Om Gud är god, varför finns ondska?

Går det att lösa ondskans gåta?

Det kallas ”teodicéproblemet”, frågan hur Gud kan vara god och allsmäktig och samtidigt tillåta ondska och lidande. (Se faktaruta här intill)

Går det alls att få ett svar på den frågan? Jo, i alla fall går det att komma mycket närmare än vad man först kanske tror, konstaterar Dagens reporter.

För några veckor sedan tog Dagens ledarkrönikör Frida Park upp ämnet, och fick många kommentarer. Frågan engagerar uppenbarligen, ett par hundra år efter att frågeställningen fick sitt namn.

102492.jpg

Ulf Jonsson (bilden) är professor i religionsfilosofi, verksam på Newmaninstitutet, chefredaktör för katolska tidskriften Signum och just nu också biträdande kyrkoherde i S:t Lars katolska församling i Uppsala.

Går teodicéproblemet att lösa?

– Det finns teoretiska svar vilka jag menar hänger ihop. Så jag tror faktiskt att det finns en lösning, men den är abstrakt och generell och svarar inte på den enskilda individens erfarenheter.

Två typer av ondska

I sin bok ”Med tanke på Gud” (Artos 2004) gör han en genomgång av det logiska problemet med det onda och det som kallas evidensargumentet mot Guds existens, att förekomsten av det onda skulle göra tron på Guds existens orimlig eller mycket osannolik.

– Vi måste skilja på det moraliskt onda och det naturligt onda. Det första är ondska som har en avsikt, det andra är utan avsikt. Det moraliskt onda är inte ett stort problem att förklara för en teolog, för det kan bara förekomma i en värld med varelser som har fri vilja. Det moraliskt onda kommer från oss, det bottnar i människors avsikter. Det finns inga bra argument för att handla omoraliskt, bara dåliga ursäkter. Så ansvaret kan läggas på människan, inte på Gud, säger Ulf Jonsson.

Svårare är det med det naturligt onda, naturkatastrofer och liknande. Här blir resonemanget kanske lite svårt för oss lekmän. Men Ulf Jonsson ifrågasätter den bild som vi ofta har av det onda och goda som två likställda krafter. Det finns religioner som har en sådan dualism, men så är inte kristendomen. Djävulen är inte en parallellgud. Det onda är, som Ulf Jonsson uttrycker det, ”parasitärt” på det goda, något som lever på det goda.

– Det onda kan bara finnas om det goda finns. Och det naturligt onda är inget i sig utan i stället en brist på det goda. Det är som hålet i skosulan, det är inget i sig, men ställer till problem.

Skillnad på ondska och lidande

Ulf Jonsson menar också att det är viktigt att skilja på ondska och lidande, vi har en tendens att sätta likhetstecken mellan dem.

Men frågan kvarstår varför Gud skapade en värld som fungerar så här, med ondska.

– Om Gud tog bort det onda skulle även det goda försvinna, säger Ulf Jonsson.

Det brukar kallas ”den särskilda försynens värld” och kan illustreras med en vass kniv på väg att falla mot en hand. Kniven kommer absolut att skada handen. Men Gud skulle kunna göra kniven trubbig i samma ögonblick som den träffar handen.

– Konsekvenserna av en sådan värld skulle bli att det inte spelar någon roll vad vi gör, det kommer ut gott ur allt vi gör. Inget ont kommer att hända. Vi behöver inte ta ansvar för något. Det moraliskt goda blir då överflödigt.

En sådan värld är inte önskvärd, menar Ulf Jonsson, en värld där människan är reducerad till att bli en väl fungerande maskin.

– Gud har goda skäl att skapa en värld där det kan ske olyckor. En värld där vi ska mogna kanske måste ha ett visst mått av lidande.

Teoretiskt svar på teodicéproblemet

Men även om Ulf Jonsson anser sig ha ett svar på teodicéproblemet medger han att det är ett teoretiskt svar, som långt ifrån alltid hjälper individen i en specifik situation.

Har du själv på ett personligt plan brottats med teodicé­problemet?

– Ja, för cirka tio år sedan, när en nära vän dog. Han hette Per Ericson, var ledarskribent på Svenska Dagbladet, och dog i en svår cancersjukdom när han var 42 år. Han var generös och godhjärtad och med familj med små barn. Jag hade svårt att förstå hur Gud kunde tillåta det.

– Jag hade mitt teoretiska svar och det var en hjälp i sorgen, men bara i viss utsträckning. Man kan inte lösa den här frågan på bara ett teoretiskt sätt. Det har att göra med ens trygghet i tron. Visst går det att ge ett abstrakt och generellt svar, men det räcker inte på det personliga, existentiella planet. Lösningen kan bara finnas i en tillit, en tro på att Gud bär allt. Men den tilliten är inte underbyggd av en verklig förståelse av vad som sker.

