanerna, som då var våra fiender. Jag skulle ägna mitt liv åt det om jag överlevde kriget”.

Flyttade till Florida

1976 flyttade Kim till Florida där han grundade ett företag inom perukbranschen. Verksamheten växte och tio år senare sålde han även kläder och skor, men när inkomsterna hade gjort familjen rik var det dags att använda pengarna på det sätt som det var tänkt från början.

Kim lämnade hustrun i USA där hon ansvarade för försäljningen av affärsverksamheten medan Kim begav sig till nordöstra Kina. Redan då drömde han om att starta ett universitet i Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Men han visste att det gällde att arbeta långsiktigt. Med hjälp av en del av pengarna från försäljningen av familjens företag i USA, samt bidrag från privata givare, särskilt evangeliskt kristna i Sydkorea och i andra länder, kunde Yanbian University of Science and Technology (YUST) i nordöstra Kina, på gränsen mot Nordkorea, öppna år 1992.

Fängslad i 40 dagar

Avståndet mellan Yanji i Yanbian och Pyongyang är fågelvägen drygt 50 mil. Kim Chin-kyung har gjort resan ett otal gånger och 1998 greps han av säkerhetspolisen i Nordkorea misstänkt för spioneri.

I 40 dagar satt han fängslad innan myndigheterna lät honom återvända till Kina

alternative_text

Pyongyang University of Science and Technology har sedan starten 2010 utbildat många barn till Nordkoreas mest inflytelserika personer.

Att PUST kunde invigas 2010 hävdar vissa beror på att Kim Chin-kyung mutade Nordkoreas dåvarande ledare Kim Jong-il. Men själv tillbakavisar Kim Chin-kyung detta.

– Varenda tegelsten som vi använde, varenda stålbit, all utrustning tog vi in från Kina. Jag har aldrig tagit med mig pengar in i Nordkorea, förklarade han i en intervju i tidningen Fortune hösten 2009.

Hur kommer det sig då att ett privatfinansierat universitet, grundat med pengar från kristna organisationer, fick klartecken av den nordkoreanska regimen?

– När jag satt fängslad var jag väldigt lugn. Jag skrev att jag inte var rädd för att dö eftersom jag visste att jag skulle komma till en bättre plats. Och jag skrev att om jag dog skulle jag donera mina organ till medicinsk forskning i Nordkorea. Jag berättade för dem att jag kände frid, sa Kim Chin-kyung till Fortune. Han berättade också att Kim Jong-il blev berörd av den fridskänslan.

Enbart det faktum att PUST kan existera tyder på att regimen ser förvånansvärt positivt på universitet. Men årets gripanden av PUST-personal är inte första gången som relationerna mellan skolan och regimen har varit ansträngda. 2014 publicerade till exempel en före detta medarbetare vid PUST en biografi över tiden som lärare vid skolan tre år tidigare.

Strängt övervakad

I boken beskriver läraren Suki Kim, som inte är praktiserande kristen, hur personalen är konstant övervakad. Och vid en TedTalk-föreläsning beskrev Suki Kim skolan som ”ett tungt bevakat fängelse som utgav sig för att vara ett campus.”

– Lärare kunde bara lämna området i grupp, i sällskap av en officiell vakt. Till och med då var våra turer begränsade till sanktionerade nationella monument som hyllade den Store Ledaren. Studenterna fick inte lämna campusområdet, eller kommunicera med sina föräldrar. Deras dagar var minutiöst planlagda, och syftet med fritiden de hade var att hylla deras Stora Ledare. Lektionsplaneringarna var tvungna att godkännas av den nordkoreanska personalen, varje lektion bandades och rapporterades, varje rum var buggat, och varje konversation avlyssnad.

Boken väckte inte bara irriteration hos den Nordkoreanska regimen. Faktum är att Suki Kims tidigare kollegor vid PUST och skolans grundare Kim Chin-kyung var minst lika upprörda.

Enligt New York Times kritiserade de henne för att bryta ett löfte att inte skriva någonting om hennes erfarenheter. De anklagade också hennes memoarer för att innehålla felaktigheter, särskilt hennes beskrivning av lärarna som missionärer, vilket skulle kunna orsaka problem med de nordkoreanska myndigheterna.

Men i en intervju med New York Times stod Suki Kim fast vid att hennes tidigare kollegor har en dubbel agenda.

– Oavsett hur mycket de hävdade att de ville utbilda nordkoreaner utan någon speciell anledning och avsett hur mycket pengar – livsbesparingar – de satsade på den här skolan var det större målet egentligen att konvertera dem en dag, om Nordkorea skulle öppna sig.

– Det är ett långsiktigt projekt att omvända dem till Jesus, det är egentligen deras större mål.

