Präster: Partierna borde lämna Svenska kyrkan

På tisdag inleds årets kyrkomöte – och om ett år är det kyrkoval. De politiska partierna utgör några av de största nomineringsgrupperna. Men samtidigt anser många av Svenska kyrkans präster att partierna borde lämna kyrkan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Dagen har frågat knappt 500 slumpvis utvalda präster i Svenska kyrkan hur de ställer sig till en rad frågor kring hur Svenska kyrkan är uppbyggd och hur samfundet styrs.

66 procent (134 av de 204 svarande prästerna) anser att de politiska partierna inte alls har något i kyrkan att göra. 27 procent (55 präster) är tveksamma medan 6 procent är nöjda med den rådande situationen.

”Det är viktigt med dugliga och pålitliga personer ... Många av dessa har politisk erfarenhet. Men, de politiska partierna bör lämna kyrkan”, skriver en kritisk präst.

”Kyrkan är givetvis kallad att ta politisk ställning, handla politiskt, ta politiskt ansvar. Dock måste hon vara partipolitiskt oberoende. Ut med ockupationsmakten ur kyrkan!”, skriver en annan medan en tredje slår fast att Svenska kyrkan ska ”styra sig själv utifrån sin gudstro och de bekännelsedokument som följer av denna gudstro”. Den sistnämnda prästen skriver vidare att kyrkan därför aldrig kan låta sig ”toppridas av någon utomstående organisation med en helt annan agenda/intention. Självklart är det välkommet med debatt och meningsutbyte. Det kan alla parter utvecklas utav”.

Valsystemet:

Fram till relationsförändringen mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 tillsattes endast ledamöterna på den lokala församlingsnivån (kyrkofullmäktige) via direktval. Representanterna till stiftsfullmäktige och kyrkomötet röstades där­efter fram av kyrkofullmäktige.

Beslut om direktval:

Men 1999 bestämde kyrkmötet att införa direktval till alla tre nivåerna. Ett av argumenten var att väljarna skulle stimuleras och att utvecklingen med allt lägre valdeltagande därmed skulle vändas. Motståndarna varnade däremot för att valen riskerade att bli partipolitiserade.

Med facit i hand visar det sig att valdeltagandet ökade i det första kyrkovalet (2001). Men därefter har det sjunkit igen.

Kritikerna hävdar samtidigt att de politiska partierna har fått allt mer att säga till om. Men bland prästerna som har svarat på Dagens enkät är bilden inte entydig.

25 procent anser att partiernas inflytande har ökat sedan relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan år 2000. 36 procent anser att inflytandet har minskat medan 30 procent inte har noterat någon skillnad.

”Lokalt har de minskat, men nationellt och på stiftsnivå har de politiska partierna snarast stärkt sitt inflytande”, skriver en präst.

39 präster (19 procent) anser att det nuvarande systemet med nomineringsgrupper och direktval till alla tre nivåerna är bra. 25 procent är tveksamma och 32 procent direkt negativa.

”Direktval till kyrkofullmäktige och indirekta val till stift och kyrkomöte”, förespråkar en präst vilket på ett ganska bra sammanfattar den allmänna uppfattningen. Många vill också se rena personval.

Kostnaden för kyrkovalet:

Det senaste kyrkovalet, som genomfördes 2013, kostade 145 miljoner kronor. Jämförelsevis fick Svenska kyrkan in 179 miljoner kronor via kollekter och gåvor samma år.

Frågan är om prästerna anser att det är väl använda pengar?

7 svarande anser definitivt att så är fallet. Resten tycker att kostnaden är helt, eller delvis, fel. Samtidigt som många svarar att demokrati måste få kosta pengar menar många att systemet borde kunna förenklas och göras mer kostnadseffektivt, speciellt med tanke på att det är så få medlemmar som faktiskt röstar.

”Svårt att åstadkomma en demokratisk omröstning utan dessa resurser. Hade givetvis varit önskvärt att det kostat betydligt mindre”, skriver en präst.

Biskoparnas ställning i kyrkomötet

Fram till år 1983 var biskoparna självskrivna ledamöter i kyrkomötet. Men 1982 års kyrkomötesreform ändrade på detta – och sedan dess har frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet varit ett omdiskuterat ämne.

I dag har biskoparna yttranderätt samt förslags- och motionsrätt – men inte rösträtt.

Förespråkarna av det nuvarande systemet har hela tiden argumenterat för den demokratiska principen – att enbart folkvalda ledamöter ska kunna rösta. Dessutom framhålls att samtliga biskopar är självskrivna i läronämnden. Innan kyrkomötet fattar beslut i lärofrågor ska läronämnden yttra sig. Och för att gå emot läronämnden måste kyrkomötet fatta två beslut, med tre fjärdedels majoritet, med ett kyrkoval mellan besluten. Därmed anser många att biskoparnas makt är fullt tillräcklig.

Men många av prästerna som har svarat på Dagens enkät håller inte med. Över 70 procent svarar att det nuvarande systemet är helt eller delvis fel.

”Jag tycker att det är självklart att de som på ett sätt ska leda kyrkan också ska få rösta i kyrkomötet”, skriver en präst medan en annan menar att biskoparna ska ha ”veto inom vissa områden”.

Flera präster nämner att Svenska kyrkan kallar sig episkopal, vilket formellt sett innebär att kyrkans högsta ledning ligger hos biskoparna. Men kritikerna menar att verkligheten är en annan. En präst konstaterar att biskoparna måste ha ”stort inflytande i teologiska frågor, inte bara informellt, som en fernissa”. ”Biskopens ämbete är ett läroämbete. Och eftersom kyrkomötet fattar beslut om Svenska kyrkans tro och lära är det barockt att biskoparna inte har rösträtt”, sammanfattar en präst.

Fakta:

Valdeltagande i kyrkovalen

2013: 12,8 procent

2009: 11,9 procent

2005: 12,0 procent

2001: 14,2 procent

1997: 10,2 procent

Annons
Annons
Attacken mot synagogan
Annons
Annons