– Det finns ingen bra förklaring på det onda, bara dåliga ursäkter.

Men Ulf Jonsson påpekar att även ateisten, eller den icke troende, har ett problem, nämligen det motsatta: Hur kan jag leva i en värld som inte har en yttersta mening, eller en källa till det goda?

– Det är svårt att leva ett liv utan en yttersta mening.

” Varför tar vi det goda för självklart?”

Hans råd till den som brottas med teodicéproblemet är att inte vara fixerad bara vid det ondas problem, utan i stället också fråga sig ”varifrån kommer det goda?”. Den frågan är lika berättigad, och lika svårlöst.

– Lägg märke till det goda, det finns hur mycket gott som helst! Men varför tar vi det goda för självklart?

– Om man undviker frågan varifrån det goda kommer blir det intellektuellt oredligt att använda teodicéproblemet som ett argument mot Gud.

Teoodicéproblemet

Namnet kommer från en bok av tyske filosofen Gottfried Leibniz på 1700-talet, Essais de Théodicée.

Ordet teodicé kommer från orden Gud och rättvisa.

Problemet bygger på två utgångspunkter:

1. Gud är god.

2. Gud är allsmäktig.

Hur är då elände möjligt? Genom åren har flera förslag till svar formulerats. De vanligaste hänvisar till människans fria vilja och att Gud respekterar denna fullt ut. Andra kopplas till definitionen av godhet, allsmäktig, etcetera. Att världen tillfälligt är i den ondes våld, är en annan förklaring.

alternative_text

För de flesta människor är det svårast att förstå varför Gud tillåter naturkatastrofer, sjukdomar och andra lidanden som ingen människa rår för. Bilden visar efterspelet av orkanen Irma.

Morten Sager: Gud har en annan syn på makt

Morten Sager är vetenskaps­teoretiker vid Göteborgs universitet samt pastor i Saronkyrkan i Göteborg (EFK). I kyrkan jobbar han med fokus på unga vuxna.

102510.jpgHan berättar hur han nyligen fick frågan från en kristen kille, som brottades med frågan om det kunde finnas en allsmäktig Gud i en ond värld.

– Jag svarade genom att fråga honom vad han lägger in i ordet ”allmakt”. Vi har ofta vad man kan kalla en industriellt, teknologisk tolkning av vad makt är: Tryck på en knapp så händer det. Den makten finns i Bibeln också. En militär som ber att Jesus ska göra hans tjänare frisk säger ”om du bara säger ett ord blir min tjänare frisk”.

– Men det finns en annan sorts makt i Bibeln, den som till exempel jordbrukaren använder för att få något att växa, att så ett frö. Det är ofta de bilderna Jesus använder när han talar om Guds utövande av makt, det vill säga hur Guds rike fungerar, och där finns en fördröjning inbyggd.

– Och det andra jag sa till den här killen var att han skulle tänka på hur kärlekens makt utövas. Där handlar det om att frånhända sig makt. Kärleken tvingar inte.

Visar sin makt på ett kors

Morten Sager menar att vi bör se vilken sorts Gud vi tror på, och det gör vi genom att se på Jesus. Han gör visserligen under, alltså griper in direkt med makt. Men det är ändå inte det största han gör, utan det största är att han dör för oss. Han visar sin makt på ett kors och han säger ”jag är mitt i lidandet”.

Morten Sager menar också att människans stora problem inte är lidandet, utan ensamheten.

– Det Gud gör på korset är inte att han tar bort lidandet, tvärtom. Men han tar bort ensamheten för han går med oss.

Det är också viktigt att vi skiljer lidande och ondska åt, menar Morten Sager.

– Drar vi korrekta slutsatser av lidandet? Det är kanske möjligt att som Paulus i Bibeln skriver att lidandet inget betyder mot den härlighet som ska uppenbaras en gång.

Ont kan förvandlas till gott

Han tar också exempel med en svår konflikt med en annan person. I värsta fall leder den till att relationen tar slut. Men om man försonas, då kan det som varit ett lidande bli en rikedom, något som tillför relationen något.

– Det som varit något ont kan förvandlas till något härligt. Det är samma budskap som Jesu död på korset. Döden blir nyckeln till en ny värld.

Men det här får inte missbrukas, så att man struntar i eller förminskar lidandets problem här och nu, menar han.

– Det gör verkligen ont nu, men kan kanske  leda till något gott sedan, säger Morten Sager.