Dementerar kritik

Kim Chin-kyung har kraftfullt dementerat Suki Kims påstående. Han hävdar bestämt att skolan handlar om utbildning, inte om att omvända någon.

– Om de nordkoreanska myndigheterna trodde att skolan försökte omvända eleverna till kristendom skulle vi få problem, sa han men förklarade samtidigt att uppgifterna i boken hade resulterat i utfrågningar från nordkoreanska myndigheter.

– De vet att vi är kristna, vi döljer det inte. Men vi är inte missionärer. Kristna och missionärer är olika saker, sa han till New York Times.

Suki Kim medgav i intervjun med New York Times att hon inte var helt ärlig om sitt uppsåt när hon ansökte om en lärartjänst på PUST.

Alla anteckningar till boken skedde i hemlighet och till New York Times erkände hon att universitetets kristna lärare inte ville bli kallade missionärer eller ”omvändare”.

– Det är mycket mer subtilt än det, sa hon

Pyongyang University of Science and Technology

Pyongyang University of Science and Technology, PUST, har 500 kandidatstudenter och 60 doktorander. Cirka 100 internationella volontärer bor på området.

PUST tjänar folket i Nordkorea och kan för närvarande inte ta emot studenter från andra länder – detta gäller även utbytesstudenter från andra länder.

Källa: PUST

alternative_text

Den senaste tiden har ord­kriget mellan USA:s president Donald Trump och Nordkoreas ledare Kim Jong-un trappats upp.

Obestridigt är att PUST är en elitskola i Nordkorea. Universitetet erbjuder gratis utbildning för cirka 500 barn till landets mest inflytelserika personer som annars i många fall hade skickat barnen utomlands för studier.

– PUST exponerar eleverna för alla möjliga typer av ämnen och för intressanta människor. De drar enormt stor nytta av det och Nordkorea kommer inte att äventyra detta, säger Michael Madden vid US-Korea institutet vid Johns Hopkins-universitetet till CNN.

Han berättar också att exponeringen av utländsk personal på universitetet innebär att eleverna granskas noggrant för vad Michael Madden kallar ”politisk pålitlighet” innan de antas. Universitetet är trots det, utifrån nordkoreansk standard, ovanligt utåtriktat. Men enligt CNN förväntas eleverna lämna regelbundna rapporter till regimen om sina kontakter med utländsk personal.

Stor oro efter de hotfulla uttalandena

Trots bristen på lärare startade alltså höstterminen på PUST i början av september. Skolledningen räknar med att fler lärare ska ansluta efter hand, men helt klart finns det en stor oro för vad de allt mera hotfull uttalandena mellan Nordkorea, Sydkorea, USA och resten av världssamfundet ska leda till.

Colin McCulloch har tidigare sagt till Times Higher Education i London att inreseförbudet för amerikanska medborgare – som USA har beslutat om – kan få stor inverkan på skolan och dess framtid. Till Dagen säger Colin McCulloch att undervisningen har anpassats efter de tillgängliga resurserna.

– Minst hälften av vår vanliga personal har amerikanska pass och de har blivit strängt förbjudna att resa till PUST. Ett betydande antal andra anställda har inte heller återvänt på grund av det allmänna säkerhetsläget och riskbedömningen.

– Som ett resultat av detta genomförs många klasser temporärt av nordkoreanska anställda. Några av de yngre lärarna är tidigare studenter vid PUST, andra tillhör den nordkoreanska gruppen av permanent anställda medan vissa kommer från några av de ledande statsuniversiteten i Pyongyang.

Colin McCulloch säger samtidigt att det finns en del utländsk personal på universitetsområdet, bland annat från Kina och Storbritannien. Men några svenskar känner han inte till. Och han betonar att det är viktigt att de amerikanska lärarna får möjlighet att återvända.

Om inte varnar han för att universitets lärarprogram och verksamhet kommer att undergrävas allvarligt.

Kim Chin-kyungs livsdröm om ett universitet i Nordkoreas huvudstad Pyongyang blev verklighet 2010. Sju år senare kan konflikten mellan Nordkorea och USA – och mellan ledarna Kim Jong-Un och Donald Trump – bli början på slutet.

Fotnot: Dagen har, utan framgång, sökt såväl Kim Chin-kyung som Suki Kim för kommentarer.

Nordkoreas kärnvapen

Världen har åtagit sig att försöka hejda spridningen av atomvapen. Nordkorea är ett av de länder som bryter mot den linjen, och straffas därför av omvärlden.

Enligt FN:s resolutioner får Nordkorea inte avfyra ballistiska robotar eller utföra kärnvapentester.

På senare tid har läget runt den koreanska halvön trappats upp i takt med ett hotfullt ordkrig mellan Washington, Seoul och Pyongyang.