Var femte pingstvän i Europa är rom

Omkring 800 000 av Europas nära fem miljoner pingstvänner beräknas vara romer. Motsvarande inslag av den utsatta folkgruppen är det svårt att hitta i något annat sammanhang.

– När romerna blir pingstvänner är de inte längre sämst i klassen, säger professorn David Thurfjell.

Siffrorna kommer från det evangeliskt kristna nätverk för romer som har sitt huvudkontor i Frankrike, (Gypsy and traveler international evangelical fellowship, Gatief).

David Thurfjell, professor i religionsvetenskapDavid Thurfjell (bilden), professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola i Stockholm, har studerat pingströrelsen och romerna i världen. Han vill dock inte låsa sig vid ett specifikt antal kristna romer, utan uppmanar till en viss försiktighet kring siffror som figurerar.

– Men vi kan definitivt säga att om vi ska hitta någon religion som är gemensam för romerna, så är pingstväckelsen den mest slående, säger han.

Flyttade till Sverige 19601970

Dagen besöker Finska Filadelfia i ett industriområde i Västberga i Stockholm, där det i söndagsgudstjänsten under allhelgonahelgen firas nattvard. Bland de drygt 150 gudstjänstbesökarna är kanske en fjärdedel romer med ursprung i Finland. Deras familjer flyttade hit på 1960- och 70-talen.

Kvinnorna utmärker sig i rummet med sin färgprakt och sina stora, tjocka kjolar – ett klädesplagg som numera endast bärs av just finska romer. Kjolarna har genom åren väckt olika känslor hos omgivningen. Ibland har de fördomsfullt betraktats som ett gömställe för stöldgods, mer än som ett vackert och värmande klädesplagg. Men det synsättet befinner sig avlägset från gudstjänstbesökarna och den heliga måltiden som står uppdukad i kyrkolokalen.

– Vi är alla ett – och en del av det enda brödet. Vi är Guds folk, en del av Guds församling, säger pastor Timo Hakkarainen i predikan inför brödsbrytelsen.

Orvo Grönfors är av finskt-romskt ursprung och har bott 40 år i Sverige.

Orvo Grönfors är av finskt-romskt ursprung och har bott 40 år i Sverige.

 

Orvo Grönfors, Seppo Lindgren och körledaren Kyösti Bollström är alla romer och ingår i församlingens ledning. Nu är de med och delar ut bröd och vin i gudstjänsten. I kören, som sjunger i finska molltoner, är hälften av medlemmarna av romskt ursprung.

– Vi är en del av församlingen, inte en särskild grupp. Vi är allihop Guds barn, säger Orvo Grönfors, som har bott 40 år i Sverige och till vardags jobbar med att hjälpa hemlösa hos Stadsmissionen i Stockolm.

Han har tidigare varit hemspråkslärare samt behandlingsassistent bland missbrukare. Jodå, Orvo Grönfors har mött fördomarna mot honom som rom, men tycker inte att det är alltför ofta nuförtiden.

– Som person försöker jag ta bort staketet emellan, så de ser det verkliga jaget. Vem jag är. Jag är som vanliga människor, av samma kött och blod, säger han.

”Finns allid gästfrihet”

Pastor Timo Hakkarainen är glad för romerna som finns i församlingen sedan 1970-talet, och säger att de bidrar med spontanitet, värme och gemenskap i gruppen. Hos dem finns alltid gästfrihet – mer tid och fokus på personen än på saken. Men han har också hört de romska kvinnorna i församlingen berätta hur det alltid är någon som håller ett öga på dem när de går och handlar i affären, och i bland handgripligen vill hindra dem att komma in.

Han lider också när församlingsmedlemmarna allt som oftast får nej när de kommer till en anställningsintervju. De finska romerna förvisades från Sverige till Finland av Gustav Vasa, och många av dem har därför svenskklingande efternamn som ”Lindgren”. Det är först vid ett möte ansikte mot ansikte som deras ursprung syns.

– Jag känner dem som kvalitetskvinnor och kvalitetsmän, som tar sitt ansvar och vill göra insatser i samhället. Det är en del av utsattheten att de inte får chans att göra rätt för sig, säger Timo Hakkarainen.