Och reaktionen när den unga killen fick höra detta var, enligt Morten Sager, att han blev överlycklig. ”Vad bra! Då behöver jag inte överge min tro!”

Men det är fortfarande att leva i en motsägelse att vara en kristen. Även om man kan förklara teodicéproblemet måste man fortsätta att uppröras av lidande, menar Morten Sager.

alternative_text

Intensivvård.

David Castor: Frågan ställs inte lika ofta numera

David Castor, Röke, är präst i Svenska kyrkan och tjänstgör inom EFS.

102409.jpg– Min subjektiva känsla är att den här frågan ställs mer sällan i dag än för 10–15 år sedan. När jag möter konfirmander hör jag den inte så ofta. De är i 14–15-årsåldern och kanske är de för unga för att ställa den, de är inte där ännu. Att kunna gå på vattnet är en större fråga för dem.

David Castor tror också att teodicéfrågan är för teoretisk för många människor.

– Det är en fråga som handlar om relationen till världen, inte relationen till mig. En vanligare fråga människor ställer sig är nog ”vad kan Gud göra för mig?”.

”Djävulen står för det onda”

Men han stöter på den och då, oftast på internet, där han är aktiv. Kan han då ge ett svar?

– Jag tycker att jag kan det. Men svaren ligger på en ganska hög abstraktionsnivå så jag vet inte om den accepteras av alla.

– Det enkla svaret är att det är djävulen som står för det onda. Den fria viljan förutsätter en möjlighet till ondska och så länge den möjligheten finns kommer människor att välja ondska. Invändningen blir då att Gud kunde ju ha skapat världen så att vi bara kan välja mellan goda saker. Visst, men hade det verkligen varit en fri vilja?

På sin blogg (pastorcastor.se) skrev han för ett antal år sedan en längre artikel där han mer i detalj gick igenom de olika argumenten och motargumenten kring problemet. I avslutningen reflekterade han kring dagens individualism, som tillsammans med vår demokratisyn gett oss föreställningen att människans egna val ska få påverka hennes livssituation:

”Det är intressant och möjligen förvånande att människor fostrade i en sådan kultur tycks särskilt benägna att ifrågasätta Guds existens just för att han tillåter människor att göra livsviktiga val och låter dessa få konsekvenser.”

alternative_text

Jordbävning i Mexiko.

Vibeke Olsson: Kyrkan har gjort problemet större

Vibeke Olsson är författare och pastor. I hennes böcker finns ofta kristna gestalter och frågor kring tro

102408.jpg– Som troende måste jag erkänna att det är ett problem. En hörnsten i kristendomen är tron att Gud kan ingripa. Vi ser Guds spår i våra liv. Men det är också mycket som inte förändras av bön och vi ser människor plågas.

– Men en oförsiktig förkunnelse har gjort problemet större än vad det är. När vi talat om Gud som allsmäktig har många tolkat det som att han är orsak till allt, vilket ju vore förfärligt. Ordet är egentligen ”allhärskare” vilket betyder att han har makt överallt.

– Det här missförståndet, som kan ha att göra med att kyrkan haft en maktställning, gör problemet större än vad det behöver vara, säger hon.

”Vi får tro på Guds nåd”

Vibeke Olsson hänvisar till de första kristnas omvärld som var det stora romarriket. Där hade kejsaren all makt – men bara så länge legionerna lydde honom.

Har du själv brottas med detta personligen?

– O ja, många gånger, när vänner blivit sjuka eller dött. Då kommer frågan varför Gud inte kunde gripa in.

Vibeke Olsson säger att i ett personligt själavårdssamtal kan det finnas delar av svar att ge.

– Vi får tro på att Gud har en väg ut ur varje situation, även en sådan situation som han absolut inte har önskat. Men vi får tro på Guds nåd.

Bönesvar inte alltid givet

I sitt författarskap har hon ibland berört den här frågan. I Bricken-serien, om livet för sågverksarbetare kring sekelskiftet, ber Bricken att maken Natan ska bli fri från brännvinet, och det sker inte. I hennes senaste bok Drömmen om Elim handlar det mycket om vad man bett om och hoppats på, men inte skedde.

– Alla troende brottas med detta. Är man ateist är man ju kvitt problemet. Men vi som tror på Jesus Kristus och att Gud har blivit människa, att det finns försoning och att Gud har skapat världen – vi vill ju inte släppa den tron på grund av de här frågorna.

– Jag tycker faktiskt om sången med textraden ”vi förstår hans vägar bättre ovan där”. För delvis är det så. Men säger man bara så blir det fegt. Vi måste också våga se att det är så mycket elände här. Varför skulle 50 miljoner slaktas i andra världskriget, till exempel?