Men i brödsbrytelsen i Finska Filadelfia är de alla ett och betjänar varandra. Det sker också i inbjudan till förbön i slutet av gudstjänsten.

alternative_text

Alida Schwartz, Rosita Bollström och Laime Lindgren är tre av körmedlemmarna i Finska Filadelfia i Stockholm, där romerna är en integrerad del av församlingen.

Romerna och pingstvännerna

Varför trivs då romer och pingstvänner så bra ihop? Tidigare var romerna oftast katoliker, men på 1950-talet startade en väckelse i Frankrike där den romska pingstväckelsen föddes. David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, har sex förklaringar till varför romer med kristen tro anslutit sig till pingströrelsen:

1. Öppna församlingar. Den främsta förklaringen är att pingstkyrkorna har varit öppna för romer på ett genuint sätt och tagit emot gruppen.

2. Inte belastade. Pingströrelsen är inte belastat av att ha deltagit i tidigare förtryck mot romerna (som statskyrkan i Sverige och Finland, en del av statsapparaten) utan har kunnat vända sig direkt till dem.

3. Kulturen. Pingströrelsen värderar kvaliteter som romer ofta har på musikens och det talade ordets område. Romer har en muntlig berättarkultur och har fått vara med och förkunna, påpekar Thurfjell.

4. Fria församlingar. Pingströrelsen är organiserad i fria församlingar, vilket gör att romerna kan behålla det man vill i form av släktförhållanden och hierarkier inom gruppen.

5. Teologisk berättelse. I den romska pingstväckelsen är det en vanlig uppfattning att romerna är ett slags ”eskatologiskt tecken”, berättelse som har med yttersta tiden att göra. En tankefigur säger att folkgruppen är en av Israels tio förlorade stammar. Eller också tittar man på Jesu liknelse om den stora festen, där inbjudaren till slut vänder sig till dem som stryker längs vägkanterna. Här identifierar sig romerna med dem som allra sist kommer till ”festen”, uppger Thurfjell. Romernas frälsning blir det sista steget i att frälsa mänskligheten.

6. Socialt arbete. Många romer lever i svår fattigdom, utanförskap och ibland i missbruk. Pingströrelsen har ett starkt socialt arbete, och är den typ av kristendom som hjälper människor tillbaka ”in på banan”.

– Det här är ett slags klassresekristendom. Många romer behöver en klassresa, säger David Thurfjell.

alternative_text

Bara i Rumänien beräknas det finnas cirka 90 000 pingstvänner som är romer. Kontakten med pingströrelsen började på 1950-talet och har sedan fortsatt.

Väckelse bland romer i Europa

På senare tid har det kommit många romer som EU-migranter till Sverige. Det innebär att även den tiggande kvinnan utanför Coop inte sällan är en pingstvän från Rumänien eller Bulgarien.

De svenska pingstförsamlingarnas Romanätverk jobbar nu för att knyta kontakterna i Östeuropa tätare till sig. På så sätt vill man kunna hjälpa romerna på plats i deras hemländer genom församlingskontakter där.

Anordnade utbildning

För en månad sedan anordnade Romanätverket en konferens i Linköping med syftet att utbilda och dela erfarenheter mellan församlingarna.

En av dem som då var på plats är René Zanellato, ledare för det evangeliska romska nätverket Gatief med säte i Frankrike. Det är hans nätverk som har sett hur den romska väckelsen har blivit en av de mest centrala i Europa från 1950-talet och framåt. I Frankrike finns i dag 140 000 troendedöpta romer. Två gånger om året hålls stora kristna konferenser då 5 000- 6 000 husvagnar samlas med cirka 35 000 personer närvarande.

– Frankrike är det enda landet där en majoritet av romerna fortfarande reser omkring. Vi har 120 team som åker runt med husvagnar och ett 500-mannatält för att predika från maj-oktober. Det kan vara ett hundratal husvagnar som följer med oss från plats till plats, berättar René Zanellato.

Bland annat har de romska pingstvännerna en egen bibelskola i Frankrike som utbildar unga predikanter. Deras missionsorganisation ”Life and Light” bedriver mission i över 25 länder. René Zanellato konstaterar samtidigt att romerna än i dag diskrimineras. En mörk historia finns. I Rumänien var folkgruppen regelrätta slavar fram till mitten av 1800-talet.

Pelle Hörnmark är den svensk som i dag är ordförande för de nationella pingströrelsernas nätverk i Europa, Pentecostal European Fellowship, PEF. Han lyfter fram det stora antalet romer bland de kyrkor i Europa han företräder. Han har själv besökt flera av de romska församlingarna på plats, inte minst i Östeuropa.

– Kyrkan får inte undervärdera sin roll i det läge vi har i Europa i dag, säger han.

Siffrorna imponerar på omgivningen. Men Hörnmark säger att han samtidigt inte vill romantisera situationen för mycket. Han beskriver det som en ”berg- och dalbana” att resa i de romska församlingarna. Han har fått möta hopp och förtvivlan.

– Samtidigt som det görs enormt mycket bra bland de kristna romerna i Rumänien och Bulgarien är det också här du kan hitta de största motsättningarna och problemen.

På flera håll i Europa finns också kärvhet och avstånd från nationella pingstförsamlingar gentemot romska pingstvänner i landet, konstaterar han.

– Vi som kristna är inte impregnerade mot tidsandan. Detta är en utmaning i alla våra församlingar, säger Pelle Hörnmark.

Romer i några av Europas pingströrelser:

Frankrike: 140 000
Spanien: 120 000
Rumänien: 90 000
Bulgarien: 80 000
Sverige: 2 500
Totalt uppskattas den romska befolkningen till 20 miljoner i världen, varav 12-15 miljoner i Europa.

Källa: Gypsy and traveler international evangelical fellowship, Gatief.

alternative_text

På Filadelfiakyrkans härbärge vid Globen i Stockholm möter pastor Daniel Tan och anställda romen Moise Beso Kadap (i rött till höger) en grupp romer från Östeuropa som tillfälligt är i Sverige för att få ihop till livsuppehället.

Romsk pastor bland EU-migranter

104512.jpgDaniel och Elena Tan är romer och pastorspar i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Daniel Tan (bilden) har sina rötter i Barcelona i Spanien och är av en helt annan romsk stam, Kaldesh, än de finska romer som finns i samma församling. Hustrun Elena bär inte längre de typiska romska kläderna, men de är angelägna om att vårda romanispråket som ett tecken på kulturen.

Daniel har bott i Sverige sedan han var tolv år och har i många år lett den romska församlingsgruppen i förortskyrkan i Spånga. Men sedan en tid är avsikten att i stället integrera gruppen i stora Filadelfiakyrkan vid S:t Eriksplan. Daniel reser också en hel del i Europa, där han har många kontakter med kristna romer.

Möts vid Globen

Dagen möter Daniel och Elena Tan på Filadelfiakyrkans härbärge vid Globen i Stockholm, dit romska EU-migranter brukar komma för att få sova, duscha och äta lite mat. Daniel Tan har besökt Rumänien under många år.

När EU-migranterna anlände till Stockholm kände han därför igen flera församlingsmedlemmar därifrån. Han blev på så sätt en förmedlande länk till de svenska myndigheterna och in i Filadelfiaförsamlingen.

Detta i försöken att hjälpa EU-migranterna, både akut med sovplats i Stockholm, och mer långsiktigt på plats i hemländerna i Europa.

– Vi romer har ingen tradition av att tigga. Vi vill göra något med våra händer, säger Daniel Tan. Men nöden har inga lagar. De som kommer hit har verkliga behov. Det finns inga jobb, och de bor i lerhus därhemma som de har byggt själva.

Han konstaterar samtidigt att de belopp som i dag samlas in av EU-migranterna i Sverige bara är en bråkdel av summorna som gavs av svenskarna för ett par år sedan. Han menar att lösningen på sikt måste vara att hjälpa på plats i Bulgarien och Rumänien.

Filadelfias härbärge.

Filadelfias härbärge. 

 

Nu visar han runt på Filadelfias härbärge och småpratar med några EU-migranter från Östeuropa som kommit för att tvätta kläder. Hans kusin Moise är en av de anställda vid härbärget, något som underlättar i kulturförståelsen.

Vision om att vara tillsammans

Om det svenska samhället stänger dörren för romerna genom sina fördomar, så menar Daniel Tan också att de romer som bor i Sverige sedan länge ofta stänger in sig själva – i familjen, i släkten och i traditionen. Svenskarna ute i samhället blir ”gadjo” för icke-rom och sedda som fiende och förtryckare, uppger han.