– Men i vissa personliga motgångar kan man redan här på jorden se vad meningen var, säger Vibeke Olsson.

”Guds rike är inte en konstant”

Hon återkommer till en jämförelse med romarriket. Jesus talar om Guds rike. Och de första kristnas fysiska rike var romarriket, som hette Imperium Romanum. Men imperium betydde på den tiden fältherrens fullmakt att leda trupper, det var alltså ingen fysisk plats.

– Det tycker jag har med teodicéproblemet att göra. För Guds rike är inte en konstant utan vår fullmakt att försöka leva Guds ord och föra ut evangeliet.

alternative_text

Det lidande som orsakas av mänsklig ondska, så som mord, krig, terrorhandlingar och liknande, går att förklara med vår fria vilja.

Stefan Edman: Ja, man kan tro – trots allt

Stefan Edman är biolog, författare och debattör. Han kom denna vecka ut med boken ”Mot alla odds” (Verbum) där han bland annat berör teodicéproblemet.

102410.jpgHan tar sin utgångspunkt från den stora jordbävning och tsunami som allhelgonahelgen 1775 ödelade stora delar av Lissabon. Mängder av kyrkor rasade samman över gudstjänstdeltagarna.

Den händelsen anses ha förändrat européernas syn på Gud. Filosofen Voltaire var en av dem som började tvivla på den goda Guden. Hans kollega Rousseau försvarade dock Gud och pekade på att människorna var storvulna och hade byggt sig alltför höga hus, vilket bidrog till katastrofen.

Stefan Edman tycker att man i kyrkorna möjligen tagit lite för lätt på teodicéproblemet genom åren. Han delar, som många andra som diskuterat problemet, upp det i två problem: 1) att Gud inte lyckats få människor att leva i fred och försoning och 2) att Gud konstruerat en skapelse med uppenbara skavanker, vulkaner och kontinentalplattor som rör sig och liknande.

– Det senare är betydligt svårare att acceptera, där handlar det inte om mänsklig ondska utan vad man ser som Guds tillkortakommande, säger han.

Planet med skavanker

Samtidigt som han ofta beskrivit hur vacker och fantastisk skapelsen är ser han också fenomen som offrar hundratusentals människoliv.

– Nu finns det ju inga lösningar på teodicéproblemet, men jag ställer förskolebarnens frågor. Till exempel att Gud kunde väl ha hittat en bättre modell än evolutionen, som producerar fler individer än vad naturen kan klara av.

Guds vackra planet har också skavanker som dödar hundratusentals oskyldiga i naturkatastrofer varje år.

Men många teologer tycks knappast ens ta in dessa frågor trots att det är de som får så många människor nu och i alla tider att tvivla på Gud som kärleken.

Stefan Edman konstaterar att naturvetenskapare och teologer har lite med varandra att göra och därför formuleras inte den typen av frågor.

Den essä i boken som behandlar teodicé­problemet har underrubriken ”Hjärnan tvivlar men hjärtat vill tro”. Det är också den slutsats som Stefan Edman drar, att det inte går att ge ett övertygande svar.

– Hjärnan, intellektet, tvivlar, undrar. Men Jesus och Bergspredikan kan känslan bejaka! Jag tror på Gud som det varma bultande hjärtat bakom allt.

alternative_text

Krig och terrorism.

”Ingen annan gud har sår”

Han rör vid dig men inte för att äga.

Han väntar tills din egen tid är inne.

Han ser det barn som gråter under träden

men tröstar inte för att slippa lida.

Istället ser han ut en plats på jorden

där ni kan gå tillbaka genom mörkret

tillsammans för att hitta det som fanns där

INNAN det gick sönder, sprängdes, bröts . . .

 

Det kan ta år. Ser ut som gråa dagar.

Det kan bli värre än det var förut.

Och hemmet som först väckte dina drömmar

får också sopor som skall kastas ut.

Men en kväll när ni sitter där vi bordet

och ingenting finns kvar att hoppas på

och mörkret ligger tungt mot alla fönster

då ser du att han ser på dig . . . och då:

 

hans ansikte berättar om din smärta

som han har tagit in var dag i sig

hans kropp har böjts och han har blivit sårad

han är till döden trött men ger dig liv

och aldrig har han skyddat sig mot dig . . .

 

då färdas allting hemåt vid ert bord:

du bor i honom och han bor i dig

och platsen där ni bor är en ny jord.

 

102407.jpg

Dikten "No other god has wounds" av Ylva Eggehorn ur "Till en ny jord" (1977) bygger på Jesaja 53 och Uppenbarelseboken 3:20