– Men jag brukar säga att vi ska välsigna och be för gadjos. Det gäller för romerna att öppna dörren och kliva in i församlingarna. En gadjo kan vara min broder där vi har förtroende för varandra – inte bara min inkomstkälla.

Det är den visionen pastor Daniel Tan har framför sig när han vill integrera de kristna romerna omkring sig med övriga svenskar i Filadelfiakyrkan. Romerna ska inte vara ”inlåsta” i en egen grupp, utan tillsammans med svenskarna.

”Vi är ett i Kristi kropp”, säger Daniel Tan, och använder liknande ord som vid brödsbrytelsen hos de finska romerna.

Tips i relationer med romer:

Var försiktig med att ge blommor. Blommor har för en rom att göra med de döda.
Allt som finns under bältet är orent och ska helst inte talas om. Renlighetslagarna är många.
Fråga alltid efter familjen. Romer tänker gruppen före individen.
Börja gärna kontakten med den äldsta mannen som är en nyckel till övriga i släkten.
Nära relationer byggs genom att gå hem till varandra, ännu mer än i svensk kultur.

alternative_text

I Slobozia i Rumänien har pingstkyrkan, tillsammans med skolan, haft en avgörande betydelse för romernas integrering i samhället.

Kjell Waern, pastorKyrkorna har möjlighet att göra en samhällsinsats bland romerna som ingen annan i Sverige kan, hävdar pastor Kjell Waern (bilden). Men han är bekymrad över att romerna långt i från alltid känner sig välkomna i församlingarna.

– Jag är skakad över den syn på romer som jag möter i kyrkorna. Inte heller här får de alltid sitt människovärde, säger Kjell Waern, från församlingen New Life i Stockholm.

Han medverkade nyligen på en dag kring romer som pingströrelsens Romanätverk arrangerade i Linköping. Han beskriver hur det på 1600-talet i svensk lag innebar dödsstraff att vara rom, och hur det fram till 1954 rådde invandringsförbud för folkgruppen. Isolering, tvångssterilisering och hat mot romer i Sverige är frågor i modern tid, framhåller Kjell Waern.

Kontrollvägde guld

Och så berättar han om den gode vännen från Polen, en duktig guldsmed som var uppskattad på jobbet. Men när det blev känt att smeden var rom gjorde chefen omedelbart en kontrollvägning av guldet och kom fram till att det fattades sex gram på verkstaden. Utan något bevis utpekades vännen bland de anställda, och fick samma dag sluta arbetet.

– Vi bär på ett väldigt mörkt arv på det här området.

Även i kyrkorna kan Kjell Waern fortfarande möta ”försvar” för en nedvärderande syn på romerna. Han har i många år besökt olika kyrkor för att sprida kunskap.

– Man säger att ”de får skylla sig själva när de lever som de gör”. Men för mig är detta ett av de mest kärlekslösa och obibliska uttalanden man kan göra om romer. De kan inte skylla sig själva. De har inte valt att leva i samhällets utkanter utan blivit placerade där i århundraden.

– På något sätt demoniserar vi en folkgrupp och är i viss mån medskyldiga även i kyrkan.

Jobbat med kulturfrågor

I församlingen New Life (ansluten till Evangeliska frikyrkan) möter Kjell Waern människor från cirka 50 olika nationaliteter. Han berättar att församlingen har jobbat mycket med kulturfrågorna, och att ambitionen är att bygga en Gudsrikeskultur mer än en svensk eller någon annan nationell kultur.

– Vi brukar säga att varje kultur har sin baksida, och vi som svenskar borde därför inte sticka upp huvudet och tycka att vi står över andra kulturer. Vi har så oerhört mycket vi behöver ta itu med, säger Kjell Waern.

– Romerna behöver å sin sida få möta Guds kärlek och få en omskolning i sättet att se både på sig själva och sin omgivning.

Kjell Waern framhåller att kyrkorna kan uträtta en samhällsinsats som ingen annan på det här området. Inte minst för att romer lyssnar med respekt på ”Gudsmän” i form av präster och pastorer. Men det behövs också, anser han, nära relationer i kyrkorna där etniska svenskar blir vänner med romer, bjuder hem dem och äter tillsammans. Att enbart bjuda in romska grupper att sjunga sina sånger i kyrkan är för ytligt.